Blogg

Comments powered by Disqus

[2017-09-18] I grevens tid

   Det är inte enbart äldre medaljer som är intressant. I tisdags kväll, för en vecka sedan, gick jag in på Tradera och av en ren slump fick jag se den här medaljen till salu. Det var 55 sekunder kvar innan avslut och jag hann precis lägga ett bud. Just Svenska Akademiens medaljer med 45 mm diameter är en serie som jag har samlat på under flera år. Den första gavs ut 1916 och hade ett porträtt av Esaias Tegnér, graverad av Erik Lindberg. Flera i serien förekommer nästan aldrig på marknaden och är riktigt svåra att komma över. Upplagan är dessutom bara 125 ex och varje exemplar har en mottagare innan de ens har givits ut. Att köpa något överexemplar direkt av SA går inte… vilket jag har försökt för några år sedan. Svenska Akademiens medaljserie håller hög konstnärlig klass.

   2016 år medalj är över den store skådespelaren Allan Edwall som gick ur tiden den 7 februari 1997, 72 år gammal. Allan Edwall var med i så gott som alla filmer som under åren 1971–1984 gjordes efter Astrid Lindgrens böcker. För barnen är Edwall således mest känd som Anton, pappan till Emil i Lönneberga (1971).

 

/edwall-tra.jpg

Medaljen mäter alltså 45 mm och är modellerad av Peter Linde.

 

[2017-09-14] Rariteter till samlingen under sommaren.

   Förutom den lyckade myntträffen i Norrköping för en tid sedan har jag lyckats ”ro hem” två riktigt sällsynta medaljer, båda på tyska auktionsfirmor. Den första som jag inte tänkte släppa utan en rejäl budfajt var Henning von Stralenheim och den andra Pontus Fürstenberg, båda synnerligen sällsynta.

 /17-1-150-2.jpg

   Henning von Stralenheim född 1663 och död 15 september 1731, var generalguvernör i Saarbrücken. Han blev friherre von Stralenheim den 27 juli 1699 och samtidigt Sveriges minister i Wien till 1710. Stralenheim var gift två gånger, första gången med friherrinnan Nikolea Catharina Veronika von Hackelberg (1663-1731), och andra gången med Sofia af Vasaborg. Hans barn i andra giftet fick svenska regeringens tillstånd att uppta predikatet Wasaborg, och från sonen Gustaf Henning von Stralenheim härstammar riksgrevliga ätten von Stralenheim-Wasaborg i Alsace och Bayern (utdöd 1867).

  Medaljen finns omnämnd i NM 17 del 1.150.2. Hyckert skriver RRRR vilket betyder att medaljen nästan inte finns så det känns spännande att vara ägare till kanske det enda exemplaret på marknaden. Graverad av Georg Hautsch i Nürnberg och förmodligen slagen 1708 samtidigt som den här, Hy 1.149.1:

/bild1.jpg 

   Mitt andra nytillskott är en liten medalj över Pontus Fürstenberg och Göthilda Fürstenberg. Graverad av Sven Kulle och slagen 1888 av professor Hasselberg som ”erkänsla för visad gästfrihet”. Fürstenberg föddes 1827 och avled 1902. Han var grosshandlare i Göteborg. Läs mera i NM 17.2.259.

/furstenberg-pontus-170912.jpg

   Det Fürstenbergska galleriet i Göteborg blev snart vida berömt och räknades till stadens sevärdheter. Vid sin död testamenterade han galleriet till Göteborgs stad och omkring 450000 kronor till välgörande ändamål. 

  Jag trodde inte fullt ut på att jag skulle vinna budgivningen eftersom det finns några göteborgare som inte viker ner sig i första hand när det gäller att komplettera sina samlingar. Men nu finns exemplaret i min samling och det känns bra.

 

[2017-07-29] Myntträff i Norrköping

   Nu har livsandandarna återvänt efter en hektisk helg i numismatikens tecken. Det är minsann ingen barnlek längre att samla på mynt och medaljer. Men trots det är det samtidigt trevligt att träffa likasinnade och en ofantlig kul och lärorik hobby att hålla på med.

   Redan kvällen före själva träffen var kommersen i full gång till sent in på natten. Förutom att det visades upp en skrälldus med mynt så flödade också olika dryckesslag tillsammans med tilltugg.

   Vid sidan av själva kommersen fanns det några trevliga inslag som gjorde träffen mera intressant. Vi fick en visning av den nybyggda toppmoderna bildemonteringsanläggningen vi var i. Fredrik från Linköping demonstrerade hur myntpräglingen kunde ha gått till under medeltiden. Sista inslaget var en kort och lite rörig presentation av objekt som kommer säljas på nästa MiSAB-auktion den 24/25 september i Stockholm. Mitt i arrangemanget blev Anders Dahlman ombedd att sjunga och utan att tveka stämde han upp med "O sole mio" på klingande italienska, det var nog många som blev överraskade att han kunde sjunga så bra ... och med vilken kraft!

   Klockan 19.00 på lördag var själva träffen avklarad. Sedan fortsatte handeln med mynt på annat ställe till nära på gryningen dagen efter. Jobbigt som sagt med trevlig och jag gör gärna om det nästa år.

/mynttraff-i-norrkoping-170729-25.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-26.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-27.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-28.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-31.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-32.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-33.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-35.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-36.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-37.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-38.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-38a.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-39.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-40.jpg

/mynttraff-i-norrkoping-170729-41.jpg

 

 

[2017-05-20] MiSAB 23

   Redan på MiSAB 22 fick jag se en bild på den fina Karl XII medaljen, nr 778. Där och då bestämde mig för att det var dags att höja ribban om jag skulle lyckas få med mig den hem. På FriMynt de 22 april var det visning av flera objekt bl.a. den här och då blev jag ännnu mer taggad.

   På auktion 23 fanns förutom flera fina medaljer också några utrop med polletter från Stockholm. Medaljerna och polletterna kommer från Sven Svenssons samling.

   På fredagen var jag bjuden till en samlare med flera fina mynt i sin samling, tyvärr inga medaljer men kul ändå att få studera och hålla i dyrgripar som man sällan har möjlighet till annars.

/misab-23-6.jpg 

   Klockan 10.00 på lördag var det visning på Möckelsnäs herrgård. Samtidigt startade själva auktionen med mynt från Kina, den delen höll på fram till lunchuppehållet 12.30. Var själv aldrig inne i auktionssalen under förmiddagen men hörde att något objekt passerade 100 000 kronors strecket.

 /misab-23-2.jpg

   Lunchen bestod i en härlig räkmacka med dryck som alla blev bjudna på. Efter en stunds myntprat ute i det fina vädret var det dags att bänka sig för eftermiddagens batalj. Innan det hela drog igång uppmärksammade Carlberg och kompani att det fanns ett födelsebarn i salen och alla utom jag ställde sig upp och sjöng. Det var en riktig överraskning som värmde – TACK för det!

   Auktionisten höll ett högt tempo, ca 200 utrop i timmen, och snart var det så dags för medaljerna och polletterna. Var på hugget och kammade hem 8 poster med medaljer men fick inte den som jag egentligen ville ha - Karl XII och Narva medaljen. Var med till dryga 40 000.- men den gick till bordet för 52 000! Kan nog gissa vem som var köparen, men jag är nöjd ändå. Fick också med mig 8 poster polletter samt en fin bok av Ashley Levin som tyvärr var felbeskriven så den har jag returnerat.

/hild-104-a.jpg 

/hild-106-b-170520.jpg

 Det var rätt skönt att sätta sig i bilen och dra på ac:n och köra 40 mil hemåt, det var rekordvarmt ute, drygt 28 grader.

 

[2017-05-10] Medaljskåp till salu

  

/magnus-wexes-medaljskap-004.jpg

 

 /magnus-wexes-medaljskap-005.jpg

  Mycket fint skåp säljes. Samtliga lådor löper perfekt, inga skador finns, kort sagt... ett exklusivt och helt perfekt skåp.
Måtten är H x B x D = 121 x 51 x 38 cm. Lådorna är utan fackindelning så man kan arrangera sin samling som man vill.
Måste avhämtas. I samband med det finns möjlighet att titta på och besiktiga ca 1000 medaljer som skall säljas. Ring gärna på 070-3280767.

 

[2017-04-22] FriMynt 2017

   Då var 22:a besöket på FriMynt avklarad. Hade inga stora förhoppningar att hitta något intressant men ett par Karl XIV Johan medaljer i praktskick och Karl XII blev nyförvärven den här gången. Som alltid rinner tiden iväg när man skall hälsa och prata några ord med andra samlare. Men det hör till och är minst lika trevligt som att hitta något till samlingen.

 /hild-78-170422.jpg

/hild-12-170422.jpg

 

[2017-01-26] RÄDDA KUNGL. MYNTKABINETTET KVAR PÅ SLOTTSBACKEN -

 - ett nationalmuseum och riksarkiv i numismatik
 

  • Låt KMK bli kvar på Slottsbacken i Stockholm och förbli Sveriges och Riksbankens specialmuseum för mynt, sedlar, medaljer och ekonomi.

  • Värna platsen för Sveriges äldsta och ett av världens modernaste museer av detta slag.

  • En flytt till Historiska Museet (SHM) skulle innebära en gigantisk kapitalförstöring eftersom den befintliga byggnaden är inbrottssäkrad för höga kostnader med valv etc.

  • Kräv att man genomför en kostnadsberäkning av dels nedläggning och återställning av de befintliga utrymmena, dels uppbyggnad av nya valv, säkerhetsinstallationer och klimatanläggning för föremålen på SHM.

Kungl. Myntkabinettet, KMK, är det mest svenska av alla museer och lämpligt beläget på Slottsbacken 6 i Stockholm för möte med svenska och utländska besökare, ett av de bästa lägen för ett museum av detta slag.   

Den planerade flytten innebär att ytterligare ett museum försvinner från centrala Stockholm.

Verkställ en kostnadsutredning av Ekonomistyrningsverket före ett beslut om nedläggning - sätt därmed stopp för redan påbörjad nedmonteringen av utställningarna.

Kungl. Myntkabinettet är Sveriges äldsta museum från 1570 och ett av de modernaste numismatiska museerna i världen - med det bästa läge på Slottsbacken i Stockholm mitt bland svenska medborgare och utländska turister. Nu hotas allt detta!

Hela nuvarande uppbyggnad har bekostats av Sveriges Riksbank och privata donatorer samt museets vänförening på sammanlagt 60 milj kr (1998), i dagens penningvärde 75 milj kr. Denna omfattande insats kan aldrig upprepas.

Liksom många andra museer har KMK drabbats av höjda hyror. (Maria Schottenius i DN 21/11: Sänk hyran istället för att köra de historiska museerna i botten).

En flytt till Historiska Museet på Narvavägen skulle innebära en gigantisk kapitalförstöring på 75 milj kr på grund av omfattande befintliga investeringar i valv, säkerhetsfönster, säkerhetsmontrar. Dessutom tvingas skattebetalarna återställa fastigheten på Slottsbacken och där montera ned valv, hiss mm. Kostnadsberäkningar bör genomföras innan beslut tas och nedläggningen påbörjas.

Eftersom museets nuvarande läge är unikt och insatser från Vänföreningen och andra donatorer exempellösa begär vi att alla möjligheter prövas för att behålla museet på Slottsbacken.

Genom de unika utställningarna på Slottsbacken av hela världens mynthistoria från äldsta tid (600 f. Kr.) och den fullständiga utställningen av Sveriges mynthistoria (den enda kompletta i Sverige och utomlands), av medaljutställningen och sist men inte minst, av den ekonomiska historien och särskilt sparandets historia har KMK varit unikt bland världens museer.

KMK är känt och uppskattat för dessa informativa och vackra utställningar. De pedagogiska utställningarna som riktade sig till barnen har varit mycket uppskattade. Redan under senhösten 2016 påbörjades demontering av Medaljsalens fasta utställningsmontrar, därefter pågår NU nedmonteringar av flera avdelningars tema-utställningar. Som framgår NU av KMK:s hemsida (www.myntkabinettet.se) uppmuntrar man skolor och andra grupper att accelerera sina besök eftersom 1 april närmar sig med stormsteg då det mesta kommer att stängas för allmänt tillträde, dock inte entréplanet.

Detta öde drabbar också alla forskningsambitioner. Därmed riskerar hela den operativa verksamheten att stanna upp totalt under minst 3 år. Inga visningar, inga projekt, INGET AKTIVT KMK! Detta är inte rimligt tillåta ske, helt utan ekonomisk överblick. KMK:s situation riskerar bli en statlig Ebberöds Bank! Är det detta som Staten, Statens Historiska Museer och KMK vill illustrera?

Man måste ha i beaktande att KMK är ansvarsmuseum för de stora samlingarna (mer än 500 000 föremål, varav fyndmynt mer än 200.000) och är ”riksarkiv” för de svenska samlingarna av mynt, sedlar och medaljer.

På Slottsbacken har man äntligen kunnat åstadkomma en korrekt och överskådlig förvaring i flera olika valv (både med hänsyn till klimat, säkerhet och tillgänglighet i det dagliga arbetet i ett närvalv). Allt detta har för stora kostnader och med utmärkt resultat uppnåtts i Slottsbackens lokaler men kan svårligen pressas in i Historiska Museet.

Planer för hur nya valv skall åstadkommas har inte presenterats. Med all sannolikhet medför dessa planer oerhörda kostnader eller inskränkning i kapacitet och tillgänglighet.

Sättet som detta genomdrivits på är illavarslande. Man förkortade gällande hyresavtal (från och med utgången av 2020 till och med utgången av 2018) vid möte med hyresvärden den 15 dec. 2015. Detta kom endast av en slump till allmän kännedom vid ett samtal som undertecknad hade med Generaldirektören för Statens Fastighetsverk i sept. 2016, då numismatiska bloggar blixtsnabbt bidrog till att sprida och tillkännagiva pågående krissituation.

Den del av KMKs material i valven som inte kommer att få plats på Historiska Museet kanske måste flyttas till Tumba där det löper en oerhörd risk att både falla i glömska och försvinna utan kontroll.

En ansvarig för flyttbestyren och dess koordinering sägs vara under anställning. Fortfarande finns inget budget, inget mandat att tillintetgöra många miljoners tidigare investeringar, för att inte tala obefintligt mandat och budget och plan VAD det kostar och HUR man ska göra och med vilken MÅLSÄTTNING och AMBITION. Att attestera en sådan miljonförstörelse och miljonkostnadsrullning kan inte ligga inom någon museichefs mandat! Lidande blir allmänheten, läs skattebetalarna, som alltid varit källan till de satsningar som hittills gjorts och vars “kollektiva egendom” det faktiskt handlar om!

Slutligen: Detta är inte bara en fråga om var samlingen ligger. Pågående publiceringsprojekt kommer att strypas för flera år framåt. Från april kan man inte längre komma åt samlingarna. Detta påverkar t.ex. publiceringen av Västeråsskatten från 1974 med 16 000 mynt, det stora projektet Sveriges mynthistoria (just nu Gustav Vasa t o m Kristina) och kommande delar, publiceringen av de antika grekiska mynten i den internationella serien Sylloge Nummorum Graecorum m.m.

Det var slitsamt att få ihop 60 milj kr i slutet av 1990-talet från privata företag och Sveriges Riksbank för att bygga upp KMK till världens modernaste numismatiska museum. Men det lyckades under ledning av dåvarande museichefen Henrik Klackenberg. Även Vänföreningen bidrog med stort belopp till uppbyggnaden av entrén samt med dyrbara gåvor till museet ända sedan Vänföreningens start 1948. Denna stora satsning, som idag belöper sig på 75 milj kr, kommer aldrig att kunna upprepas.

Låt oss gemensamt försöka rädda Myntkabinettet. Vi återupprättar därför Samfundet Kungl. Myntkabinettets Vänner där du var medlem samt gör detta till ett informellt nätverk med benämningen Arbetsgruppen Rädda Myntkabinettet.

Vi arbetar utan ersättning med kultur- och debattartiklar samt träffar politiker och andra nyckelpersoner för att stoppa flytten. VI planerar en diskussionsafton med KMKs chef Eva Ramberg dit du självklart inbjudes. Vi prövar möjligheten att köpa loss KMKs fina fastighet (från Folksam) och är tacksam om du kan hjälpa oss och hitta en utväg. Alla förslag välkomnas!

För dig, och er, som känner starkt för detta kan vi ordna en demonstration med plakat utanför KMK några lämpliga lördagar kl. 12.00: Rädda Myntkabinettet! Stoppa kulturförstörelsen! Hör av dig till oss om detta. Vi behöver fler frivilliga krafter samt ber dig också skriva korta protester i tidningarnas kultur- & debattsidor. (Häng på Maria Schottenius stora DN-artikel). 

Jag kommer att hålla dig löpande informerad via epost samt ber dig stödja oss genom att överföra ett ekonomiskt bidrag, gärna 500 kr eller mera, dels som bekräftelse på ditt stöd i sak, dels för att täcka våra kostnader. Vårt insamlingskonto på Handelsbanken: Rädda Myntkabinettet 6157-443193711. Eller Swisha direkt till 070-325 00 11 (märk: KMK).

Beslutsprocessen kan reverseras - det är långtifrån “hopplöst” att rädda kvar KMK på Slottsbacken 6 - särskilt när man tar till sig och förstår digniteten av vad som raseras (fysiskt, funktionellt, representativt, nationellt) i förhållande till vad vi inte vet om det som nyskapas. Vi är beredda att upplösa denna numismatiska Alexander-knop i god anda och i samarbete med berörda myndigheter och instanser. Vi önskar och begär bara att alla visar viljan att se möjligheterna att rädda Sveriges äldsta och världens modernaste myntmuseum!

Vi kämpar hårt för att stoppa denna KULTURFÖRSTÖRELSE! Tack för ditt stöd,

Bästa Hälsningar,  

Björn Tarras-Wahlberg BTWswiss@gmail.com +66 6 1703 4848 (070-325 00 11). Nätverket Rädda Myntkabinettet. Hedersordförande för Samfundet Kungl. Myntkabinettets Vänner, som härmed omvandlas till Nätverket Rädda Myntkabinettet, i samarbete med Statsheraldiker Henrik Klackenberg, KMKs museidirektör 1993-1998. Henrik.Klackenberg@riksarkivet.se 010-476 71 92. Fil dr Harald Nilsson, f.d. Intendent Uppsala Myntkabinett, 1:e antikvarie KMK 1976-2004. 0760-187545. haraldbsnilsson@gmail.com Per-Göran Carlsson, Stockholms Myntklubb, pgc21@hotmail.com  

 

 

[2017-01-15] Gabriel Stierncrona 

   Som så många gånger tidigare blir man inspirerad av Falcoin när han skriver något på sin hemsida, http://www.falcoin.se/pages/min-blogg.php. Den här gången fastnade jag för historien kring jordgloben och släkten Stierncrona (1786-1845). Backar man tillbaka i tiden tre generationer hittar man Gabriel Stierncrona (1669-1723).

   Gabriel Stierncrona, född 28 september 1669 i Uppsala, död 8 september 1723 i Stockholm, var en svensk friherre, justitiekansler och ämbetsman. Han hette ursprungligen Welt (Weldt) och tillhörde en från Tyskland under Sigismunds regering inflyttad släkt. Han var son till Pehr Larsson Welt och Elsa Lindmarck. Stierncrona var häradshövding och lagman. År 1719 blev han Sveriges förste justitiekansler och kort före sin död president i Svea hovrätt. Han uppförde Bromma kyrkas nuvarande kor, Stierncronas gravkor.

  1724 lät arvingarna beställa och prägla en medalj över honom. Åtsidan graverade Johan Carl Hedlinger och frånsidan Daniel Haesling, som var elev till Johann Carl Hedlinger och förestod under dennes frånvaro 1726-28 Kungliga Myntverket.

/bild3.jpg 

NM 17.1.133.1a. Silver 56 mm. Ex. Ahlströms auktion 66 nr 1298 > Selins Mynthandel > Waldéns Mynthandel. (som en parentes kan jag nämna att jag var tvåa på budgivningen då på Ahlströms auktion 2002)

    David Stierncrona, född 1715 i Klara församling i Stockholm, död 1784 på Värmdö i Uppland, var en svensk friherre och kammarherre.

   David Stierncrona, född 11 mars 1754 i Stockholm, död 11 augusti 1817 på Åkeshovs slott i Bromma var en svensk friherre och hovmarskalk.

   David Henrik Stierncrona läs mera på http://www.falcoin.se/pages/min-blogg.php

 

[2016-11-05] Wolfgang Amadeus Mozart

För 225 år sedan, 1791, avled den österrikiske tonsättaren endast 35 år gammal. Trots sin tidiga död hann han bli en av musikhistoriens mest uppskattade och produktiva tonsättare.

/bild4.jpg

Medaljen är modellerad av den polske konstnärinnan Ewa Olszewska-Borys. Medaljen är gjuten i en liten upplag och mäter 124 mm och väger 1230 gram. Den var klar 1996.

[2016-09-11] MiSAB 20

   /misab-20-katalogen.jpg

   Kul och spännande tillställning … igen! Tog ett tidigt tåg för att slippa trängas runt borden på Banérgatan. Tänkte först hinna med ett besök hos Nordlinds Mynthandel innan visningen, men auktionsfirman Künker höll visning av svenska objekt som skulle säljas 29/30 september 2016. Eftersom jag inte kände till detta hade jag heller inte bokat tid för att besiktiga några objekt. Bad ändå att få titta på en liten guldmedalj från Karl XII och en satirisk medalj från Karl XI, men det passade inte och istället ombads jag promenera bort till Tösse bageri och ta en fika! 

/misab-20-4.jpg

/misab-20-2.jpg

   Den alltid lättsamma visningen på fredagen genomfördes som tidigare utan någon stress. På den efterföljande auktionen kl 14.00 fanns inget som intresserade mig men det var ändå lärorikt att följa budgivningen på objekten under avdelningen Olympia. Att nr 403 var undervärderad hade jag lärt mig då jag sålde en liknande under sommaren men som inte var den rätta, min var ett utskuret märke från ett lock med monterad baksida. Köparen berättade att jag skulle få 20000.- om jag kunde hitta ett riktigt märke!! Märket såldes till Bernt Ahlström för 24´.

/403-1912.jpg

  Sedelavdelningen innehöll en rad sällsynta sedlar och jag tyckte flera sedlar såldes till riktigt höga priser … säger jag som inte kan något om det området. Bland polletterna var det två som stack ut och det var Förbundshären och Svappavarapolletten.

  Fredagen innehöll ett nytt inslag och det var en Mingelträff på Sheraton. Dan Carlberg inledde kvällen med en presentation. Sedan var det dags för Bernt Thelin och Magnus Wijk att berätta om sitt nya referensverk över Skånes polletter. Näst i tur stod Curt Ekström som berättade om den grekiska myntningen. Sist i raden kom Bo Tellström som kåserade kring Auktionsverket – Ett karolinskt auktionshus, mycket intressant. Mellan föredrag två och tre bjöds man på förtäring och dryck. Det hela var ett riktigt bra initiativ från Myntauktioner i Sverige, mera sådant på kommande auktioner. Publiken var talrik och flera kända samlare och också handlare var närvarande.

/misab-20-6.jpg

 

   Vid genomgången i katalogen av de få medaljer som var med på auktionen fastnade jag först vid tåget över Stora Bält. På visningen fick jag dock andra tankar. Superfin kvalité men patinan var riktig tråkig och jag var osäker på hur jag skulle bjuda! Nu slogs inte medaljen 1658 utan 1694 på Karl XI:s befallning så det är svårt att gissa när den egentligen slogs, kanske 100 år senare!!

 /701-storas-balt.jpg

              

   Lördag morgon var det så dags att bänka sig och spana in vilka som var närvarande i salen. Bland ett 100-tal besökare kände man igen en rad ansikten … och spadnummer.

/misab-20-13.jpg

/misab-20-12.jpg

   Bland toppmynten betalades det höga priser och dyras blev inte helt oväntat dalern 1594 som såldes för 400000 kr + provision till en storsamlare i norra Sverige.

 /558.jpg

 

   Riksdalern från 1718 såldes för 80000.- + provision. Så här i efterhand skulle jag ha behållit myntet och inte sålt det som jag gjorde för 10 år sedan!!

/809-rd-1718.jpg

   Åter igen åkte jag hem tomhänt, det var tredje auktionen utan inköp och det återstår att se hur det blir med närvaron till våren. Men det är förstås trevligt att närvara även om man inte får något nytt till sin samling så troligtvis sitter man där igen.  

 

[2016-07-23] Magnus Gabriel de la Gardie

Var greve, rikskansler, riksdrots, lagman över Västergötland, Dalsland och Halland. Född 15 oktober 1622 och dog 26 april 1686.

 Magnus Gabriel De la Gardie, som var en lysande representant för den svenska högadeln under stormaktstiden, vann drottning Kristinas ynnest och begåvades med höga utmärkelser och stora förläningar. "Rikskanslern är säkerligen den vackraste mannen i världen", sammanfattade florentinaren Lorenzo Magalotti sina intryck av den ståtlige Magnus Gabriel.

/magnus-gabriel.jpg 

  År 1640 reste han utrikes i sällskap med Erik Oxenstierna och blev efter hemkomsten 1644 överste vid Svea livgarde. Han deltog i fälttåget i Skåne 1645 och blev därefter ambassadör i Frankrike. 1647 utnämndes han till riksråd och var general i Tyskland 1648, utnämndes 1649 till generalguvernör över Livland, 1651 till riksmarskalk och 1652 till riksskattmästare. Han var riksmarskalk 1651-1653 och var gunstling hos drottning Kristina men senare föll han dock i onåd. Han var även generalguvernör i Västergötland, kansler för Uppsala universitet, rikskansler 1660, ledare av förmyndarregeringen 1660-72

  Den 7 mars 1647 gifte han sig med Maria Eufrosyne av Pfalz och deras bröllop stod på Stockholms slott. Antagligen var det efter påtryckningar från drottning Kristina som bröllopet äntligen blev av. De la Gardie var ju gunstling till drottningen, och det sägs att drottningen själv var intresserad av honom men att hon inte kunde gifta sig med honom för det var under hennes "stånd". Drottningen ville dock alltid ha Magnus Gabriel vid sin sida och hon överöste honom också med titlar och gåvor – som slott och förläningar. Magnus Gabriel de la Gardie och Maria Euphrosyne fick kungsgården Höjentorp (gården ligger i Valle härad mellan Skara och Skövde) i bröllopsgåva av drottning Kristina 1647. Greven lät vid jaktslottets sida uppföra en praktfull barockanläggning med slottsbyggnader av trä.

Maria Eufrosyne och Magnus Gabriel fick tillsammans elva barn, men endast tre av dessa nådde vuxen ålder.

  När Magnus Gabriel föll i onåd hos Kristina 1653 blev både han och hans familj tvingade att lämna hovet. Året därpå abdikerade emellertid drottning Kristina och Maria Eufrosynes bror, Karl X Gustav, blev kung. Han upphöjde henne till prinsessas värdighet, vilket dock inte sågs med nådiga ögon av alla. Hennes äktenskap med Magnus Gabriel förefaller ha varit lyckligt, men de yttre omständigheterna förmörkades genom de olyckor som framkallades genom reduktionen där de förlorade nästan allt de ägde. Trots ett beslut 1680 som sade att flertalet egendomar skulle reduceras till kronan och ingå i indelningsverket, förblev Höjentorp i paret de la Gardies ägo fram till deras död.

  Han hade 1647 blivit svåger till den blivande Karl X Gustav och blev i enlighet med dennes testamente 1660 rikskansler och medlem av Karl XI:s förmyndarregering. Såsom en av rikets största jordägare uppmuntrade han förläningssystemet och stimulerade knappast till någon större sparsamhet. Hans franskvänliga utrikespolitik och olyckorna under 1675-79 års krig medförde att han förlorade sitt inflytande.

  Magnus Gabriel blev 1680 riksdrots, vilket innebar en reträtt från rikspolitiken. Förmyndarräfsten och reduktionen drabbade honom hårt. Sin största insats gjorde De la Gardie som frikostig mecenat och främjare av konst och vetenskap. På hans initiativ inrättades 1666 Antikvitetskollegium.

  Magnus Gabriel byggde och byggde till flera slott: Karlberg, Venngarn, Läckö, Mariedal, Jacobsdal (Ulriksdal) och ägde en tid även slottet Arensburg på Ösel. Magnus Gabriel och hans hustru Maria Eufrosyne ägde över 1000 skattepliktiga gårdar i Sverige och Östersjöprovinserna. Fadern, Jacob, fick 1615 Läckö slott som förläning och han genomförde stora om- och tillbyggnader, bland annat fullbordades huvudborgens tredje våning. Sonen Magnus Gabriel övertog slottet och grevskapet 1652 efter faderns död och fortsatte 1654 med stora byggnadsarbeten på slottet, bl.a. tillkom en fjärde våning i huvudborgen och en rad konstnärer dekorerade väggar och tak. Även slottskyrkan tillkom under Magnus Gabriels tid.

  Magnus Gabriel avled i armod 1686, sedan han genom förmyndarräfsten även tvingats betal en oerhörd stor summa pengar. Han är begravd i Varnhems klosterkyrka.

 

 /de-la-gardie-wag-62-1695.jpg

Medaljen: 50 mm. Graverad av Johan Georg Breuer ca 1665

Källor:                                                                                                                                                                 Historiska personer i Sverige                                                                                                                                     Hyckert, Bror Edvard. Numismatiska Meddelanden 17
 

[2016-07-22] Lyckad rymning- företagsam hustru!

  Hugo Grotius, kallad "folkrättens fader", föddes den 10 april 1583 i Delft, Nederländerna, och dog den 28 augusti 1645 i Rostock, Mecklenburg. Han var en nederländsk humanist, historiker, teolog, jurist, naturrättsfilosof, Sveriges ambassadör i Paris 1634-1644. Gift med Marie van Reigersberch.

  1591 slog han sig ned som advokat i Haag och avancerade hastigt. 1601 blev han Nederländernas officielle historieskrivare, 1607 generalfiskal i provinsen Holland och 1613 rådspensionär i Rotterdam och åtnjöt ett utomordentliga anseende. Som anhängare till Johan van Olderbarnevelt invecklades dock Grotius i Nederländernas inre religiösa och politiska fejder, fängslades 1619 genom en militärkupp av ståthållaren Moritz av Oranien samt dömdes till livstids fängelse. Han lyckades dock fly 1621, med hjälp av sin hustru, i en boklår från slottet Loevenstein till Frankrike. Här levde han i Paris väl mottagen men under svåra ekonomiska förhållanden. Sex år senare kunde han återvända till Amsterdam, men då hade ett pris satts på hans huvud och han tvingades fly igen, denna gång till Tyskland. Där mötte han Axel Oxenstierna som använde sitt inflytande till att 1634 tillsätta Grotius som svensk ambassadör i Paris. Som sådan verkade han i 10 år men kunde såsom misshaglig för Frankrikes ledande statsman Armand-Jean du Plessis Richelieu inte uträtta särskilt mycket. Kort efter att han fått avsked av drottning Kristina led han skeppsbrott på Östersjön och avled i Rostock den 28 augusti 1645 av sviterna. Hans omfattande brevväxling med Axel Oxenstierna från tiden som svensk diplomat är bevarad.

Medaljen

/grotius-130619.jpg

Diameter 49 mm. Graverad av Johann Smeltzing i Leyden. Slagen i Holland i senare hälften av 1600-talet.                                                                                                                                                               Frånsidan: På en strand den bokkista, i vilket Grotius fru lyckades föra honom ur fängelset i fästningen Loevenstein

Källa:                                                                                                                                                             Wikipedia                                                                                                                                                          Hyckert, Bror Edv. Numismatiska Meddelanden 29.

 

[2016-07-21] Victoria Benedictsson alias Ernst Ahlgren

Nu får min ”time-out” från samlande och annat vara slut … efter 3 månader med bl.a. fotoperation och lite komplikationer.

  Under helgen som gick drog jag i mina medaljlådor för att få inspirationen tillbaka. Fastnade lite för Svenska Akademiens medaljer, de med diametern 45 mm. De började slås 1916 och den jag fastnade för var den här över Victoria Benedictsson. Medaljen var en av de allra första jag köpte i Ulf Nordlinds Mynthandel på Nybrogatan i Stockholm i slutet av 1980-talet. Numera hittar man butiken på Karlavägen.

/bild1.jpg

 För exakt 128 år sedan, den 21 juli 1888, begick Victoria Benedictsson självmord. Benedictsson var en svensk författare och dramatiker. Hon skrev sina romaner under pseudonymen Ernst Ahlgren.

Uppväxt            

  Benedictsson var tidigt intresserad av konststudier, och tog tjänst som guvernant för att tjäna pengar för att åka till Stockholm och utbilda sig till konstnär. Hennes far, som först godkänt detta, ändrade sig dock senare och sade nej. För att komma bort från sina föräldrars inflytande gifte hon sig som 21-åring med postmästaren i Hörby Christian Benedictsson (1822-1899) som var 49 år och änkling med fem barn från det tidigare äktenskapet. De fick två egna döttrar varav en dog i späd ålder. 1882 insjuknade Victoria Benedictsson i en bensjukdom och blev sängliggande

Författardebut

  Under sjukdomsperioden utvecklade hon sitt författarskap och 1884 debuterade hon med novellsamlingen Från Skåne. Följande år utkom romanen Pengar, som blev hennes genombrott. Vid denna tid blev hon vän med den elva år yngre Axel Lundegård, Hörbyprästens son. Som denne och många andra svenska författare under 1880-talet sökte hon sig till Köpenhamn, där hon uppmärksammades av den danske litteraturkritikern Georg Brandes.

Död

  Benedictssons kärleksförhållande 1886-1888 med Brandes, var förmodligen en av orsakerna till att Benedictsson begick självmord sommaren 1888 i Köpenhamn. Andra bidragande faktorer till hennes beslut kan ha varit hennes fattigdom och ensamhet och inte minst hennes oro för sitt författarskap. Hon var djupt olycklig över det intellektuellt inskränkta liv hon tvingades leva i Hörby och de begränsningar det innebar att vara kvinna under denna tid. Hennes självmord, med hjälp av en rakkniv, inspirerade Strindberg till avslutningen av dramat Fröken Julie.

Benedictsson ligger begravd på Vestre Kirkegård i Köpenhamn i Danmark, under namnet Ernst Ahlgren.

Medaljen

  Modellerad av Erik Lindberg och slagen 1949. Beställare var Svenska akademien. Den mäter 45 mm och slogs i 127 ex. + 1 ex till KMK. Stamparna levererades till Myntet den 3 december 1949 och arvodet till EL uppgick till 1200 kr.

Källor:                                                                                                                                  

Wikipedia                                                                                                                                                           Ehrensvärd, Ulla. Medaljgravören Erik Lindberg 1873-1966  

                                            

[2016-06-23] Johan Banér

/baner-johan.jpg

Johan Banér

  Johan Banér, 23 juni 1596 – 10 maj 1641, var en av Sveriges främsta fältherrar och taktiker. 1615 drog Johan ut i det ryska kriget tillsammans med Gustav II Adolf och brodern Axel. Vid framkomsten till Pskov fick han tjänst hos storebror Svante, som redan var där. Här påbörjade Johan sin militära utbildning. Johan Banér, som blev riksråd och general 1630, hade till fulländning lärt sig krigskonsten under Gustav II Adolfs fälttåg. 1631 hade han befälet över högra flygeln vid slaget vid Breitenfeld.

/bild505.jpg

 Breitenfeld 1631. Medalj av Sebastian Dadler.

  Han utnämndes till fältmarskalk 1634 och bemästrade krisen efter nederlaget vid Nördlingen. Med sin nyorganiserade armé segrade Banér vid Wittstock 1636. Sverige vann drabbningen överlägset, men till priset av tretusen döda. Han ryckte in i Sachsen, men tvingades följande år retirera och lyckades genom ett mästerligt återtåg föra armén tillbaka till Pommern ("återtåget från Torgau"). 1638 utnämndes han till överbefälhavare för de svenska trupperna i Tyskland och till generalguvernör i Pommern. Efter segern vid Chemnitz 1639 företog Banér följande år en misslyckad stormning av Regensburg, vilket tvingade honom till ett återtåg, under vilket han avled kl. 4.15 på morgonen den 10 maj 1641. Dödsorsaken var skrumplever. Johan Banér lyckades inte avgöra trettioåriga kriget, eftersom han saknade alltför stora pengaresurser och militära förstärkningar, men hans lysande taktiska förmåga och hans strategiska genialitet bidrog. Johan Banér är begravd i ett gravkor utanför Riddarholmskyrkan i Stockholm. Även Lennart Torstensson, som efterträdde Johan Banér som överbefälhavare för den svenska armén i Tyskland, har ett gravkor utanför samma kyrka.

/torstenson-lennart.jpg

Lennart Torstenson

Medaljer:

  Medaljen över honom, där hans porträtt är till förväxling likt Gustav II Adolfs, är en för svenskt vidkommande tidig personmedalj. Porträttlikheten med den nyss avlidne kungen var säkert ingen tillfällighet. Det var i kretsen av framgångsrika befälhavare och ämbetsmän vid tiden för trettioåriga kriget som det uppstod ett ökat behov av personmedaljer.

/bild1.jpg

  Medaljen mäter 45 mm och är graverad av Johann Blum i Bremen och slagen i Tyskland under den tid Banér var överbefälhavare för svenska armén.

  Min andra medalj över Johan Banér är graverad 1826 av Wolf i Paris för Durands serie av minnespenningar över ryktbara män. Den mäter 41,5 mm.

/bild6.jpg

Källor:

Historiska personer i Sverige och Norden                                                                                                              Hyckert, Bror Edv.  Numismatiska meddelanden nr 17

 

[2016-04-26] Karl XIV Johan

  26 april 1844 begravdes Karl XIV Johan i Riddarholmskyrkan. Karl Johans sista sjukdom började i januari 1844 med kallbrand i en fot. På sin 81:a födelsedag, den 26 januari 1844 klockan 6 på morgonen, insjuknade han plötsligt i "ett anfall af blodtryckning åt hufvudet, förenad med kräkningar" och den 5 mars fick han ett slaganfall som åtföljdes av en fullständig dvala. Kungen avsomnade efter 42 dygns sjukdom klockan 15.30 den 8 mars, efter att ha vaknat upp precis före döden då han viskade sin son Oscars namn.

/bild1.jpg

Begravningspenningen (”kastmynt”) graverades av Ludvig Persson Lundgren och mäter 31 mm och har proveniensen T. G. Appelgren > Carl-Axel Lindblom > MiSAB 3 > Jag.

 

[2016-03-08] Slaget vid Hampton Roads mellan Monitor och Merrimack den 8 - 9 mars 1854

  USS Monitor var ett amerikanskt krigsfartyg konstruerat av John Ericsson. Fartyget var ett av historiens första bepansrade, ångdrivna krigsfartyg och användes av nordsidan under det amerikanska inbördeskriget. USS Monitor är mest känt för sina insatser vid slaget vid Hampton Roads den 8 – 9 mars 1862, där det hindrade pansarskeppet CSS Virginia (mera känt som USS Merrimack) att bryta unionens sjöblockad av Norfolk. Detta slag var det första mellan två bepansrade örlogsfartyg.

  I början av det amerikanska inbördeskriget fick man i Washington oroande underrättelser om att sydstaterna var i färd att bygga en flotta av bepansrade fartyg. John Ericsson fick nu besök av en amerikan vid namn Bushnell som ville höra den berömde uppfinnarens synpunkter på en pansarbåt han ritat. Ericsson studerade ritningarna och meddelade att fartyget skulle flyta men att bepansringen var för klen för att stå emot eld från moderna kanoner. På Bushnells fråga om det inte fanns någon lösning på problemet visade Ericsson sina planer från 1854. Bushnell var till en början både förbryllad och skeptisk, men allteftersom Ericsson förklarade konstruktionens olika delar blev amerikanen mer och mer entusiastisk. Slutligen bad han att få ta med sig ritningarna för att omedelbart bege sig till Washington med dem. Bushnell sökte stöd hos två av sina affärsvänner, och tillsammans lade de fram Ericssons planer för den kommitté som tillsatts för att pröva inkomna förslag på pansarbåtar.

/john-ericsson-nm-17-2-209-2.jpg

  Fartyget höjde sig endast obetydligt över vattenytan, med undantag av ett skottsäkert kanontorn, som stod något för om mitten. Tornet kunde vridas med hjälp av ångkraft. I tornet fanns två stora parallella kanoner, som vreds på samma gång som tornet. Den övre bepansrade delen av fartyget översköt för- och akterut den undre, opansrade delen, på vilken fartyget flöt. På detta sätt skyddades roder, propeller och ankare.

  Kommittén tillstod att Ericssons fartyg möjligen kunde vara osårbart för kanoneld, men att den låga profilen skulle göra det odugligt i sjön. Efter en del övervägande beslöt man dock att köpa in Ericssons märkliga fartyg - dock på villkor att köpet skulle gå tillbaka om den amerikanska marinen inte godkände det färdiga fartyget. Ericsson och hans tre medfinansiärer utsatte sig för en stor risk när de accepterade de marina myndigheternas villkor.

 /250px-ussmonitor1862-1-ws.jpg

Fotografi av Monitors besättning under frivakt på däck. I bakgrunden skymtar styrhyttstaket bakom kanontornet, och framför syns den ena skorstenen

  Monitor sjösattes i New York den 30 januari 1862. Fartyget var byggt av ek men borden var klädda med fem tum järnplåt och tornet var tillverkat av nio tums järnplåt. Även däcket var klätt med järn, och förutom kanontornet och diverse pollare och knapar fanns där bara en liten styrhytt för kapten och rorsman som delvis stack upp över däcket. Ångpannornas skorstenar var löstagbara och togs ned i stridstjänst. Fartyget drevs av en tvåcylindrig oscillationstrunkångmaskin som Ericsson konstruerat, liksom propellern. För att få en så låg tyngdpunkt som möjligt och dessutom kunna montera maskinen helt under däck i skydd för fientlig eld, utvecklade han en maskin som fungerade ungefär som en bakvänd boxermotor. Cylindrarna var liggande, rygg mot rygg, och vevstakarna verkade utåt sidorna. Kraften överfördes sedan med ett invecklat system av hävarmar till propelleraxeln. (Notera att compoundmaskinen kom att utvecklas först i slutet av decenniet)

/280px-ussmonitor1862-2-ws.jpg

  Bara några dagar efter USS Monitors provtur i mars 1862, besegrade sydstaternas pansarklädda ångfartyg CSS Virginia den 8 mars en liten nordamerikansk flotta, sänkte två fartyg och skadade ett tredje. Virginia skulle troligen ha sänkt fler fartyg om inte mörkret fallit. Nyheten om nederlaget spreds snabbt med telegraf till nordstaterna och väckte allmän bestörtning. Det var inte bara träfartygen som hotades, utan även kuststäderna. Under natten bogserades Monitor, efter att de under provturen uppdagade problemen hastigt åtgärdats, till skådeplatsen. Besättningen sades ha varit skakad efter färden över öppet hav, men den 9 mars 1862 kom slaget vid Hampton Roads att utkämpas. Efter en tre timmar lång artilleriduell drog sig Virginia tillbaka. Därmed var det bevisat att Monitor kunde stå emot Konfederationens pansarskepp. Nordstaternas flotta var därmed räddad, och Ericssons konstruktion vann stort erkännande.

  John Ericsson räknas som en amerikansk hjälte och förärades 1926 ett eget monument i anslutning till the National Mall i Washington DC. John Ericsson National Memorial.

/john-ericsson-nm-29-127-13.jpg

  USS Monitor uppehöll sig resten av våren i vattnen utanför Hampton Roads, och avskräckte genom sin blotta närvaro Sydstaternas flotta från att inleda några större fientligheter. CSS Virginia försökte några gånger provocera henne att ingripa, men besättningen på Monitor höll sig ifrån direkt konfrontation. Då Konfederationen tvingades överge området och sänkte Virginia för att hon inte skulle falla i fiendens händer, kunde Monitor gå uppför Jamesfloden för att stöda landstyrkorna vid intagandet av Richmond. Därvid visade det sig att Monitors kanoner inte kunde riktas tillräckligt högt för att kunna skada de försvarande befästningarna. Efter slaget fick Monitor order att följa de retirerande trupperna söderut. Under bogsering av USS Rhode Island råkade fartyget ut för hårt väder utanför Cape Hatteras och uppfyllde kritikernas profetior om usel sjövärdighet; hon sjönk 31 december 1862 och sexton besättningsmän drunknade då de sköljdes överbord under räddningsoperationen.

  Vraket av USS Monitor återupptäcktes 1973 på inte fullt 80 meters djup. 1986 förklarades resterna för Nationellt historiskt landmärke, och planer för att lyfta vraket cirkulerade, men hon var alltför angripen av korrosion och förruttnelse för att kunna lyftas. Delar av henne har dock bärgats, såsom kanontornet, ankaret och maskineriet, och de finns till påseende på ett museum i Newport News.

  Efter slaget vid Hampton Roads kom många monitorer att byggas över hela världen, bland annat i Sverige, Norge och Ryssland. Nordstaternas slutliga seger över sydstaterna kunde delvis tillskrivas Ericssons uppfinning. Ett tiotal byggdes efter USS Monitor. Det sista, USS Camanche, blev färdigt precis efter krigsslutet 1864. Efter tre års krigstjänst hade de varit i medeltal 25 gånger i strid. De visade sig vara ganska osårbara mot de fientliga kulorna, och de kunde efter vissa förbättringar röra sig tryggt på öppet hav även i hårt väder. Det var först efter första världskriget som fartygen ansågs föråldrade.

Källa: Wikipedia

 

[2016-02-19] Baron Görtz

  Georg Heinrich von Görtz, som sedan 1715 har haft makten över Sveriges ekonomi (han har i praktiken under åren 1716–1718 varit Sveriges finansminister) blir avrättad den 19 februari 1719 genom halshuggning på galgbacken vid Skanstull i Stockholm. Trots att han under det pågående stora nordiska kriget har fått ordning på Sveriges ekonomi är han impopulär bland andra svenska politiker, eftersom de ser honom som ett hot, då han representerar Holstein-Gottorp, där Karl XII:s systerson Karl Fredrik finns och är en möjlig kandidat till den svenska tronen. Efter Karl XII:s död har von Görtz därför fått agera syndabock för det svenska nederlaget i kriget och den 2 december 1718 (två dagar efter kungens död) har han blivit arresterad i Tanumshede och förts till Stockholm, där han den 9 februari har blivit dömd till döden av en jury, som enbart har bestått av hans politiska motståndare. Efter avrättningen får han inte någon riktig begravning, utan kroppen grävs ner på galgbacken.

/gortz.jpg

   Medaljen, 23 mm, eller spelpenningen kallas ofta för ”Görtz daler” är graverad av Christian Wermuth, Gotha. Slagen efter Görtz död sannolikt i ändamål att utgöra någon slags förklaring till eller försvar av Görtz finanspolitiska åtgärder, närmast utgivandet av de i Sverige högst opopulära mynttecknen.

MEDALJEN

Proveniens: Sven Svensson.

   Ur Appelgren nr 20 från 1913 nr 699 köper Svensson bl.a. den här för 32:10 kr. Den är mycket sparsamt förekommande, vilket förklarar det höga priset redan då och kanske att Hyckert saknade denna i sitt arbete över personmedaljer, se Wahlstedt II.40.3.

  Görtzmedaljen försåldes av SNF den 23 april 1991 nr 373 för 1500 kronor. Trolig köpare var Thomas Lautz. En tid efter att Leutz så tragiskt gick bort på en semesterresa i Kina dök hans medaljsamling upp på Bruun Rasmussen hösten 2011. I en liten lot om fem medaljer låg den här. Jag kände genast igen medalj från boken ”Alla dessa mynt” där den finns avbildad. Det var ärgfläcken under hakan som gjorde mig uppmärksam. Naturligtvis ropade jag hem loten som förutom den ytterst sällsynta spelpenningen innehöll andra rara medaljer.

 

[2016-02-13] Karl X Gustaf

  /bild1.jpg

1 rd 1660. Hild 47. Kastmynt till begravningen.

  Född i Nyköping den 8 november 1622. Son till Johan Casimir, Pfalzgreve i Bayern, och Katarina, dotter till Karl IX. Konung den 6 juni 1654 och samma dag krönt i Uppsala domkyrka. Avled i Göteborg den 13 februari 1660. Begraven i Riddarholmskyrkan i Stockholm den 4 november samma år.

 

[2016-02-08] Apans år

/bild1.jpg

 Svenska Numismatiska Föreningen 125 år 1873 - 1998

  Apans år är den kinesiska astrologins nionde år. Det västerländska stjärntecken de kanske liknar mest är vattumannen. Precis som denna är apor nytänkande och gillar att gå sin egen väg. De är mycket intellektuella och gillar när det går snabbt i livet. Apans år kännetecknas av upptäckarglädje, humor, nyfikenhet, intellekt och inte minst lite tjuvaktiga saker såsom skvaller och att snoka runt i saker man inte har att göra med. Ibland är apor lite för nyfikna. Apans år är aktivt, det är ett år då det är bra att börja träna eller hålla på med någon sport. Det är ett år då man känner för att vara mer utåtriktad. Men det är också hälsans år. Apan är ett väldigt friskt tecken. 

  Personer födda I apans tecken är tävlingsmänniskor. De lyckas på något sätt alltid hitta vägar till framgång. Tyvärr kombineras detta ofta med dåliga sidor såsom att de tänker alltför mycket på sig själva och lätt kan få storhetsvansinne. Apor blir också lätt avundsjuka på andra. Människor födda i något av apans år är mycket bestämda av sig och vet precis vad de vill. Men de blir aldrig riktigt nöjda med sin tillvaro eller sina prestationer. De har inga problem med att exponera sig själva och talar gärna om högt och ljudligt för alla hur duktiga de är. För dessa människor är allting möjligt. Apan är ett roligt tecken med en stor portion humor. De skojar mycket och får andra att skratta. Apans som sagt ett utåtriktat tecken. Att sitta i lugn och ro i ett hus på landet är ingenting för dem, nej apor gillar stadens fart och fläkt. De älskar att se en massa människor hela tiden och mår som allra bäst när de kan vara i centrum för en stor grupp. De är snabba som sjutton och gör vilket jobb som helst på kortare tid än de flesta andra.

Apor tycks alltid få vad de vill!

 

[2016-02-07] Överste Gustavsson

På morgonen den 7 februari 1837 drabbades Gustav IV Adolf av ett slaganfall som ryckte honom ur tiden 59 år gammal. Översten hade insjuknat under hösten i reumatiska smärtor och matsmältningsbesvär. Under vintern plågades av värk i bröstet och underlivet, men vägrat underkasta sig sjukvård eftersom han inte litade på läkare.

Det finns mycket skrivet om Gustav Adolf. Man kan dela upp Gustav Adolfs liv i två delar, ett före och ett efter revolutionen 1809. Han föddes till kronprins, blev kung vid 13 års ålder och regerade landet från den dag han fyllde 18. Som trettioåring förvandlades han i ett slag till föredetting, en vilsen person som skulle få erfara att kungatiteln var ännu tyngre att bära sedan han hade förlorat den.

När Gustav III mördades var kronprinsen nybliven tonåring. Han ärvde ett rike som sträckte sig från Kemi lappmark i norr till Vor-Pommern i söder, från Bohuslän i väster till Karelen i öster, resterna av den stormakt som hade blommat ut med Karl XII: s död. Under sina fyra första år som regent stod han under farbroderns förmyndarskap, men från artonårsdagen den 1 november 1796 regerade han landet. Som regent intresserade han sig helst för utrikespolitiken, han hade svårt att orka med hanteringen av inrikes rutinärenden. Den inrikespolitiska makten kom att ligga i händerna på de högre ämbetsmännen och kungens närmaste rådgivare.

/1-rd-1795.jpg 

Under åren omkring 1800 råkade Sveriges ekonomi in i ett bedrövligt skick. Kungen inkallade riksdagen till möte i Norrköping 1800, där man bland annat beslutade om en myntrealisation för att få ordning på statsfinanserna, alltså en kraftig devalvering av de mynt och sedlar som staten gav ut vid sidan av riksbanken.

 /bild5.jpg

Hild 11

En annan viktig reform var enskiftet som inleddes under 1803. Det bröt upp de uråldriga byalagen och lade grunden till ett modernt jordbruk, med friliggande gårdar och sammanhängande åkrar.

I februari 1808 gick stora ryska trupper över gränsen in i Finland. Den svenska armén retirerade, och mot slutet av året hade ryssarna trängt långt upp i norra Finland. Den kommande vintern florerade rykten om konspirationer och uppror mot den svenska kungen. Själv kunde han varken få dem bekräftade eller dementerade, men bestämde sig till sist för att det bara var tomt prat.

Men så, vid middagstid på drottningens födelsedag den 12 mars 1809, nåddes han av en kurir från landsekreteraren i Örebro: en upprorshär från västra armén var på marsch mot Stockholm. Bland officerarna i Västra armén utsågs överstelöjtnanten Georg Adlersparre att leda aktionen för att avsätta kungen. Först lät Adlersparre arrestera sin chef för Västra armén, greve Leyonstedt, och sedan landshövdingen i Karlstad och beslagta hans kassa för att användas för att köpa mat till de mot Stockholm marscherande soldaterna. Gustav IV Adolf bestämde sig för att fly huvudstaden och barrikadera sig med Stockholms garnison i Södertälje.

På morgonen den 13 mars kallade han till sig ett antal höga militärer för att diskutera rikets försvar. En av dem var generalmajoren Carl Johan Adlercreutz. Kungen stod som bäst och resonerade med ett par andra höga militärer i lilla sängkammaren på slottets andra våning när Adlercreutz stövlade in i spetsen för en handfull officerare. Adlercreutz förklarade att han uppmanats av alla högre ämbetsmän och militärer samt ett stort antal medborgare att försäkra sig om monarkens person och hindra hans avresa. Gustav IV Adolf drog sin värja, men blev brutalt avväpnad. Han skrek på hjälp, men vakterna utanför dörren tordes inte göra något.

Kungen hölls kvar i rummet, men bevakningen var så usel att han fick tag i en annan värja och kunde smita ut genom en lönndörr. Adlercreutz rusade efter, uppför en vindlande spiraltrappa, men fick ducka när kungen kastade en tung nyckelknippa mot honom. Från slottets översta våning sprang kungen sedan nerför trapporna och ut på borggården, där han föll och skadade armen. Grinden ut mot Lejonbacken var stängd; kungen rusade i stället över den inre borggården mot högvakten, där han hoppades få skydd av de kungatrogna pommerska trupper som tjänstgjorde.

Han gensköts av hovjägmästare Greiff; kungen försökte sticka värjan i honom, men Greiff tog klingan i handen och undkom med en rispa på armen. Hovjägmästaren var en stor och stark karl, den utmattade och skadade kungen var ett lätt byte. Den enda som gjorde en ansats att rädda honom var en vedbärare vid namn Bergman, som kom till undsättning och högljutt ropade på förstärkning. Han tvingades snart bort av tillskyndande officerare.

Sedan kungen släpats tillbaka in i slottet begav sig kuppledarna till farbrodern hertig Karl och bad honom överta rikets regering.

Efter en stunds klädsam tvekan accepterade hertigen sin upphöjelse. Den 6 juni samma år utropades han till landets nya kung under namnet Karl XIII, efter att ha svurit sin trohet till den nya regeringsformen.

Gustav IV Adolf var förmodligen varken bättre eller sämre på att regera sitt land än många andra kungar, men han hade oturen att ta över riket i en extremt besvärlig tid. Det ryska angreppet på Sverige i februari 1808 var en utlöpare av napoleonkrigen.

/bild4.jpg

Hild 29

På julaftons morgon 1809 lämnade den före detta kungafamiljen Karlskrona och Sverige ombord på fregatten Camilla. Efter denna totala förödmjukelse väntade ett kringflackande liv för Gustav IV Adolf, som nu kallade sig för greve av Gottorp.

Under de första åren försökte han förgäves knyta varaktiga band med furstehoven i Berlin, Sankt Petersburg, London och Köpenhamn. På flera platser erbjöds han en fristad under bekväma villkor, men föredrog sitt oberoende och vände ut på vägarna igen. Både i Tyskland och England hyllades han som Napoleons mest konsekventa och oförsonliga motståndare, men det var ett politiskt symbolvärde som inte gick att växla in i hårdvaluta. Alla rättrogna rojalister kände sympati för Gustav Adolf, men ingen ville ha honom i sin närhet.

Snart framstod sysslolösheten som hans värsta gissel. ”Jag har intet mål, ingen sysselsättning; mitt huvud förvirras stundom, mina tankar bliva oklara, då jag tänker på mig själv, och jag har ingenting annat att tänka på”, klagade han i februari 1813. Inte för att han inte försökte: 1814 påminde han norrmännen om sin lagliga arvsrätt till den norska kronan, samma år erbjöd han sina tjänster åt

Från 1818 till 1820 levde han som borgare i Basel, och det var där han började kalla sig överste Gustafsson.

Gustav Adolf förlorade inte bara sin tron, utan också sin familj. Makarna gick skilda vägar redan 1810. Drottning Fredrika ville återvända till sina föräldrar och deras storhertigdöme i Baden, där hon kunde leva ett ståndsmässigt liv med barnen. Gustav Adolf ville leva ett enklare liv i egen regi, och brytningen var ett faktum. I praktiken innebar det att han tappade all kontakt med sina barn, även om han under några år försökte hävda sonens arvsrätt.

Gustav Adolf, som från 1817 kallade sig överste Gustafsson tog in på värdshuset Vita hästen den 25 oktober 1833. Där levde han tillbakadraget i två enkelt möblerade rum tre trappor upp, utan betjänt och utan älskarinna. Mest satt han på rummet och läste gamla tidningar från åren omkring 1809. Här dog han fyra år senare i armod och i största ensamhet

I Sverige hade minnet av den forne monarken praktiskt taget raderats ut. Karl XIV Johan, den förste i en ny kungaätt, hade inget personligt emot sin företrädare, men han var livrädd för all gustaviansk opposition. Han förbjöd sina undersåtar allt samröre med Gustav Adolf och hans familj; han såg till att alla bilder på dem plockades undan, liksom alla offentliga dokument med Gustav IV Adolfs namnteckning eller chiffer. Svenska tidningar förbjöds att rapportera vad utländska tidningar skrev om den avsatte kungen.

När budet om överste Gustafssons död spreds i Europa anlade flera hov sorg, men inte det svenska. Drottning Desideria hade bjudit in hovet, den högre societeten och diplomatiska kåren till stor bal på slottet, och den genomfördes som planerat några dagar efter budets ankomst.

Det skulle dröja till 1884 innan översten fick sin upprättelse. Hans stoff återfördes till Sverige, till Riddarholmskyrkans gravvalv, där det vilar bakom en slipad marmorhäll.

 

[2016-01-30] Sigtunamässan

  Oj vilken trevlig mässa jag var på idag, den i Märsta kallad Sigtunamässan. Det var ett 30-tal utställare med ett varierat utbud. Det var mitt första besök på den mässan och det blev en riktig positiv överraskning. Det blev en perfekt start på årets aktiviteter. Var inte ensam dit utan med i bilen var Pega. Alltid kul att ha en medresenär som är en lika stor nörd på numismatik som jag.

  Fick med mig några fina tillskott hem till min samling; tre medaljer från Antikören och en från Lidingö Mynt. Sedan köpte jag privat ett riktigt fint litet kopparmynt från 1671. Hos en handlare kunde jag inte motstå en fin riksdaler.

  Sålde också ett praktverk över Hedlingers produktion av medaljer och mynt. Det var det kända verket av Christian von Mechel 1778. Köpare var en samlare med näsa för fina böcker. Enligt en kännare inom bokbinderikonsten kallas bandet, eller egentligen skinnet, för Saffian. Samme kännare berättade också att det förmodligen inte finns någon bokbindare i Sverige som klarar av att binda en bok i den kvalitéen … "kanske någon i Frankrike har den kunskapen" fick jag veta.

 

 /8868952_bukobject.jpg

/sigtuna-4.jpg

/sigtuna-1.jpg

(Båda bilderna hämtade från Mickes Myntsida)

 

[2016-01-22] August Strindberg, 22 januari 1849 – 14 maj 1912.

  Idag är 167 år sedan August Strindberg föddes. Inför Strindbergs jubiléet 1999 modellerade Pär Gunnar Thelander en medalj som kom att gjutas efter utställningen.

 /bild1.jpg

 

  Åtsidan visar Strindbergs huvud en face varunder motsols ÅGUST (som han själv alltid uttalade sitt namn).

  Frånsidan: 1949-1999 - AUGUST STRINDBERG – PGT medsols nedsänkt längs kanten. Från medaljens nedre kant och uppåtstigande till nära den övre ett markparti, varur spirar en flugsvamp.

  Flugsvampen syftar på ett uttalande av Strindberg själv, varvid han liknade sig vid en sådan.

  Medaljen mäter 105 mm och den beställde jag direkt av konstnären i maj 2000. Upplagan är synnerligen liten.

 

[2016-01-01] Nytt år

  Nu är det 2016 … och allt som händer bland auktioner och mässor framöver har andra redan bloggat om. För egen del är det några evenemang som måste bokas in. Först i raden är som alltid MiSAB, i år den 12-13 mars. Sedan är det FriMynt den 23 april som man gärna inte missar, i år är det 21:e året för egen del. MiSAB i maj med Lindberg och Lundbergs samlingar den 23 maj hoppar jag över. Tänker lägga ett par bud på Hans Lundbergs polletter. Samlingen visades i höstas på Möckelsnäs herrgård i samband med visningen av MiSAB 16. 

  Hur såg då säsongen 2015 år? Tycker inte det gav så mycket nytt till medaljsamlingen men ett dussin fina nytillskott blev det i varje fall, de flesta via Linköpings mynthandel. Som ”kompensation” blev det flera myntinköp, de flesta privat men också någon enda på Tradera samt en handlare i södra Sverige.

  Som avslutning måse jag nämna runtturen bland gamla gruvor i Uppland anordnad av Svenska Pollettföreningen, det var något av det bästa jag varit med om.

Gott Nytt År, vi ses i mars! 

 

[2015-12-21] Gunnar Ekström kassaskåp

  I samband med att jag sorterade bilder i min dator idag dök några foton upp från när jag fick köpa Gunnar Ekströms kassaskåp. På ett annat ställe i datorn hittade jag följande:

 ”Idag (15 juni, 2007) ringde Bjarne Ahlström mig och frågade om jag ville köpa Gunnar Ekströms kassaskåp som han hade förvarade sin myntsamling i.

  Jag blev väldigt överraskad och nästan mållös, visste inte vad jag skulle svara. Frågade hur skåpet såg ut, Bjarne svarade att det var ett fint kassaskåp och att han var tvungen att utrymma sitt lager före midsommar så det var bråttom. Bjarne höll som bäst på att avyttra hela sin verksamhet.

   Försökte bilda mig en uppfattning om hur skåpet såg ut under tiden vi pratade. Eftersom Ekströms samling bara innehöll det yppersta man kunde äga tänkte jag att kassaskåpet var av bästa märke. Ville dock tänka en stund men redan efter två timmar ringde jag och sa att jag kommer ”nu på fredag”. Bjarne var inte säker om han hann ordna fram flyttgubbar som kunde hjälpa till att baxa upp skåpet från källaren. Lyssnade inte så noga på det utan trodde det skulle ordna sig på något vis.

   04.00 på fredag morgon körde jag till Stockholm med en lät lastbil försedd med kran. Det mesta var sålt förutom kassaskåpet samt en stor mängd litteratur som till största delen såldes några dagar innan till en välkänd bok- och myntsamlare. På golvet stod det en SJ-pall med annan litteratur som skulle till Künker. I skåpen och i lådorna runt om i lokalen låg det medaljer i mängder och de la jag ett bud på utan att riktigt veta vad det var. Det var ca 50 kilo medaljer och annat. Efter några timmars bök hade jag lastat skåpet och allt annat och var på väg hem.”

Numera innehåller skåpet enbart medaljer i oädel metall.

/foto-070615-003.jpg /foto-070615-016.jpg /foto-070615-006.jpg

/foto-070615-007.jpg /foto-070615-008.jpg /foto-070615-012.jpg

 

[2015-11-26] Gustav V som tennisspelare

/gustav-som-tennisspelare-konstnaren-ar-skulptoren-wictor-lindborg.jpg

  Har ropat in en, som jag tror, väldigt ovanlig medalj i London. Den är gjuten i brons med diamtern 114 mm. Vet inget annat om medaljen än att modellören är Wictor Lindborg (1868-1958) och är gjuten 1938. Medaljen är Nr 3 av ?? gjutna, syns svagt ner till på åtsidan. 

 

[2015-09-26] Bruksrundtur i Uppland

  Fantastiskt, en helt otroligt lärorik bruksrundtur i Uppsala i lördags. Svenska Pollettföreningen hade nämligen anordnat en rundtur bland några bruk och gruvor i lördags.

08.30 på lördag morgon startade resan. Först stannade vi till vid Wattholma Bruk där Sven-Erik Olsson höll en kort men innehållsrik historisk genomgång av bruket.

/wattholma.jpg 

  Sedan fortsatte vi till Dannemora och gruvorna där. Där anslöt vår guide, Malin Björkvik, som tog över och följde med hela dagen. Hon gav en levande bild av flera gruvhål som Storrymningen, Maskingruvorna, Svavelgruvan och ett par till + en kul historia kring Gruvfrun som lever kvar än i dag. Hon varnade för att mellanväggarna i gruvan höll på att bli för tunna vilket kunde medföra ras. Ett intressant inslag var ett oansenligt hus som inte ser mycket ut för välden men som årligen har långväga besökare enbart för att titta på själva konstruktionen av byggnaden. Det var inte bara byggnaden som var intressant. I byggnaden stod Sveriges första ångmaskin som hade uppfunnits av Mårten Triewald, 1691-1747. Ångmaskinen installerades 1728-1735 och drev sedan pumparna för länshållning i Norra Silverbergsgruvan. En riktig överraskning var att man i Maskingruvan kunde se permafrost på ett djup av runt 100 meter, en unik företeelse för Sverige kan man gissa.

 

/dannemora1.jpg

/p1050794.jpg

 Storrymningen

 /p1050811.jpg

Maskingruvan med permafrost

 /p1050813.jpg

Svavelgruvan, man kunde känna en viss svavellukt

  Att arbeta i gruvor var minsann på liv och död. Om någon skadade sig var det väldigt viktigt att snabbt forsla upp personen om det fanns risk för att han skulle dö. Hann man det slapp bolaget betala ut ersättning till frun och eventuellt efterkommande. Man var också i praktiken fast i gruvan, man föddes och arbetade hela livet ut i samma gruva. Det är svårt att ta åt sig vilka umbäranden arbetarna genomled!

  Rundvandringen slutade i mineralmuseet där man kunde beskåda olika mineraler från hela världen och också från Värmland; bl.a. Nordmarksgruvan och gruvorna i Persberg.

  Turen fortsatte sedan till Österbybruk där vi fick en genomgång av en vallonsmedja som troligen är den enda bevarade i hela världen, det såg ut som om arbetarna hade lagt ner sina verktyg och ”tagit-kväll” för att aldrig mera återkomma.

/osterbybruk1.jpg

/osterbybruk2.jpg

Tackjärn som drogs in i luckan i väggen

 /p1050824-kopia.jpg

  Efter en liten rundvandring bland andra byggnader var det dags för lunch på Gammel-Tammen. Namnet syftar på patron på Österby bruk. Friherre Pehr Adolph Tamm 1774-1856.

 /bild4.jpg

  Efter lunchen, som för övrigt smakade förträffligt, bar det av till Lövstabruk. Det måste vara det mest imponerande bruket av alla. Så stort och så välbevarat med alla interiörer från slutet av 1600-talet och framåt, helt otroligt.

/p1050831.jpg

/lovsta1.jpg

  Vår guide berättade med stor inlevelse om porträtten på väggarna som i början var infällda i väggarna och alltså inte som i senare tid hängda på en krok. Vallonen Louis De Geer (1587-1652) köpte Lövsta 1643 och satte fart på järnhanteringen genom att värva smeder, kolare och hantverkare från Vallonien. Släkten De Geer var oerhört framgångsrik och blev med tiden väldigt förmögen. (Det rådde tyvärr fotoförbud inomhus, men på nätet finns massvis med bilder att titta på).

 /lovsta2.jpg

Vår guidade rundtur avslutades på Lövsta med en gruppbild över vi som var med på den här intressanta tur.

/leufsta.jpg

 /lada-87-89-037.jpg

/simonssons-polletter-009.jpg

  Men dagen var inte över. Vi samlades sedan hemma hos NKU:s ordförande Curt Ekström. Efter en välkomstdrink berättade Magnus Lindell om de uppländska brukspolletterna på ett föredömligt sätt. Han visade också upp objekt ur sin stora samling, objekten fick sedan gå laget runt för att bättre studera dem.

/p1050845.jpg

/curt1.jpg

/curt2.jpg

  Efter detta samlades vi runt en välsmakad kvälls-supé där det diskuterades livligt om polletter och annat numismatiskt. Hela kvällen fortgick inom numismatiken tecken där man dryftade medaljer och polletter, det blev en riktig toppen kväll.

[2015-09-20] MiSAB 16

/auktion16.jpg

Har inte mycket att berätta från själva auktionen eftersom andra har skrivit om den i sin blogg, se:

http://www.gorgon.n.nu/

http://blogg.ingemars.se/#home

Däremot kan jag berätta att jag hälsade på i Nordlinds Mynthandel på fredagen där Künker hade visning av kommande auktionsobjekt. Kul att få se några sällsynta mynt och inte minst de pampiga Hedlingermedaljerna efter Erik Montell. Gick också tomhänt hem från MiSAB 16.

 /2021.jpg

[2015-09-16] Historien kring en medalj över Carl Gustaf Wrangel. (NM 17.1.54.5c)

/bild2.jpg 

Den fantastiska berättelsen kommer från Efraim Lundmark.

  ”T G Appelgren var och förblev ungkarl, vilket var ett skäl så gott som något för min mamma Ellen att bjuda honom på middag när han hälsade på, både ”vanlig” vardagsmiddag och gärna ”söndagsmiddag” då och då. Jag har fortfarande i livligt minne hur Appelgren tackade nej när ”doktorinnan”, som han envisades att titulera min mamma folkskollärarinnan, ville ”bjuda om”. ”Njaa, jag ser (av dessertskeden) att det kommer att vankas mera!”. Men Appelgren tackade inte nej till en snaps eller ett glas vin, och han tände gärna en cigarr eller cigarrcigarett till kaffet efter maten – i ett hus där tobaksrökning medgavs endast till gäster!    

   För hela familjen föll det sig alldeles naturligt att be ”Herr Appelgren” att fira jul med oss. Men, ”nej tack, svarade Appelgren!”, Han hade efter sin mors död i mars 1915 alltid ätit sin julmåltid på Grand Hotel, det enda ställe i sta´n som hade öppet på julafton! Undras hur det kan vara idag!

   Men juldagen 1933 hade vi tydligen glädjen att se ”Herr Appelgren” som vår gäst! Den dagen fick jag nämligen, nyss fjortonårig, som gåva av honom ett ännu bevarat vackert exemplar av den silvermedalj över Carl Gustaf Wrangel som hade präglats 1665 (eller 1666)”

  Som avslutning kanske var och en förstår att medaljen finns i min samling ... sedan 15 år tillbaka. Har studerat KMK:s ex samt Bondes som såldes på auktion 6 plus ett par andra men ingen är i närheten vad gäller kvalitén. Proveniensen är också "obetalbar", var och när Appelgren köpte medaljen är dock okänt. 

 

[2015-09-10] Dykeri och Bergningskompaniet

  I slutet på 1700-talet skedde alla transporter av betydelse till sjöss. Skutorna var små, men desto flera. Sjöfarten var ingalunda riskfri, även om åtskilligt gjorts för att förbättra säkerheten. Fyrarna var visserligen få, men alla kända grund i farlederna var utprickade, sjökorten var för sin tid goda och lotstjänsterna var fullt utbyggda.

  Trots detta var skeppsbrott inte ovanliga. En statistik, som troligen är från 1800-talets första år, anger att 268 större eller mindre fartyg råkade ut för strandningar i svenska vatten under en femårsperiod. Av dessa var 147 svenska, 18 norska, 11 danska, 38 ryska, 2 amerikanska, 2 franska och portugisiska, 27 tyska och 56 engelska.

  Ibland sjönk fartyg med värdefulla laster, vilket ledde till bärgningsförsök. Det fanns redan tidigt en ganska välutvecklad bärgningsteknik och det första kända exemplet på ett mera omfattande svenskt bärgningsförsök är Treilebens uppfiskande på 1600-talet av åtskilliga av Wasas kanoner.

/dykarklocka-4.jpg

  Den 19 maj 1723 bildades Dykeri- och Bärgningskompaniet och fick kungliga privilegier att dyka och bärga och förolyckade fartyg. Initiativtagaren var ett av 1700-talets svenska tekniksnillen, Mårten Triewald, medlem av Kungliga Engelska och Svenska Vetenskapsakademiern. Han konstruerade 1728 en dykarklocka med samma konstruktion av lufttillförsel som hos Halleys klocka, men Triewalds klocka var både lättare och billigare. Den var tillverkad i koppar, förzinkad inuti, med ett spiralrör på insidan för tillförsel av frisk luft. Den sänktes ned i vattnet med hjälp av blyvikter vid klockans nederkant. Triewald publicerar klockan i sin avhandling 1734.

/dykarklocka-1.jpg

  I en kunglig dykeriförordning av 1734 gavs Dykeri- och Bärgningskompaniet ensamrätt att ge bärgningshjälp. Sällskapet hade alltså fått kungligt monopol på att bärga fartyg och därmed också tillgodogöra sig bärgningslönen.

  Dykeri- och bärgningskompaniet hade 32 distrikt, varav distrikt nummer 6 var Öregrunds farvatten. Kompaniet täckte in hela den svenska kusten, till vilken då hörde även de finska vattnen, och det fanns 47 dykeridepåer, varav en på Kullboda utanför Öregrund. Till utrustningen hörde båtar, pråmar, bogsertrossar och specialkonstruerade verktyg för att hämta upp gods från sjunkna fartyg. I Stockholm fanns två av Triewald konstruerade dykarklockor. Värdet av kompaniets bärgningsutrustning i början av 1800-talet var 106 461 riksdaler banco, en väldig summa på den tiden.

  Dykeri- och bärgningskommissionen var ingen ideell organisation. Avsikten var att tjäna pengar på bärgningar. Enligt förordningen hade skepparna ingen rätt att anlita andra för bärgning än den egna besättningen eller dykerikommissionen. Förmådde besättningen inte att bärga så var skepparen helt utelämnad till dykerikommissionens folk och hade då också att räkna med att betala dryg bärgarlön.

  Meningen med Dykeri- och Bärgningskommissionen var ju att tjäna pengar på bärgningar, och ibland var man som höken på bytet. Det goda var dock att det fanns en effektiv organisation för bärgning och sjöräddning och att alla de fall, som nämns i domböckerna, visar att strandningar upptäcktes snabbt och att bärgningar kunde ske utan dröjsmål.

  Varje distrikt förestods av en dykerikommissarie, som till sitt förfogande hade en eller flera dykeriinspektörer samt strandfogdar, som var och en hade att övervaka sin del av distriktets kustområde. I åtskilliga fall utnyttjade bärgningskompaniet den redan befintliga tullorganisationen. Ofta blev det tullinspektören i området, som blev dykerikommissarie, och så var det också i Öregrund.

  Öregrundsdistriktet var ett av de mest välbemannade, för skeppsbrotten var många vid denna farliga kust. Personalen omfattade med strandfogdar och allt 26 man, vilket kan jämföras med att Dykeri- och Bärgningskommissionen hade bara två strandfogdar på Åland.

  Bärgningskommissionen kom att vara verksam ända in i början av 1800-talet. Enligt ett kungligt brev den 10 juni 1831 upphörde kompaniets befattning den 30 juni samma år.

Litteratur: Wikipedia.

Medaljen

/bild2.jpg

Hild 41. Kompaniet erhöll 1814 tillstånd att prägla och utdela en belöningspenning att bäras i grönt band med svarta kanter. Gravör blev Carl Enhörning. Medaljen mäter 39 mm och är känt i silver och tenn.

 

[2015-09-05] De Gotiska myntskåpen.

/interiorer-006.jpg

 

  Tittade precis in på Mickes myntsida och den här bloggen http://www.mickesmyntsida.n.nu/blogg och drog mig till minnes att jag för många år sedan höll ett kort anförande i våran myntklubb under programpunken "Pärlor i min samling". När jag skulle visa upp min pärla blev det inte som många säkert trodde ett mynt eller en medalj, det blev istället en bild på det här fina myntskåpet som jag fick köpa av KMK.

  Bland det finaste som finns på Kungliga Myntkabinettet är de fantastiska myntskåp som en gång tillhört drottning Lovisa Ulrika. De är tillverkade under 1740–50-talen i Lorentz Nordins verkstad i Stockholm. Främst var det lärjungarna Christian Wilkom och Christoff Tietze som var engagerade i skåpens tillkomst. De arbetade efter förlagor som ritats av Carl Hårleman eller dennes medhjälpare Jean Eric Rehn.

   Hur vackra skåpen än anses vara så var inte riksantikvarien Bror Emil Hildebrand nöjd när han under 1840-talet försökte bringa ordning i samlingarna. Han behövde fler och mera praktiska skåp. Hans referensramar var dock begränsade. De enda myntskåp som han sett fanns i Sverige och i Den Kongl Mǿnt- og Medaillesamling i Köpenhamn. Mest imponerad var han av hur de hade det i Köpenhamn. År 1845 besökte han C. J. Thomsen.

På hemväg skriver Hildebrand ett brev till Thomsen, brevet är daterat 18 augusti, 1845:

 ”Ju mer jag tänker på myntskåpen, desto mera bliver jag övertygad att de i Stockholm icke kunna göras till så billigt pris som de i Köpenhamn. Säkert är att de där skulle blifva sämre gjorda. Således förnyar jag min bön, att De vill tala med Deres snickare om att arbeta 2: ne enkla myntskåp, efter den plan vi samtalade om. Måhända vore dock bäst att själva beställningen icke gjordes förr än jag från Stockholm hinner skriva, på det jag kunde, för ordningens skull, först få inhämta Akademiens tillstånd”.

Redan i september 1845 måste Hildebrand ändra sina planer. Den 19 september skriver han till C. J. Thomsen:

   ”Hela min myntskåpsaffär har ramlat över ända. Mina colleger i Akademien äro alltför goda patrioter, att vilja anskaffa ett gott arbete utifrån. I stället skall man försöka att begagna våra Stockholmska snickare, Jag har sagt min mening, att vi härigenom få sämre arbeten mot dyrare betalning, men det hjälper inte. Leve patriotismen!

   Bland de ivrigaste patrioter räkna jag professor Nilsson i Lund. Han har skrivit till mig ett brev fullt av bitterhet, i anledning av det beröm jag i ett brev till honom hade uttalat över de Danska Samlingarnas innehåll och anordning. Det är en lumpen småsinnighet att ej kunna erkänna det goda, var helst det finns. Jag föraktar egoismen, under vilken form den uppenbarar sig”.

  Till slut har han fått nya myntskåp, de s.k. Gotiska. De är tillverkade i Stockholm av snickarmästaren Leonard Eldström och Hildebrand är nöjd. I ett brev daterat 12 juli 1849 till Thomsen skriver han:

  ”Skåpens inredning kostade mig mycket huvudbry. Nu står allt prydligt uppställt på röd sammetsgrund. De tager sig väl ut och har gjort ett visst uppseende”.

  De nygotiska skåpen blev höga och ganska djupa. Myntkabinettet hade vid sekelskiftet 10 stora och 15 små skåp. Alla är dock inte tillverkade av Leonard Eldström vid 1800-talets mitt. Enligt uppgift tillverkades fem stycken till i samma stil 1895. Den gången var det sonen Hans Hildebrand som var beställare.

/myntskap-6-kopia.jpg 

Etiketten har jag med lov lånat från ett skåp som Linköping Mynthandel äger

  Under 1970-talet och början 1980-talet tömdes alla ”Hildebrandskåpen” och ersattes med grå plåtskåp av både svensk och norsk fabrikation. De gamla träskåpen transporterades till ett stort lager i Bålsta, utanför Stockholm. Ett skåp deponerades i Södermanlands länsmuseum (skänktes dit 1999). År 1994 flyttades skåpen från Bålsta till det mer lättillgängliga magasinet i Tumba. Som ett led i ansträngningarna 1997-98 att förbättra Kungliga Myntkabinettets ekonomi skulle lagerkostnaderna i Tumba minskas. Av den anledningen kom tanken att försälja medparten av myntskåpen och endast behålla representativa exemplar. Främst skedde försäljningarna genom Auktionsverket i Stockholm.

  När jag strax efter nyår 2002 fick erbjudandet att köpa ett av skåpen fanns det 2 st större och 1 mindre kvar. Jag hade hoppats på ett mindre som hade räckt åt mig men det var inte till salu utan bara de större. Fick alltså välja mellan två stora. I det ena skåpet saknades en låda vilket var synd eftersom jag tyckte det skåpet var väldigt fint. Då var valet inte svårt, att tillverka en låda/bricka var ogörligt enlig min mening och därför bestämde jag mig för det andra skåpet. Skåpet finns fortfarande kvar som en "pärla i min samling". Att avgöra om skåpet tillverkades under 1840-talet eller i mitten av 90-talet är svårt att veta. Men min gissning är att skåpet är från den första beställningen som Hildebrand gjorde och det grundar jag mig på att träet är mycket mörkare än det andra skåpet som var mycket ljusare. Man kan fråga sig om uppgiften "i mitten av 1890-talet" stämmer då det finns något som liknar ett årtal i mitt skåp.

/mvc-008s.jpg

 

[2015-08-31] MiSAB 16.

 /dsc_0185.jpg

/dsc_0188.jpg

/dsc_0189.jpg

  Under helgen var jag ut på en liten numismatisk rundtur till bl.a. Göteborg och norra Skåne på lördagen. Söndagen var vikt åt visningen av objekten ur MiSAB 16. Visningen var smakfullt presenterad på Möckelsnäs herrgård. Lokalen hade gott om plats och det var ingen trängsel, sammanlagt hade ca 35 samlare anmält sitt intresse. Kanske var det bästa med visningen att få träffa andra samlare och prata utan en massa stress och trängsel som det ofta är på Banérgatan. Carlberg bjöd också på en god räkmacka till lunch. Sedan var det dags att åka de 40 milen hem.

   Hade tänkt hinna hem för att bjuda på två medaljer som Linköpings Mynthandel hade ute på Tradera. Den först fick jag bjuda via mobilen på en parkeringsficka längs E 18, den andra hann jag bjuda på hemmifrån.

 

[2015-08-15] Kungliga Gåvan 1780.

  När jag kollade igenom olika blogginlägg idag fick jag se ett intressant inlägg om Reichmanns auktion 1924 som Falcoin hade skrivit.

  För ca 15 år sedan samlade jag ihop artiklar ur olika tidskrifter och auktionskataloger som jag sammanställde till ett föredrag i vår myntklubb. Så här såg resultatet ut:

 

EN KUNGLIG MEDALJGÅVA – DESS HISTORIA OCH FÖRSÄLJNING

 

 /blogg18.jpg

 

   På Albert Reichmanns auktion nr 26 i Halle den 24 september 1924 såldes första delen av en unik samling mynt och medaljer. Det var den s.k. Oldenburgska samlingen som skulle säljas, alltså efter storhertig Friedrich August von Oldenburg.

  Av auktionskatalogens 166 objekt var alla i guld, förutom en i platina. Den svenska avdelningen omfattade 83 objekt varav 34 stycken guldmedaljer var från Adolf Fredrik, 5 stycken från Lovisa Ulrika, 23 stycken från Gustav III samt 1 styck från vardera Sofia Magdalena, hertig Karl och Sofia Albertina, sammanlagt 65 stycken medaljer samtliga smakfullt avbildade vilket gör auktionskatalogen till ett värdefullt bildverk.

  Medaljernas bakgrund och orsak till försäljningen var den gåva Gustav III 1780 förärade sin besökande kusin Peter Fredrik av Holstein-Gottorp, sedermera regerande hertig av Oldenburg 1823-29. Guldmedaljerna presenterades i ett av Lovisa Ulrikas mynt- och medaljskåp ”uti Hans Maj: ts inre Cabinet”, som besöktes den 6 mars. Säkert var denna minst sagt storslagna gåva på 1200 dukater (omkring ca 4 kg) planerad, men för oss nutidsmänniskor också ett utslag av storhetsvansinne. Detta var dock ett nytt sätt för representation och dynastisk propaganda. Vid överlämnandet av den magnifika gåvan yttrade Gustav III till prins Peter: ”Denna samling (som) innehåller lovtal över Eder släkt skall Ni säkert finna behag i, min herr kusin”.

   Även om guldet ofta var den naturliga metallen i en kunglig representationsgåva, förundras man över det stora antalet medaljer (blott två-tre stora guldmedaljer ansågs tillräckligt för vilken hög utländsk dignitär som helst). Att alla 65 medaljerna fanns avpräglade i guld före 1780 är inte troligt. I Sverige var silver den naturliga präglingsmetallen och en hel del kompletteringar torde därför ha gjorts för att uppnå en Historia Metallica över en av husets Holstein-Gottorps grenar.

   Efter första världskrigets slut skedde stora förändringar i Europa, både ekonomiska och politiska. Furstar abdikerade eller avsattes, så även i det Oldenburgska huset. Den kungliga gåvan, som alltså av sin samtid kritiserats för sitt överdåd behölls i släktens ägo till 1924. Sämre tider tvingade emellertid familjen att avyttra dessa klenoder. Den värdefulla mynt- och medaljsamlingen såldes på två auktioner 1924. Av det övriga svenska materialet kan nämnas en ”Gnadenpfennige”, en emaljerad och diamantbesatt medalj i grönt, lila och svart som Gustav II Adolf hade skänkt till greve Anthon Günther av Oldenburg.

 

/hild-59.jpg 

  

  Dessa ”nådemedaljer” utdelades efter tysk förebild av svenskarna under 1600-talets förra hälft. De bars av mottagen och var ett slags hederstecken, föregångare till våra belöningsmedaljer – men utan stiftelseurkunder, särskilda regler rörande metall och storlek. De äldsta är kända redan under Karl IX, men allmänna blev de först under Gustav II Adolfs tid samt under Kristinas förmyndarregering. Ett stort antal av dessa är antingen ovala eller utskurna efter konungens bröstbild i profil ur en gjuten medalj. Samtida porträtt visar att de bars av mottagarna – många av dem högre militärer ur kungens närmaste omgivning – och ofta i en kedja. Efter kungens död vid Lützen försågs medaljerna vanligen med ett hänge, utformat som en dödskalle med korslagda benknotor. På auktionen såldes också fem Ädelforsdukater – sällsynta redan som nya och kuriositeter som internationella betalningsmedel. Vidare fanns fem Smålandsdukater; 1765, 1766, 1771, 1796 och 1801 alla inköpta av huset Oldenburg på den (Johan) Scharpska auktionen i Stockholm i november 1851.

  Bland svenska budgivare och köpare på auktionen 1924 kan nämnas: Martin Andersson, Bernhard Olofsson, Carl Sabelström, Sven Svensson (... som var på jakt efter Ädelforsdukaterna) och svenskamerikanen Robert Robertsson Grönwall (som sedermera blev en stor donator till KMK på 1930-talet). En stor del av de svenska guldmedaljerna köptes av auktionsfirman för vidarebefordran till Virgil Brand i Chicago (1925).

 

/robertsson.jpg   

  Robert Robertsson Grönwall föddes i Stockholm 1868 och dog i Brooklyn 22 januari, 1937. Förutom att han 1931 på egen begäran erhöll förteckningar över KMK: s bestånd av Förenta Staternas mynt för att kunna inhandla och skänka mynt som saknas i KMK: s samlingar skickade han också varje vecka ett paket innehållande 10-15 mynt. Detta pågick i sex år och den totala donationen kom att uppgå till ca 4200 st. mynt, medaljer och sedlar. Ett 50-tal mynt var dessutom i guld. Robertssons önskan var att åt sitt fosterland ge en vidsträckt samling av sitt nya hemlands mynt. (se NNUM 1937 sid. 278).

 

   /brand.jpg

  

  Virgil Brand var son till en tysk immigrant, som kom till USA 1846, och i likhet med fadern blev han en mycket framgångsrik bryggare i Chicago. Han föddes 1861 och kom att bli alla tiders störste myntsamlare och det anses omöjligt för någon nu levande enskild person att sammanbringa en sådan universalsamling som han efterlämnade.

  Virgil Brand delägde med sina yngre bröder Horace och Armin en mycket framgångsrik bryggerirörelse i Chicago. De båda bröderna drev företaget medan Virgil, äldst i syskonskaran, levde gott på dess inkomster och viss fastighetsförvaltning, administrerad av en sekreterare och allt-i-allo. Ogift som han förblev kunde Virgil ägna sig dagligen åt att sortera och registrera dessa för hand i sina stora inventarieböcker. Inköpen sköttes av ombud och till och med av en heltidsanställd mynthandlare. Det var ruljangs utan dess like.

  Brand förde ytterst noggranna anteckningar om sin samling och den första notisen i vad som skulle bli 30 st. elefantfoliovolymer på vardera 300 sidor gjorde han i juni 1889, dessa volymer finns för övrigt numera i biblioteket hos American Numismatic Society i New York.

  Alltsedan mitten av 1890-talet utvidgade han sina förvärv till den europeiska marknaden och gjorde inköp hos Spink & Son, Jaques Schulman med flera välkända mynthandlare. Han köpte också på stora auktioner, t.ex. ur Brunns väldiga samling. Redan 1898 (efter ca 10 år) hade han fått ihop 20 000 mynt - men det var först efter 1898 som han verkligen började gå in för samlande på allvar, han utökade då sin samling med ca 10000 mynt per år och till slut hade han fått ihop 360 000 mynt och medaljer. Brand avled 1926 och samlingen delades upp mellan två bröder. Samlingen värderades till 5 miljoner dollar.

  Den ena hälften var till större delen såld redan när ägaren dog 1946, det mesta såldes genom mynthandlare Burdette G. Johnson i St. Louis i Missouri, medan den andra inte kom ut på marknaden förrän den andre broderns dotter avled. Många samlare har säkert studerat den långa raden av auktionskataloger som började utges av Sotheby´s 1982 och avslutades med nr 10 1985, (själv hade jag 4 st. kataloger, de sista).

  Martin Andersson var kassör och föddes i Göteborg 1853. Han kom att bli ägare till landets största kopparmyntsamling näste efter Cavallis. 1917 sålde han sin samling till grosshandlaren Israel Bergman i Stockholm. Han avled i Göteborg 1929.

  Om jag då återknyter till berättelsen om kungliga gåvan så finner man att en annan större post på 16 stycken medaljer fanns i L. Grabows auktionskatalog nr XII 1938. Samlingen hade tillhört Hinrich Müller Allinenhof i Tyskland – som personligen var närvarande vid auktionen 1924.

   Enstaka exemplar har senare då och då dykt upp på auktionsmarknaden, främst i Europa. På Ahlströms auktion nr 35, 1987, såldes fem exemplar. De kom från Brands samling och köptes i augusti 1950 av Gunnar Ekström från Adolf Hess Nachf. i Luzern. I KMK finns idag ca 15-17 st (har ställt frågan men får inget svar!) av de 65 medaljerna.

   På Hess-Divo auktionen i Zürich den 5-6 maj 1995 dök en av medaljerna upp slagen till åminnelse av att Gustav II Adolfs riddarhusordning återställdes vid riksdagen 1778, (Hildebrand nr 45).

/bild1.jpg 

   Medaljen hade inhandlats av Virgil Brand tillsammans med ytterligare 42 guldmedaljer. En eftersökt välillustrerad katalog utgavs av Hess-Divo och med hjälp av denna kan man numera identifiera otvetydigt flertalet av de medaljer som (kan tänkas) härstammar från guldgåvan. Auktionisten på Hess-Divo visste emellertid inget om denna intressanta bakgrundshistoria som väl kunde ha fördyrat medaljen åtskilligt om den dokumenterats i auktionskatalogen. (Kanske avgjorde en bristande beskrivning samt det faktum att katalogerna inte anlände till andra svenskar i tid före auktionen. En känd svensk samlare lyckades förvärva exemplaret för facila 9750 CHR. Med påslag och omräknat blev det ca 60000 kr.

   När Ahlströms auktionskatalog nr 60 damp ner i min brevlåda i mitten av oktober 1999 visade det sig att tre av medaljerna ur den kungliga gåvan skulle säljas. Av de tre hade den ena en hårfin rispa medan den andra medaljen var helt perfekt och mycket skön att skåda, den tredje var ”reserverat” för KMK … fick jag veta innan auktionen. Efter flera timmars väntan i auktionslokalen var det så dags för guldmedaljerna och pulsen steg avsevärt inombords.

   Efter en snabb budgivning, som inte tog mer än 1 minut, blev jag så lycklig ägare till en av guldmedaljerna ur den kungliga gåvan, Hild 45. Att pulsen steg berodde på att jag aldrig tidigare hade betalat så mycket för ett mynt eller en madalj, det var 5-10 gånger mer än vad jag var van vid.

  Nu är det objekt med en proveniensen som känns enorm ... bättre kan det nästan inte bli, synd att det inte går att fastställa kedjan efter Virgil Brand sålde medaljerna och fram till ca 1995. Men man känner nästan en högst personlig närkontakt med Gustav III, man får nästan "ståpäls".

Beskrivningen av medaljen:

Åtsida: PATER EST ET RECTOR UTERQVE. [= Båda är fader och styresman]. Konungarna Gustav II Adolfs och Gustav III: s bröstbilder vända mot varandra. Vid nedre kanten: A. MDCXXVI. ET MDCCLXXVIII. [= Åren 1626 och 1778]. Under Gustavs bröstkant: G. L.

Frånsida: GUSTAVO III. OPTIMO REGI ORDO EQVESTER OB REDDITUM SIBI PRISTINA CUM FORMA PRISTINUM DECUS A. MDCCLXXVIII. [Åt Gustav, den gode konungen, från Riddarståndet med anledning av att det jämte sin forna ordning återfått sitt forna anseende].

Graverad av Gustaf Ljungberger.

 

[2015-07-15]

Fallet Engeström

   Har läst klart boken över arkeologen Ragnar Engeström som stal antikviteter, böcker, mynt och massvis med sällsynta föremål under nästan hela sitt 62-åriga liv. Som tjänsteman på Riksantikvarieämbetet kunde han stjäla antikviteter i kyrkor samt på bibliotek, myntkabinett och museer över hela landet. Vid flera tillfällen iscensatte han fejkade inbrott och skyllde hela tiden ifrån sig. Istället beskyllde han en rad andra för brotten.                            

   En väldigt spännande bok och det var svårt att lägga ifrån sig den, ämnet är fascinerande och överraskande. Lättläst och välskrivet. Initierad och vågad skildring. Märkligt att bedragare och tjuvar som tillhör det övre sociala skiktet kan få gå lösa så länge. Ingen vill tro att det kan vara sant.

 

[2015-06-17]

  Nu igen! "Det finns visst över 50000 hemsidor på N.nu och idag blev min hemsida åter igen utvald till till Dagens N.nu hemsida!"

Se här: http://www.dagenshemsida.n.nu/

 

[2015-06-02]. Stockholms Auktionsverk.

   På den klassiska auktionen på Stockholms Auktionsverk idag såldes mynt och medaljer ur det Brinkmanska skåpet. Det var fyra poster där varje hade ett utrop om 25-30000 kr stycket. Avbildningarna var näst intill helkass och det var omöjligt att se kvalitéer och skavanker. Loterna hade en mycket kompetent samlare besiktigat åt mig och hans bedömning var att den bästa var den med spelpenningar, lot 1122, den innehöll flera i toppkvalité. Följde auktionen live, slutpriserna på loterna hamnade mellan 46 - 60000 + 20% i påslag och det tyckte jag var för högt med med tanke på att man knappt såg vad man bjöd på.

 

[2015-05-23]. MiSAB 14 och 15.

   Nyss hemkommen från Stockholm! Gjorde bara en dagsutflykt eftersom jag inte tyckte det var befogat med en hotellnatt den här gången.

   På själva pollettauktionen, som började 09.30 fanns inget av intresse för mig och egentligen heller inget på eftermiddagens myntauktion.

   Dagen såg ut så här. Tåget avgick 06.45 från Karlstad och var framme i Stockholm 09.30 … utan förseningar! Jag hann både med att titta in på pollettauktionen och besiktiga mynten eftersom det var visning av mynten på Plaza mellan 09.00 och 13.00. Klockan 13.00 bjöd MiSAB på lunchbuffé och 14.00 började myntauktionen.

   Del 1 av Lindbergs auktion var upplagd så att det var udda nummer som såldes, de jämna kommer i maj 2016. Auktionen började med några riktigt fina medeltidsmynt innan Gustav Vasa och pärlorna där flera passerade sexsiffriga tal och dyrast i särklass blev ”Baretten” som såldes för 740000.- via ett telefonbud.

  /image00023.jpg

   Dyrast på auktionen blev inte överraskande riksdalern 1633 som såldes för 840000.- + 18,75 %. Köpare var Künkers representant som troligen ropade in den till en känd svensk storsamlare.

/image00249.jpg

   För egen del fick MiSAB inte en enda krona av mig, däremot en privatperson. Nu skall det bli skönt med ett uppehåll … men om fyra månader sitter man väl på Plaza igen!

  Till sist vill jag trumma för Christer Berggren och hans fina initiativ att ge ut en bilderbok över sin fantastiska myntsamling, vilka mynt! Att jag fick bidra med några bilder och omnämnd i text känns självklart väldigt fint, inte minst den personliga dedikationen jag fick i mitt exemplar av boken. Tack Christer, det värmde oerhört!

 

[2015-05-11]. En liten tillbakablick.

   Igår när jag läste på Falcoins hemsida och den nya sidan som kallas för "Kända samlingar av svenska mynt" kom jag att tänka på en episod som hände mig vid jultiden 1997 och som berörde Manne Jakobsson.

  Historien börjar strax efter att jag hade varit med i TV-programmet Från Krösus till Wibble 1997. I augusti dök Ulf Schenkmanis upp med kameraman och gjorde en kort inspelning om mig som medaljsamlare. Efter att programmen visats i TV senare på hösten ringde Ulf Schenkmanis sekreterare Karin Lorentz mig och undrade om de fick lämna ut mitt telefonnummer till en samlare som sett programmet. Ja det var inga problem svarade jag, och någon dag senare ringde en man och presenterade sig, han var pensionär och hade varit chef för Elverket i Ulricehamn. Han berättade också att han samlade på medaljer och undrade om jag ville komma och hälsa på.

  Vi bestämde ett datum och jag tog bilen dit en lördag, mellan jul och nyår. Minns att jag kom lagom fram till lunchen som jag blev bjuden på. Under lunchen berättade han att frun var dotter till Manne Jacobsson! Blev rätt överraskade eftersom jag hade hört talas om honom i något sammanhang.

   Efter lunchen var det dags att beskåda medaljsamlingen som förvarades i ett stort mynt/medaljskåp som verkade vara specialgjort. Det var byggt som ett hörnskåp och var väldigt välgjort. Det visade sig att skåpet kom från Manne Jakobsson som hade haft sin myntsamling förvarad där, kul med proveniens på ett myntskåp!

   Elverksgubben hade medaljerna i 2/3-delar, eller om det var 1/3-del av skåpet, resterande del hade frun glasserviser och annat i. Hon hade plockat bort 2-4 lådor så glasen fick plats i höjd … så kan man kanske använda gamla myntskåp.

   Vi fortsatte ha kontakt och efter något år fick jag frågan han om jag var intresserad at köpa hela kalaset. Värdet på samlingen var ... sa han: ”40 års samlande x 1250 kronor”. Så kan man också värdera en samling. Jag tackade nej eftersom jag inte hade nog med tillgångar, medaljerna var dessutom nästan enbart i brons och inte speciellt gamla.

 

[2015-04-26]. FriMynt 2015.

   Då var ännu ett FriMynt överstökat, det var mitt 20:e besök på raken! Ett litet jubileum får man nog säga. Som alltid rinner tiden iväg snabbt, så snabbt att jag hann inte besöka alla utställare. Man träffar så många samlare som vill hälsa och småprata och man vill inte gärna bara rusa vidare. Den enda handlarens om jag gjorde en liten affär med var Antikören som hade plocka med sig ett gôtt ”smörgårdsbord” med medaljer ... skulle ha köpt ett par till men av någon anledning blev det inte så, vilket jag ångrar.

   Varför 5-6 timmar bara försvinner kan nog bero på att jag hade med mig en samling medaljer som några samlare var intresserade av och som vi dividerande runt, tänker på priserna. Till slut var alla var nöjda och jag åkte hem utan medaljer, samtliga hamnade i nya hem.

   I en av medaljaffärerna ingick en riksdaler av yppersta sällsynthetgrad och kanske den bästa vad gäller kvalité som går att få tag på. Säljaren av riksdalern och mitt erbjudande av ett par medaljer … som jag ägt i nästan 25 år … gick dock snabbt och smärtfritt. En hel del tid gick också åt att lämna in objekt till Philea och MiSAB 16. Inga märkvärdigheter men allt tar sin tid.

   Trots att tiden ”försvann” så är jag nöjd med 95-milaresan till Helsingborg. Nu återstår MiSAB 14 och 15 som jag inte har bestämt mig för att åka till.

 

[2015-04-23]. MiSAB 14 och 15.

Som väntat kom katalogerna idag ... punktligt som tidigare, ca fyra veckor före auktion.

Tur att man inte känner någon köpabstinens, skall i varjefall bli spännande att få delta på auktionen och se hur budgivningen kommer att bli.

 

[2015-04-13]. Nils J. Lindberg.

/lindberg20001.jpg

I dag fick jag den omtalade boken över Nils Lindbergs myntsamling. Inga medaljer ingick i samlingen men väl en bild på en medalj över Lindberg, avbildad på baksidan av katalogen. 

/lindberg10001.jpg

[2015-03-27]. Strandbergs Mynthandel.

/butiken.jpg 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läser på hemsidan att det är sista året på Arsenalgatan 6. Är det flytt på gång eller är det något annat?

Fick ett svar igår på anledningen: "Ja, vi måste flytta, det ska bli hotell i fastigheten. Vi vet inte hur vi ska göra ännu. Svårt att hitta en så bra lokal. Kanske blir kontor och jobba bara med hemsidan.

Mvh
Marita Strandberg"

 

[2015-03-15]. MiSAB 13.

  Då kan man lägga MiSAB 13 till handlingarna. Vad gäller den nya auktionslokalen så tycker jag inte det fanns något att klaga på. Bra gjort av Dan Carlberg att lösa motgången som uppstod när KMK:s museichef ”portade” MiSAB från att hålla auktionen på Historiska Museet som var tänkt från början. För inlämnarna blev auktionen en succé, men för myntsamlarna en hopplös tillställning, därtill bidrog Oslo Myntgalleri som ropade in i stort sett alla fina mynt till vilka priser som helst, slutnotan blev nästan 3 miljoner!

   För egen del fanns det inget av intresse bland medaljerna som jag ”måste ha” så därför hade jag tänkt försöka få med mig något mynt i toppkvalité. Men Gunnar Thesen från Oslo Myntgalleri vek inte en tum trots att slutpriserna steg till rekordnivåer. Hörde att Oslo Myntgalleri dyker upp på igen på nästa auktion, den efter Nils J. Lindberg, den 23 maj.

   Måste man tänka om … jag vet inte. Man gör efterforskningar kring hur högt man tycker man vill gå och att sedan bjuda det dubbla eller fyrdubbla känns inte bra. Men de objekt jag gärna vill ha skall vara i hög kvalité och inte ha några fel. Sådana objekt är förstås få och förmodligen måste man framöver räkna med att de blir betydligt dyrare än man trott.

   Men uppriktigt sagt är jag nöjd med min resa till Hufvudstaden, vilket kanske inte framgår. Anledningen är att jag fick ett erbjudande på fredag kväll på ett hotellrum att köpa några småmynt i toppskick. Alla mynten var i skicket precis så som jag ville ha, så det var bara att betala utan knot.

   Nu är det FriMynt som väntar innan nästa två MiSAB:auktioner den 23 maj.

 

[2015-02-12]. MiSAB 13.

  /misab-13.jpg

   Då har auktionskatalogen anlänt, punktligt en månad före auktionen. Det första man ser är att auktionen skall gå av stapeln 13-14 mars 2014!!. Undrar hur stor erratalistan blir den här gången, senast var den rekordstor. 

   Har plöjt igenom katalogen ett par gånger redan och har kryssat för ett tiotal medaljer som jag skall studera. Skall också titta på några småmynt i ypperliga kvalitéer, vore trevligt att införskaffa någon i toppskick.

 

[2015-02-05]. MiSAB 13.

   Hörde idag att chefen för KMK har stoppat MiSAB att genomföra auktionen på Historiska Museet. Ny plats lär vara Sergel Plaza Hotell. Anledningen till varför hon har stoppat arrangemanget kan man bara spekulera i. Att någon kan bryta ett skrivet avtal mellan MiSAB och Historiska museet verkar högst märkligt.

   Att inte någon ny information finns på MiSABS:s hemsida beror visst på att webbmastern är utomlands på semester. 

 

[2015-01-27]. Förintelsens dag.

   För 70 år sedan befriades fångarna i Auschwitz. Den 27 januari 1945 nådde Röda armén lägerkomplexet Auschwitz i södra Polen. Över hela världen uppmärksammas årsdagen för att minnas Förintelsens offer.

   I min samling av medaljer har jag en fantastisk medalj som får mig att minnas nazisternas ohyggliga massmord. Medaljen är modellerad och gjuten av den franske medaljkonstnären André Galtié. Medaljen mäter 123 mm.

   Det fanns omkring 25 huvudläger i Nazityskland, fem av dem finns namngivna på medaljens revers; Belsen, Buschenwald, Dachau, Mauthausen och Struthof.  

    /bild2.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Belsen

/belsen.jpg

Bergen-Belsen, ibland kallat Belsen, var ett koncentrationsläger i det nazistiska Tyskland. Det låg i Niedersachsen, sydväst om staden Bergen nära Celle. Omkring 70 000 människor dog i Bergen-Belsen, bland dem Anne Frank och hennes syster Margot, vilka avled i mars 1945. Bergen-Belsen byggdes 1940 som ett läger för krigsfångar. Efter 1941 torterades och dödades omkring 20 000 sovjetiska fångar i Belsen. Under 1943 blev Bergen-Belsen ett koncentrationsläger och SS-trupper tog över lägret. Det fanns inga gaskamrar i Bergen-Belsen – den stora mängden massmord ägde istället rum i lägren längre österut – men likväl mördades här judar, homosexuella och romer genom tortyr och svält. År 1945 fördes många fångar från andra läger som befriats av sovjetiska förband till Bergen-Belsen, och många dog av sjukdomar och undernäring i det överfulla lägret. Trots de massgravar som SS lät gräva fann de brittiska trupperna tusentals obegravda lik då de befriade lägret den 15 april 1945. Bergen-Belsen jämnades med marken efter befrielsen på grund av epidemirisken orsakad av tyfus och löss.

 

Buchenwald

/buchenwald.jpg 

(Modell av Buchenwald)

   Under andra världskriget hölls här mer än 248 000 fångar. Sammanlagt 56 500 människor avrättades eller avled i lägret till följd av sjukdomar, undernäring, hårt arbete och nazimedicinska experiment. Det var tekniskt sett inte ett utrotningsläger, men i lägret dog 24 % av fångarna. Det låg flera fabriker på området som fångarna arbetade 12-timmarsskift i. Medicinska experiment utfördes på fångarna. Det fanns ingen gaskammare som i andra läger. Bland de döda fanns danska polismän, som tagits tillfånga av nazisterna.

 

Dachau

/dachau.jpg 

Dachau var det första tyska koncentrationslägret, vilket öppnades den 22 mars 1933, samma år som nazisterna kom till makten. Lägret låg utanför staden Dachau 20 km nordväst om München i Bayern.

 

Mauthausen

/mauthausen.jpg

Befrielsen i april 1945

Mauthausen var ett kombinerat arbets- och koncentrationsläger, beläget cirka 20 kilometer öster om Linz i Österrike. Många fångar begick självmord genom att hoppa från den 50 meter höga kanten till stenbrottet på grund av de vidriga arbetsförhållandena. Fångar mördades även på det sättet. Fångarna fick knappt någon mat och arbetade tills de dog. Mauthausen var i drift från augusti 1938 till maj 1945. Totalt dödades 122 766 personer av nazisterna under dessa år.

Struthof

/stuthof.jpg 

  I Struthof, som var i drift från den 2 september 1939 till den 9 maj 1945, mördades cirka 85 000 människor. Från juni 1944 användes lägret som ett utrotningsläger.

 

[2015-01-01]

  Tänkte kort sammanfatta det gångna året. 2014 startade i flygande fart med att jag ropade in en fantastisk medalj på Heritage Auction i New York. Det var en guldmedalj ur Kungliga Gåvan 1780 som såldes på del III ur Eric P. Newmans jättesamling. 

  Nästa händelse var i Uppsala den 1 mars. Då såldes första delen ur Thomas Hernqvist stora Oscar II-samling. Tyvärr var visningen på tok för kort, jag hann inte gå igenom alla stora lotter vilket var irriterande, och inte heller öppnade de ansvariga dörrarna trots att vi var flera som stod utanför och väntade – nonchalant! De i NKU som hade arbetat med samlingen under ett drygt års tid hade säkerligen full koll på vad partierna innehöll, flera poster gick till vrakpris gissar jag. Totalt sett såldes medaljer för ca 130 000.- + 10 % minus alla återrop (som var betydande) … vilket måste ha varit en besvikelse för säljaren.

   Två veckor senare bar det av till Stockholm och MiSAB:s 10:e auktion. Där kompletterade jag min personmedaljsamling med ett par riktigt fina och sällsynta medaljer.

   Sedan var det Fri-Mynt igen i Helsingborg. Där hittade jag inget speciellt men fick ändå med mig en fin personmedalj från Antikörens ”smörgåsbord”.

   På pollettauktionen den 17 maj ropade jag in de värmländska polletterna + ett par andra poster som jag saknade. Var inte närvarande nere i Småland och Möckelsnäs herrgård och inte heller på SNF:s årsmöte i Lund den 3 maj. Där bjöd jag ett rejäl bud på en personmedalj, men tyvärr gick medaljen ”till bordet”.

   I början på sommaren var jag bjuden till en träff i västra Värmland med några kända myntsamlare. Kanske var det årets höjdpunkt.

   MiSAB 12 innebar inga nya tillskott för min del, däremot erbjöd Ulf Nordlind mig en större samling ur Svenska Akademiens minnesmedaljer + ett par sällsynta belöningsmedaljer som utgivits av SA.

   Höstens sista grej blev mässan i Norrköping ... men tyvärr hittade jag inte något av intresse. Det har varit ett livaktigt samlarår trots att nytillskotten inte har varit på samma nivå som tidigare år.

 

[2014-10-25] Myntmässan i Norrköping

   Idag var det myntmässa i Norrköping och dagen före ett hembesök hos en välkänd samlare. Förra året reste jag dit ensam men i år var Värmland representerad av två samlare. Bland utställarna fanns också en värmlänning, sammanlagt var det ett tjugotal säljare på plats, saknades gjorde tyvärr Antikören och Myntgalleri som hade lämnat återbud.

   Tror besökarantalet var större i år, det kändes så i varje fall. Kan bero på det dåliga vädret som inte lockade till promenader. I år var mässan flyttat till en ny lokal som var rymligare och bättre. Det fanns och ett stort rum där man kunde fika och visa sina numismatiska objekt. Där passade jag också på att överlämna några medaljer till en samlarkompis som hade tagit sig till Norrköping.    

   För egen del ägnade jag inte mycket tid åt att gå runt och inspektera vad som fanns på borden. Stannade dock till lite extra vid Phileas bord där kommande auktions mynt och annat visades. Lämnad också in lite material till nästa auktion, men inga medaljer eller mynt. Däremot lämnade jag in ett dussin medaljer till MiSAB:s representant.

   Trots att vi inte stannade mer än två timmar på mässan var det var detta en toppenhelg, speciellt dagen före som var helt otroligt kul och spännande.

   Man måste lyfta på hatten åt Norrköpings Myntklubb. Det här var riktigt bra gjort! Kan jag så återkommer jag nästa år.

 

[2014-10-19]

   Idag kom MiSAB till Karlstad! Besöket var planerat sedan en tid tillbaka. Jag lämnade in medaljer, mynt och min lilla samling av brukspolletter. Det mesta av tiden gick åt till att visa delar av min medaljsamling och allmänt numismatiskt prat.

 

[2014-09-30]

  Det var inte dåligt!! Det finns visst över 50000 hemsidor på N.nu och idag blev min hemsida utvald till till Dagens N.nu hemsida!

Se här: http://www.dagenshemsida.n.nu/
 

[2014-09-19/20]

  /misab-12.jpg

   Glömde nästan bort att skriva några rader och synpunkter från MISAB 12, kanske beror det på att jag gick tomhänt från auktionen! Det har inte hänt sedan mitt första av tre besök på en Ahlströmauktion, närmare bestämt auktion nr 35. Då trodde jag att jag skulle ha en stor chans att ropa hem det beryktade 1 öre SM 1685 i kvalité 0 … för runt 6-7000.- Tänk vad jag bedrog sig, öppningsbudet var 5000 kr och klubbades för 22000 kr.

 

 /dsc-0133-1.jpg

    På MiSAB 12 fanns det inte en enda medalj som lockade till köp, därtill var materialet för dåligt, eller höll inte kvalitén. Istället spetsade jag in mig på ett par riktigt fina mynt samt ett kastmynt från Karl XIV Johan i kvalité 0. Men den jag mest av allt ville lägga beslag på var spelpenningen från Lovisa Ulrica. Budgivningen gick raskt uppåt och snart hade mitt maxbud uppnåtts, vilket var 5000 kr, och därmed blev jag underbidder. Kastmyntet trodde jag skulle hamna på samma nivå men klubbades för 9400 +18,75%. Något mynt lyckades jag heller inte vinna, de jag tänkte bjuda på bjöd också alla andra på … att man alltid skall ha så många ”motbjudande” emot sig när toppobjekten dyker upp.

   Trots denna lilla motgång fick jag ändå med mig flera fina medaljer hem. Ulf Nordlind mejlade i början av veckan över en offert om 30 st medaljer, några hade jag så nyförvärven blev hela 22 st. Kan också berätta att jag fick med mig två helt otroligt fina mynt som jag under en längre tid försökt komma över. Jag vet att säljaren har haft flera köpare. Att jag till slut lyckades ro affären hamn berodde på att i affären ingick det ett par objekt ur min samling som säljaren var intresserad av. 

   I övrigt var ”alla” samlade på fredagskvällen på hotellet och det diskuterades livligt och högt och som alltid var det försäljning till långt in på småtimmarna. Jag själv sålde några medaljer.

   Trots att jag inte fick med mig något från själva auktionen var det en trevlig helg i Stockholm. Nu är det bara att spara och lägga undan och komma väl förberedd till nästa auktion till våren. De internationella budgivarna på NumisBids bidrog säkerligen till den höga prisnivån på toppexemplaren, så jag får förbereda mig på en högre nivå på det bästa nästa auktion.

 

[2014-08-09]

   Året 1914 handlar förstås i första hand om första världskriget som började den 28 juli 1914 och varade till den 11 november 1918. Nästan samtidig genomfördes i Malmö under perioden 15 maj - 30 september 1914 den Baltiska Utställningen som var en konstindustri- och hantverksutställning.

/250px-baltiska-1914b.jpg

   Initiativet till Baltiska utställningen togs i Malmö industriförening. Arkitekten Harald Boklund, föreningens sekreterare, har sett sig själv som utställningsidéns upphovsman, vilket inte helt har verifierats. Den 28 februari 1908 framförde föreningens ordförande kapten Olof Wahlgren förslaget till en utställning, vilket mottogs med stor entusiasm. Den 21 maj 1908 konstituerades en särskild kommitté, med arkitekt Boklund som sekreterare, ett uppdrag han dock lämnade 1910 eftersom han avsåg delta i en tävling om ritningar för utställningen. Tillsammans med flera malmökollegor hade Boklund reagerat på att Ferdinand Boberg utsetts till utställningsarkitekt och begärde en arkitekttävling om utställningen, något som också genomfördes - med Ferdinand Boberg som segrare. 

   Arkitekten Ferdinand Boberg var ansvarig för utställningens utformning. Han hade varit en framgångsrik utställningsarkitekt med bl.a. Stockholmsutställningen 1897 och Konstindustriutställningen 1909 i Stockholm, däremellan var han delaktig i de svenska paviljongerna på utställningarna i S:t Louis 1904, Berlin 1907, Venedig 1907 och S:t Petersburg 1908. Nu fick han åter uppdraget som arkitekt för en stor utställning.

 /240px-baltiska-1914a.jpg

Centralgården på utställningsområdet 1914.

   På Baltiska utställningen i Malmö 1914 var de dåvarande östersjöstaterna, det vill säga Sverige, Danmark, Tyskland och Ryssland representerade. Baltiska utställningen var den sista manifestationen för jugendstilen i Sverige och det var även Bobergs sista uppdrag inom detta gebit. Utställningen hölls på det område som sedermera blev Pildammsparken i Malmö. Vid sidan av Ferdinand Bobergs jugendarkitektur fanns också specialbyggnader av andra arkitekter.

   Det visades främst nya industriprodukter, exempelvis maskiner, vagnar och ånglok (som det svenska paradsnälltågsloket F 1200), men även de kulturella ambitionerna var stora. Konstavdelningen inom utställningen var den största som någonsin anordnats i Norden, den innehöll 3 256 nummer och väckte den störste uppmärksamheten.

   På grund av första världskrigets utbrott fick inte Baltiska utställningen den internationella dragningskraft som man förväntat sig. Utställarna från Tyskland och Ryssland avbröt sitt deltagande och återvände till sina hemländer. Ryssarna glömde därvid kvar en omfattande och mycket värdefull konstsamling. De verk för vilka den rätta ägaren kunde fastställas återlämnades efter kriget. Detta var dock ej möjligt för en stor del av verken, och trots påstötningar, även från Josef Stalin, om att dessa borde anses vara den sovjetiska egendom, vägrade Malmö stad att återlämna dem. Denna konstsamling finns än idag på Malmö konstmuseum

   För eftervärlden dokumenterades utställningen i en Officiell berättelse öfver Baltiska utställningen i Malmö 1914, utgiven i tre band. Som ett komplement till den skrivna dokumentationen gavs också ut en rad medaljer och märken.

Av medaljgravören Erik Lindberg följande två:

/1869.jpg

/1871.jpg

Knapphålsmärken:

/1867.jpg

/1868.jpg

 

[2014-07-09]

  Idag är det 220 år sedan Sveriges enda minnesmynt i koppar gavs ut. Gustav Adolf, 16 år gammal, och hertig Karl besöker den här dagen myntverkstaden i Avesta och ser hur kopparmynt valsas fram med mycket speciellt utseende – D:9. IULI 1794 – dagens datum för 220 år sedan.

/philea20295.jpg

[2014-06-30]

  Vårens alla övningar är nu avslutade för min del, det sista jag gjorde var att lägga ett bud på Künker i dag. När jag inte fick objektet bjöd jag på en annan medalj med avslut i morgon. Under sommarmånaderna får andra aktiviteter ta över, skönt med lite distans till samlandet. Dock, om det kyliga vädret och regnandet fortsätter bli det säkert lite pyssel med samlingen. Hoppar i år över mässan i Olofström, däremot tänkte jag åka till Nora i morgon på den stora antikmässan där.

   Men tiden går som bekant väldigt fort och om ca 7 veckor dyker MiSAB 12 upp som genomförs den 19-20 september. Enligt vad jag hört blir antalet utbud rekordstort - ca 1800 objekt.

 

[2014-05-30/31]

   Nyss hemkommen efter en trevlig numismatisk tvådagars träff i västra Värmland. Det var tredje gången jag var bjuden och det var förstås till Anders Mogren utanför Årjäng. Den här gången var det tillsammans med några riktiga ”tungviktare” bland samlarna i Sverige. Det var minsann långväga gäster, från Piteå kom Christer Berggren, från Göteborg Bo Svensson och från Norrköping Roger Jonsson. Det blev två dagar med helt oförglömliga minnen.

/p1010007.jpg

    Själv kom jag lagom till lunchen på fredagen, strax efteråt anlände Bosse och Christer. Anders bjöd på färskpotatis och sill, fantastiskt gott! En timme senare dök Roger upp och efter avslutat lunch blev det myntprat för hela slanten ända fram till midnatt. Några hade med sig ett par fantastisk fina och sällsynta mynt. Det gjordes också affärer, alla fick något nytt till sin samling.

   Bosse och Christer hade med sig några riktiga "stänkare", kommer aldrig att glömma när Christer plockade fram alla fyra 1534 - mynt, Baretten, Kronan, Svärdet och Spiran, trodde inte det var sant att få se dem tillsammans. Man blir nästan matt, vilka dyrgripar!!

 /p1000978.jpg

/p1000990.jpg

   Det handlade inte bara om numismatik utan Anders hade också ordnad med en hemlig resa. Efter frukosten på lördagen bar det av till resmålet. Vi funderade vad det skull bli; spela golf, köra fyrhjuliga motorcyklar eller lerduveskytte … vi hade ingen aning. Efter en knapp timmes bilfärd var vi framme ... till en bilkyrkogård! I byn Bostnäs, precis vid norska gränsen, ligger den – skroten där cirka 1000 bilvrak från 30-talet fram till 70-talet.

/p1000982.jpg

 

  /p1000981.jpg

/p1000989.jpg

   Hela träffen var perfekt arrangerat av Anders och Erna, från gemenskapen till utsökt mat och dryck – det kan inte bli så mycket bättre. Tack för en mycket lyckad helg.

 

[2014-05-17]

  

/misab-11-1.jpg/misab-11.jpg

   Idag var det stor pollettauktion nere i Älmhult. Det var Anders Stams elitsamling som skulle säljas. Var inte själv på plats men bjöd skriftligen på flera objekt, merparten var Stockholmspolletter men också Värmlandspollettena fick bud, några fick låga bud och andra mera rejält tilltagna bud.

   Senare på eftermiddagen hade jag besök av Peter och Lars till min årliga lilla numismatiska majträff, den 5:e i ordningen. Två andra samlare hade tyvärr förhinder att komma.

/p1000944.jpg

/p1000946.jpg

 

/p1000945.jpg

   Efter fikat var det dags att visa upp de senaste nyförvärven. Som väntat hade Peter med sig flera fina mynt och medaljer. Lars visade också upp ett par riktigt fina medaljer, från Oscarperioden. 

  

[2014-04-26]

    FriMynt 2014 är avklarad! Körde ner på fredag morgon i god tid eftersom jag tänkte hinna med ett besök hos J. Pedersens Mynthandel klockan 11.00. Hade ingen direkt förhoppning om att hitta något till min samling, men Peter Österlund brukar överraska med en och annan medalj. Nu blev det tyvärr ingen medaljaffär men det var ändå riktigt kul att få titta på fina medaljer ... i studiesyfte om inte annat.

   Senare på eftermiddagen blev det en snabbresa över till Helsingör med Lars och Ulf. Några timmar senare var vi tillbaka lagom för att checka in på hotellet. På kvällen blev det naturligtvis en massa numismatiskt prat över en god middag med tillhörande dryck. Strax före midnatt promenerade jag bort till hotell Mollberg och den sedvanliga samlarträffen där mynt bytte ägare. Själv hittade jag (förstås) inget av intresse och stannade heller inte länge. Det känns som om mynten vandrar runt mellan köparna på de här träffarna och ständigt återkommer med allt högre priser. Vet inte om jag har rätt, det är bara en känsla.

 /p1000834.jpg

  /p1000835.jpg

  En stor skara samlare och någon handlare samlades på fredagskvällen i ett litet rum på hotell Mollberg.

   Lördag morgon så ... mässan öppnade som alltid 11.00 och själv var jag där 25 minuter innan och hade intagit min plats i kön.

/frimynt-2014-1.jpg

/frimynt-2014-2.jpg

Två minut över 11.00 hamnade jag och Roland på bild utanför Antikörens digra bord. (Foto Ulf Ottosson)

   Vid MiSAB:s bord var det visning av Anders Stams pollettsamling, vilken fin samling Anders hade! Dan hade också plockat med några medaljer åt mig för besiktning och som skall säljas i samband med SNF:s årsmöte i Lund den 3 maj.

   Nyförvärven på mässan blev få, men ett mynt och en medalj samt boken "Erik Wallers samling av medicinhistoriska medaljer" av Harald Nilsson blev resultatet i år. Men även om man inte köper mycket är det alltid lika trevligt att knalla runt och morsa på andra samlare och titta på mynt och medaljer hos utställarna. Jag är mer än nöjd med dagen, och inte minst dagen före hos Pedersens Mynthandel.

   Fikahörnet i själva mässlokalen var något nytt för i år och verkade vara uppskattat av många, på håll såg det ut som om flera affärer avslutades. Även undertecknad gjorde också en mindre affär över en kopp kaffe.

   15.00 var det dags att åka hem och efter fem timmars sträckkörning satt man i soffan med en kall öl. Nu är det dags för ett lite sommaruppehåll, men om fem månader är det dags för MiSAB 12.

 

[2014-03-14/15]

  /misab-10-11.jpg

   Tidigt i fredags bar det av till Stockholm igen och till MiSAB:s 10:e auktion på Garnisonen, som betydde ett litet jubileum för firman. Den här gången var vi fyra från Värmland som samåkte.

   Det första jag gjorde när jag kom fram var att avlägga ett kort besök hos Ulf Nordlinds mynthandel för att hämta en bok och medalj som jag ropade in på Bukowskis auktion den 4 december. Efter snabbesöket blev det en rask promenad till SNF:s kansli på Banérgatan för visning av auktionsmaterialet.

   Mitt intresse gällde några personmedaljer som skulle säljas senare på eftermiddagen. Efter avslutad visning promenerade jag bort till hotellet för incheckning och numismatisk prat med mina medresenärer. Efter dryga timmen tog jag taxi tillbaka igen till Garnisonen och auktionen. Fem utrop blev eftermiddagens skörd, vilket jag var väldigt nöjd med.    

  Sedlar och annat hoppade jag över och istället blev det en lugn promenad tillbaka till hotellet där jag med stor förväntan såg fram emot J. Pedersens representant som hade med sig en medalj från Heritage Auctions i USA som han ropade in åt mig för två månader sedan. Det var en liten guld medalj i yppersta klassen med proveniens Kungliga gåvan 1780!.

 /heritage-auctions.jpg

   Efter mat och dryck lite senare var det dags för genomgång av vad andra samlare hade med sig till salu. För egen del fanns det inget av intresse men kul ändå att se på mynt och höra historier och annat kring mynten.

   Lördag morgon startade med frukost och en liten uppladdning inför auktionen som startade 09.30. Hade inget direkt att se fram emot förrän efter lunchen. Tyvärr dök det upp en stark medaljköpare så jag gick tomhänt från auktionen, fick nöja mig med det jag ropade in på fredagen vilket som sagt var helt okay.

   Auktionen genomfördes i bra tempo, allt var välorganiserat med en lättsam ton. Till lunch bjöd MiSAB på en välsmakande räkmacka, klart bättre än den smaklösa lunchen man på tidigare auktioner erbjudits för 100.-.

   Nu får man invänta FriMynt och se vad som erbjuds där.

  

[2014-03-01]

/p1000689.jpg

 

/p1000681.jpg,

 

/p1000686.jpg 

 

    I dag var det medaljauktion i Uppsala. Det var Thomas Hernqvists Oscar II samling, del 1, som skulle säljas … och givetvis var jag tvungen att närvara. Det här var den största auktionen med Oscarsmedaljer som genomförts någonsin. Många medaljer var i ypperlig kvalité och flera hade proveniensen Sven Svensson, vilket inte framgick i katalogen, vilket borgade för fina kvalitéer.

   Thomas hade under en lång tidsperiod samlat ihop ca 3000 medaljer som var tänkt att utgöra grunden för en ny bok om Oscarperioden, något som bara delvis har varit dokumenterat av Hildebrand och Hyckert (NM 13). Tyvärr har ingen bok blivit färdig trots ett digert manus, man får hoppas att boken kommer till trycket i framtiden. Synd om Thomas stora kunskap kring just den här tiden går förlorad.

   Under årens lopp hade Thomas och jag tidvis kontakt och när det var SNF-auktioner med medaljer ur Sven Svenssons samling och som Thomas ville ha till boken bjöd jag inte emot. Nu fanns många medaljer med på auktionen och jag lyckades också kamma hem flera av dem.

  Auktionsförrättaren Kjell Holmberg skött budgivningen på ett snabbt och säkert sätt. Katalogen hade någorlunda bra beskrivningar och bilderna var bra, dock kunde det ha varit fler bilder. Men att proveniens kring flera medaljer utelämnats gör att de ansvariga för katalogen får underkännt. T.ex. ... de lyckades släppa iväg drottning Sophias begravningsplakett, som endast gjordes i 12 ex. utan att ens nämna att det var hennes, trots att de ansvariga satt inne med all information.

   Visningen var fint presenterat men tyvärr var visningstiden på tok för kort, hann inte gå igenom loterna, kände mig uppgiven över detta, ljuset i lokalen var också undermåligt. Var på plats utanför klockan 09.00 i tron att de hade öppnat men ingen släpptes in före utsatt tid. De i NKU som har sett och arbetat med samlingen under ett drygt års tid hade givetvis fullständig koll på varenda medalj och också vad partierna innehöll, flera poster gick såklart till ett par av medlemmarna. Kass gjort av NKU!!

  Det var trots flera anmärkningar en trevlig dag i Uppsala, god stämning bland besökarna, gott kaffe och goda smörgåsar. Att jag också lyckades ropade hem flera medaljer gjorde resan väl värd. 

 

[2014-01-14]

   Idag är det stor auktion i USA. Det är del III av Eric P. Newmans jättesamling som skall säljas I New York. Att samla på rariteter från hela världen i både guld och silver är få förunnat, men en av dem är tydligen Newman, vilken samling!!. Från Sverige hade han samlat ihop 247 mynt och medaljer varav flera var riktiga rariteter och i goda kvalitéer.

  /lf.jpg

   Strax efter nyår fick jag veta att J. Pedersens mynthandel skulle flyga dit och närvara. Jag ringde Peter Österlund och hörde mig för om han ville lägga ett bud åt mig på en medalj. Det fanns flera riktigt fina medaljer men jag ville satsa på en och det var en guldmedalj ur Kungliga Gåvan från 1780.

 /bild1.jpg

 

Ett sent SMS från Peter Österlund berättade att jag blev var ägare till medaljen!

 

[2014-01-01]

    Tänkte helt kort summera det numismatiska året 2013. Året började rätt lugnt för min del. Det var först i samband med MiSAB 8 som samlandet tog fart igen. Ropade in en fin medalj över Per Brahe. Samma helg höll Gorny & Mosch i München auktion och där fick jag en Karl XII-medalj i fint skick.

   SNF:s årsmöte i Vetlanda hoppade jag över eftersom jag prioriterade Fri Mynt i Helsingborg helgen efter. Där kom jag över en personmedalj över Johan Banér i lyxkvalité. Kunde heller inte motstå ett erbjudande att köpa 2 öre klipping 1626 i praktskick!

   Ett minne som jag inte kommer att glömma var träffen nere i Lönsboda i mitten av juli, kul att bli inbjuden och att få träffa och ta del av andras samlarområden.

   Under hösten gjorde jag flera inköp … som blev lite i mesta laget, men när det dyker upp fina erbjudanden är det svårt att tacka nej.

 Hur ser då 2014 ut?

   Det första jag ser fram emot är medaljauktionen i Uppsala den 1 mars. Numismatiska Klubben skall sälja det bästa ur Thomas Hernqvist omfattande samling av medaljer från Oscar II:s regeringstid. Två veckor senare är det MiSAB 10 som alltid bjuder på ett varierat material för alla typer av samlarområden.

   Sedan bär det av till Fri-Mynt nere i Helsingborg igen. Om det blir bra programpunkter på SNF:s årsmöte första helgen i maj kanske jag åker dit, det beror på om jag i stället föredrar att närvara på pollettauktionen efter Anders Stam två veckor senare, får avvakta tills auktionskatalogen kommer ut.

 

[2013-12-05]

  När jag tittar in på Ingemars blogg idag läser jag följande: ”Förutom förtäring bjöds medlemmarna på en liten auktion. Totalt 46 utrop från Sven Svenssons samling. Inga större märkvärdigheter och snittpriset drygt 200 kronor per utrop. Billigast några utrop för 20 kronor dyraste ett mynt för 1500 kronor. Näst dyrast blev en kröningsmedalj från 1818

   Tycker det är väldigt nonchalant av SNF att inte bifoga en enkel auktionskatalog i tidskriften så att ALLA medlemmar kan vara med och bjuda, att utestänga de som inte bor inom rimligt reseavstånd till Stockholm är obegripligt. Undrar vem som bestämde att man skulle utelämna landsorten?  

 

[2013-12-04]

bukowsky-131204-001.jpg

 /hedlinger-portratt.jpg 

/hedlingers-regentlangd.jpg

/chevalier-hedlinger-av-mechel-1778.jpg

/mechel-1778.jpg

   Idag körde jag tur och retur till Stockholm och Bukowskis auktion efter Erik Montells samling av Hedlingermedaljer. Kände att jag ville se och hålla i de bästa medaljerna och också bjuda på någon. Hade blivit lovad en specialvisning av objekten eftersom visningen avslutades i går. Jag blev väl omhändertagen av intendent Henrik Åberg som snabbt plockade fram 3 stora brickor med medaljer. Nu var det inte allt som intresserade mig utan bara de som var i högsta kvalité så därför var genomgången snabbt avklarad. Merparten av medaljerna var i sämre kvalité, och vilka de var kunde man tydligt se i auktionskatalogen på webben. 

   Efter avklarad inspektion la jag skriftliga bjud på de jag var roade av. Hade ingen lust att stanna kvar eftersom auktionen skulle börja klockan 13.00 och då med 604 objekt före medaljsamlingen … vilket skulle innebära start ca 17.00.

   Innan jag åkte hem hann jag med ett långt och mycket trevligt besök i Nordlinds Mynthandel på Karlavägen. Det är alltid spännande att besöka Ulf Nordlind och insupa nya lärdomar om medaljer. Dessutom hälsade jag på Lars O Lagerqvist och en bekant representant från Künker som båda fanns på plats.

   Ulf berättade öppenhjärtigt om Erik Montell och också hur det kom sig att Bukowskis fick uppdraget att sälja medaljsamlingen. Någon från Bukowskis hade visst ringt till Ulf Nordlind och berättat att de fått in en medaljsamling och undrade om han kände till någon större samling av ”Hedlundmedaljer!!!! och om de kunde får en beskrivning gjord över medaljerna. Ulf tackade naturligtvis ja till uppdraget eftersom Bukowskis inte hade en susning om vad det handlade om … Hedlund … haha.  Ulf berättade att han sett samlingen redan på 70-talet då han vid ett tillfälle hade träffat Montell. Erik Montell hade redan under 1970-talet ”köpt klart” … som Ulf uttryckte sig och nu hade släktingarna beslutat att sälja samlingen, Erik Montell dog 1999.

   Precis nu (18.00) gick jag in på Bukowskis hemsida för att titta om slutpriserna låg ute, och det gjorde de. Är lite i chock … otroligt vilka slutpriser det blev på de bästa ... ca 79000 kr för den högst betalda, ett världsrekord för en silvermedalj av Hedlinger gissar jag. Själv bjöd jag det dubbla på de tre bästa (som jag tyckte). Men slutpriserna blev det tredubbla eller fyrdubbla!! Undrar om resultatet hade blivit ännu högre om Bukowskis hade bemödat sig om att göra en bättre papperskatalog med fina bilder, nu fanns medaljerna bara avbildade på Bukowskis hemsida. 

  Hur som helst så var det trevligt att få se och hålla i alla pampiga medaljer, flera hade i varje fall inte jag sett live vilket var värt resan ... samt träffen hos Ulf Nordlind.

 

 [2013-11-22] 

   Fick en "Invoice" idag från Künker som berättade att jag vunnit en personmedalj ur auktion 242. Hade glömt bort att jag bjudit med desto trevligare var det att få beskedet. Bjöd under "estimated" så det känns bra. 

 

[2013-11-12]

   Idag kunde man se på Bukowskis hemsida se Erik Montells fina Hedlingersamling som skall säljas den 4 december. Där fanns flera fina och sällsynta medaljer som man sällan har sett till salu. Får nog överväga om jag skall ta en tur till huvudstaden och inspektera vad som bjuds.

 

[2013-10-05]

   Norrköping tur och retur i dag! Har tidigare år inte haft något speciellt intresse för den här mässan, men i år tyckte jag den såg intressant ut. När jag såg att J. Pedersens Mynthandel var representerad beslöt jag mig för att åka. Pedersens Mynthandel är den enda handlare som mässa efter mässa visar upp intressant material ... så också idag! Även om antalet medaljer inte var lika omfattande som t.ex. på Fri Mynt fanns det flera intressanta historiska medaljer att välja mellan till bra priser, varav jag fick med mig en hem i lyxkvalité. Övriga utställare hade inget som lockade till köp, gissar att jag inte kommer att närvara nästa år pga. av det magra materialet.

   Ett annat skäl att åka var att jag skulle avsluta en affär som började gro under FriMynt i våras, samt att lämna in material till Phileas nästa auktion, dock inga medaljer. Det tredje skälet var att jag ville göra mig kvitt en skuld från i somras.

   Det var som väntat många bekanta ansikten på plats, av de jag pratade med var det flera förstagångsbesökare.

norrkopingsmassan-131005-001.jpg

 

[2013-09-14]

  MISAB auktion 9 är avklarad! Hade inte tänkt närvara den här gången men i går kväll kände jag att suget att åka var på väg tillbaka. Tidigare hade jag lagt skriftliga bud på några objekt av vilka jag vann två medaljer som skulle ropas ut mot slutet ... och efter att jag rest hem klockan 17.00.

  Auktionen genomfördes i snabb takt av Bosse och Dan i en annan lokal än tidigare auktioner. Utlämningen av inropade objekt gick mycket smidigt eftersom man slapp knata ner till SNF:s kansli och trängas.

   I stort sett var nog alla bekanta ansikten på plats. Ett par Stockholmshandlare dök också upp som jag inte sett på länge. 

   För egen del var det ingen medalj som lockade till höga bud, vann dock nr 825 och 987. Auktionen inbringade dryga 6,2 miljoner kr. Högsta bud fick en 2 rubel 1726 som klubbades för 380000.- + 20%. Dyraste svenska objektet blev en dukat i praktskick från 1718 som såldes för 136500.- + 20%. Att slutpriset blev så ojämt berodde på att Künkers representant frågade, vid nivån 135000, om han fick bjuda 136000, istället för 140000, som var nästa budsteg ... varpå en känd samlare direkt kontrade med 136500.-, vilket drog ner en skrattsalva och satte punkt för budgivningen.

   Trots en mager utdelning för egen del var det ändå trevligt att återse alla och prata med några. Om 6 månader är det dags för MiSAB:s auktion 10 och kanske är mitt samlarområde bättre representerat då.

 

[2013-07-25]

Medaljer över S. A. Andrée

  Salomon August Andrée (1854-1897), apotekarpojken från Gränna, kom tidigt till Teknologiska institutet i Stockholm där han läste mekanik och blev ingenjör som tjugoåring. 1876 for han till USA och tog jobb som vaktmästare vid världsutställningen i Philadelphia. Här inbjöds han att följa med på en ballongtur men ballongen sprack innan start, kanske var det här som intresset för luftfärder startade. Sommaren 1892 gjorde han sin första flygtur från Stockholm till Bogesund. Med ballongen Svea utförde han sedan nio lyckade luftfärder. Han kände sig nu beredd att utforska nordpolen och med bidrag från Oscar II, Alfred Nobel och Oscar Dickson beställde Andrée, av Lachambre i Paris, en ballong som fick namnet Örnen.

  Ett första försök att nå Nordpolen 1896 stoppades av ogynnsamma vindar. Den 11 juli 1897 var vindarna de rätta och S. A. Andrée och medresenärerna Nils Strindberg och Knut Frænkel lyfte med vätgasballongen mot Nordpolen. Sista meddelandet från de tre kom med en brevduva. Här berättas att de, den 13 juli kl. 12.30 befann sig på 82ᴼ 2` nordlig bredd och 15ᴼ 5` östlig längd, att ballongen då gick med god fart åt sydost och att allt var väl ombord. Sedan blev det tyst, inga fler meddelanden kom.

  Hur färden slutade för Andrée och hans båda kamrater fick världen inte veta förrän sommaren 1930. Då råkade sälfångstfartyget Bratvaag med polarforskare ombord finna deras sista lägerplasts med de tre döda kropparna, anteckningsböcker, journaler och exponerade filmrullar, som sedan kunde framkallas. Stoften fördes hem med den gamla kanonbåten Svensksund.

untitled.png

   Medaljlitteraturen känner till sex Andréemedaljer varav jag visar bild på tre av dem.

andree-101105.jpg

andree-locket.jpg

Medaljen präglades 1896 av medaljgravören August Hörgel. Den tillhörande asken med de två unionsflaggorna förklarar anledningen till utgåvan. Vem skulle först nå Nordpolen? Medaljen försåldes till allmänheten genom Stockholms boklådor för 1 krona. Den var tillverkad i pewter, men det finns också ett par ex kända i silver. Medalj som mäter 51 mm finns beskriven i NM 17.2.237.1 och Malpas 156.

andree-130721.jpg

Plakett, 75x52 mm, präglad vid Kungl. Myntet i silver och brons och är modellerad av Erik Lindberg. Plaketten finns beskriven i NM 17.2.237.2, Ehrensvärd 47 och Malpas 165. Det var professor Oscar Montelius, ledamot i Svenska sällskapet för antropologi och geografi, som 1903 väckte förslaget till minnesplaketten.

andree-ahlfred-olssonj.jpg

Medalj slagen 1930 med anledning av hemförandet av de på Vitön återfunna lämningarna efter expeditionen och dess tre medlemmar. Modellerad av Alfred Ohlsson och mäter 56 mm. NM 29.136.4

 

[2013-07-22]  

  I helgen har jag varit på en mycket trevlig tillställning nere i Olofström, Lönsboda och Helsingborg. Jag, och flera andra, fick tidigt i våras en inbjudan av Dan Carlberg till en numismatisk träff i Lönsboda. Jag var först tveksam att tacka ja eftersom resan är lång, men efter en tids funderande så bestämde jag mig för att åka.     

  Först ett snabbesök på mässan i Olofström, en trevlig mässa men liten till antalet utställare. Sedan bar det av till Lönsboda och en stuga intill en sjö som jag inte vet namnet på. Till träffen kom 9 samlare, tyvärr lämnade några återbud i sista stunden.

  De flesta stannade inte kvar över natten, nu blev det bara jag, Johan och Dan kvar. Men vi tre hade trevligt till någon timme efter midnatt då det var dags att sova några timmar.

  Dan hade ombett oss att ta med föremål att visa upp och berätta kring. Sonny var först ut och han visade upp sitt album med gamla visitkort från äldre dagar med kända namn som Oldenburg, Wedberg och 30 st andra kända handlare och samlare och som han la ut texten kring så som bara han kan.

  Leif H. samlar numera, sedan flera år tillbaka, romerska mynt och han visade upp bricka efter bricka och berättade ingående kring alla kungar och drottningar, det var väldigt spännande tyckte jag.

  Bengt T. hade med sig sin papperspollettsamling som inte gick av för hackor, flera var säkert unika skulle jag tro. Det var kul att få se så gamla, och också lite nyare papperspolletter som ju är efemära samlarobjekt som det inte finns mycket kvar av. De andra hade inget att visa eller berätta.

  Senare på kvällen visade jag upp det jag hade tagit med, det var halva min myntsamling (= 9 st mynt) + 35 st medaljer. Dan och Johan studerade allt mycket noga under flera timmar och Melin var speciellt imponerad av mina mynt, men också medaljerna som han inte kunde så mycket om med förstod att uppskatta. Dan var naturligtvis också imponerad och synade mina medaljer noggrant och vi hade en givande kväll/natt kring mina objekt.  

  Dan hade med sig ca 20 mynt som skulle säljas på MiSAB 9. Mycket imponerande urval må jag säga. 4 mark 1705/05 i kv. 0, en lyxdukat från Karl XII, en lyx4markare från 1607 osv.  

lonsboda-130720-001.jpg

/buchenwald.jpg  På söndag morgon körde jag ner till Helsingborg och J. Pedersens Mynthandel där Peter Österlund vänligt nog hade öppnat för mig. Han hade bullat upp med vad jag tror allt han hade i medaljväg, hann inte gå igenom ens hälften, det var helt enkelt för mycket. Jag köpte en plakett i silver över Andrée i fint skick, NM 17.2.237.2, samt en stor och läcker oljemålning över Gustav II Adolf.

 

tavla-130321.jpg

 

 

[2013-07-07].

Hemma efter en två dygn lång numismatisk träff hos Anders i Årjäng.

   Fredagen började med att kom Sonny från Växjö kom hem till mig på fika och en kort visning av medaljer ur min samling innan vidare färd väster ut. Som alltid när Sonny hälsar på lärde jag något … den här gången berättade han att jag hade en Appelgrenpåse under en medalj från Karl XII, Hild 155, fantastiskt kul att få veta … tänk att en medaljpåse, med lite text på, kan ge en medalj ett helt annat ”värde” bara för att man vet proveniensen.

   Några timmar senare var vi framme i Klubberud där Anders och Erna hälsade oss välkomna. Strax efteråt anlände också Leif med fru Irena från Linköping. Efter en välkomstdrink och allmänt mingel var det dags för middagen som var helt underbart sammansatt av värdparet. Resten av kvällen satt vi länge utomhus innan myggen och den lite påträngande kvällskylan gjorde att vi drog oss inomhus. Där gled pratet mer och mer över i numismatikens områden … och då hade damerna lämnat oss. När klockan hade passerat midnatt och lite till var det dags att krypa till kojs.

   Efter en god frukost på lördag morgon var det dags att plocka fram objekt att diskutera kring, jag var först ut i raden. Jag hade tagit med mig sju personmedaljer, två kungliga medaljer och tre mynt. Sonny lade genast märke till en liten medalj från Karl XII och 1697 som jag precis hade inhandlat under veckan. Medaljen hade en räfflad rand som randskydd och detta är inte vanligt. Mycket intressant iakttagelse som vi skulle försöka reda ut senare på kvällen. Efter min lilla kollektion var det dags för Anders att visa upp delar av sin riksdalersamling. Han visade upp en myntkoffert med riksdalrar med början från Gustav Vasa, alla inneslutna i plastkapslar som någon kallade för ”kuvöser” ... och det kan jag hålla med om.

   På lördag morgon avslöjade Anders att vi skulle ut på en hemlig resa. Två timmar senare satt vi alla i en liten fin ångbåt som tog oss ut på en två timmars lång båttur på sjön Stora Lee. Båtens framfart var inte speciellt hög och ångmotor förde inget större oväsen så vi kunde prata utan problem. Anders såg också till att vi inte behövde svälta, en underbart god och nybakad bagett med kyckling och annat innehåll gjorde oss på ett ännu bättre humör … och nästan lite sömniga.

   I samband med eftermiddagskaffet fick vi veta att Leif och hans fru måste lämna oss, Irena kände sig inte bra … hon hade inte mått bra de senaste dagarna och ville åka hem. Trots den trista nyheten fortsatte genomgången av våra medhavda objekt, nu var det dags för Sonny. Då förstod jag att det vankades lyxexemplar oavsett område. Sonny började med att presentera ett album med gamla visitkort från handlare och samlare, allt smakfullt monterat i ett frimärksalbum. Nästa objekt var ett plåtmynt, en ½ daler 1753 i absolut toppskick. Den var till och med förpackad i en myntförordning som dock saknade årtal, men enligt uppgift hade plåten legat i denna och i samma familjs ägo hela tiden. Sonny fortsatte sedan med det mycket sällsynta Nyköpingsöret 1628 med tre myntmästarmärken (se SNT 1992 sid. 176), vilken pärla och vilken intressant historia som låg bakom för att komma över klenoden. Nästa pärla var 1 öre 1686 som till och med vad bättre än Ekströms berömda 1685:a! Fjärde mynt var 1 öre 1715 där 5:an saknades. Ett mycket fint exemplar där man tydligt kunde se att myntet inte var slaget 1715. Det har skrivits mycket om myntet i litteraturen och just det här exemplaret visar tydligt att den är slagen på den stora sandkörningspolletten från Avesta, vilket betyder 1780-talet. Också en mycket sällsynt silvermedalj från Oscar I fanns att beskåda, Hild 18, givetvis i toppskick.

   Vid det här laget kände man sig nästan tom inombords, helt otroligt att det har bevarats mynt i praktskick till våra dagar. Det var bara att luta sig tillbaka och njuta av det man fått se. Efter detta var det dags för middag … som inte heller gick av för hackor, nu mådde man som en prins … kalasfina mynt och god mat med dryck allt under en 5-6 timmar lång seans.

   Efter söndagens frukost tog Sonny åter upp stafettpinnen. Nu fick vi se flera prov på sällsynta böcker, en förteckning gjord av Gunnar Ekström över sin egen samling, och en rar auktionskatalog från 1753, Eric Gyllencronas samling som bara fanns i 5 kända ex. "bland det allra bästa i min samling” fick vi veta. Nästa samlarområde var sedlar som numera är ett specialområde för Sonny. Vi fick se en helt fantastisk samling sedlar som Sonny verkligen kunde lägga ut texten kring. Det var inte bara sedlar, det var också sedelpapper och provtryck i praktskick, flera skulle egentligen inte finnas kvar … eftersom man i princip brände allt som inte blev godkänd för tryck.

  Vid lunchtid var det hela över, jag reste hem och likaså Sonny och Agneta. Det jag tar med mig från träffen var förstås alla numismatiska objekt som vi fick se, men också den fina ångbåtsturen i strålande väder, värdparet som tog hand om oss på ett utsökt sätt … att sitta ute sent på kvällen med några öl och prata mynt och annat var en höjdare. Mycket bättre än så här kan det inte bli.

klubberud-130705-07-025.jpg

 

[2013-05-25].

  Idag hade jag bjudit hem några samlare till en numismatisk träff hos mig. Efter kaffe med kaka "bullade" Anders upp några riksdalrar, flera var väldigt fina. Eugen hade inget att visa upp och inte heller Göran. Lars hade plockat med sig en hygglig riksdaler från 1869 + en bricka med ryska mynt och några böcker. Själv visade jag upp min lilla samling om 15 st mynt som jag är väldigt nöjd med, plockade också fram en guldmedalj över Magnus Gabriel de la Gardie. Sex timmar senare var det bara Lars kvar, kul att avslutningsvis få visa något av det jag samlar på.

 

[2013-04-27]. FriMynt 2013.

   Oj vad jag har längtat … nu var det åter dags för Helsingborg. I år reste jag ner på fredag för att träffa andra samlare och besöka en handlare, ett besök som jag verkligen såg fram emot.

   Hos J. Pedersen Mynthandel fick jag ett rejält tilltaget ”smörgåsbord” med medaljer att studera. Det var mycket intressant och jag hade gärna köpt rubbet, om medel hade funnits. Men det var bara att prioritera, ta det man hade råd med och som platsade bäst i samlingen. På eftermiddagen gjorde vi (jag + två andra värmlänningar) en snabbresa över till Helsingör, tyvärr var hela Danmark stängt på grund av ”Bedardagen”, som infaller fjärde fredagen efter påsk. Som tur var (hm…) hittade vi en butik som var öppen och resan "var räddad". På kvällen blev det mat och dryck och numismatisk prat långt in på småtimmarna. Senare under kvällen fick jag ett "återfall", jag köpte nämligen ett mynt, en 2 öre klipping från 1626 i praktskick.

   Lördag morgon tog jag det lugnt, mässan började först 11.00 så jag hade tid att slappa. Väl där, en halvtimme innan öppnandet, träffade jag några bekanta ansikten och hann prata en del om medaljer innan den stora ruschen infann sig. Som alltid gäller det att så snabbt man kan kolla in läget och eventuellt hinna köpa något som andra kan vara intresserade av. Dock var det inget som lockade till köp, istället ”parkerade” jag hos J. Pedersen där jag köpte 4 st fantastiska medaljer. Den bästa var en över Johan Banér som nog får anses vara det bästa exemplaret som går att uppbringa, ett riktigt ”kabinettstück mit feiner Tönung” som det står i tyska auktionskataloger.

   Innan ”andra halvlek” följde jag med ett gäng goa göteborgare till en pizzeria i närheten, hoppade över La Petite i år och den klassiska rätten för FriMynt: Bookmaker toast.

  Åter tillbaka i mässhallen var det bara att glida runt och kolla in utställarna igen och språka lite med en och annan samlare som man stötte på. Hos Pegasus Auctions AB tittade jag på medaljen över Sten Bielke och passade också på att avge ett skriftligt bud ... samt att klaga över hur det dåliga skicket katalog nr 1 var, totalt demolerad, och att jag inte hade fått katalog nr 2. Stannade också till vid Künkers bord och tittade på kommande auktionskatalog som var på tryckning. Där fanns mycket "godis" ... om man har råd!

   Detta var det 17:e besöket i rad för min del. Det är alltid lika trevligt att besöka FriMynt oavsett om man hittar något till samlingen eller inte, att träffa andra samlare förgyller det hela oavsett.     

   FriMynt vill man inte gärna missa, hoppas kunna närvara nästa år igen.

 

[2013-03-08/09]. MiSAB 8.

   Då var årets första numismatiska begivenhet överstökad, nämligen MiSAB-auktionen i Stockholm! För ett år sedan missade jag auktionen pga. att jag fick en ny knäled strax före auktionen. Nu i år var det också en aning tveksamt om jag kunde ta mig iväg. Den 20/2 opererade jag en fot och tar mig sakta fram med kryckor och gips runt foten. Men med hjälpsamma kamrater ordnade det sig. Avresa fredag morgon 08.00 tillsammans med Peter och Anders.

   Tycker att MiSAB har fått ihop en rätt bra auktion även denna gång. Det var många samlare närvarande (rekord?) och en mängd mynthandlare, tror inte jag sett så många på tidigare auktioner.

   Toppexemplaren varvades med mynt i normala kvalitéer. Vad gäller medaljer så var det ingen höjdarauktion. Personligen hade jag siktat in mig på ett par personmedaljer samt någon kunglig medalj. Resultatet blev två små medaljer som gavs ut i Norge med anledning av invigningen av Karl XIV Johans staty i Oslo 1875. Ett silverex och ett brons som båda låg i varsitt originaletui. Sedan ropade jag in medaljen över Per Brahe d.y. Inget riktigt toppexemplar men en tidig och ovanlig personmedalj som sällan bjuds ut. Eftersom hemresan skulle ske innan Oscar II-delen hade jag lagt ett skriftligt bud på den stora Frimuraremedaljen, ett rejält högt bud som jag tyckte men det visade sig inte vara högt nog.

   Bland mynten nådde vanliga riksdalrar och andra mynt i normalkvalitéer inga höga priser, däremot rusade praktexemplaren i höjden med besked. Hade tänkt försöka få med mig någon delriksdaler i toppskick men det verkade som den talrika publiken inväntade just dessa och då tappade jag intresset, var inte beredd att bjuda i nivån de till slut hamnade.

   Det trevligaste minnet tycker jag, och som kommer att bestå, var fredag kväll på hotell Tapto bland alla samlare och en och annan handlare. J. Pedersen mynthandel hade tagit med flera medaljer i toppskick varav några fick nya ägare.

   Nästa begivenhet blir om sex veckor … FriMynt 2013 i Helsingborg. Börjar redan se fram emot denna traditionella mässa, det skall bli kul!

 

[2012-09-10]. MiSAB 7.

   I fredags bar det iväg till Stockholm och MiSAB:s auktion nr 7. Också den här gången var Anders från Årjäng medresenär. Vi kom FRAM till Stockholm vid lunchtid och parkerade som vanligt bilen i allén på Narvavägen. Visningen började 12.00 och vi var där en kvart över.    

  Klockan 13.00 hade jag bestämt träff med Ulf Nordlind. Anders och jag promenerade dit och fick titta på ett par mynt och medaljer ur Haganders samling som hade visning på lördag. Efter snabbesöket hos Nordlind gick vi tillbaka till Banérgatan för fortsatt studium av objekten. Nu hade flera samlare samlats och det var betydligt mera trängsel runt visningsbordet.

  Efter några timmars prat på Banérgatan checkade vi in på Hotell Mornington på Nybrogatan. Min samlarkamrat från Linköping, Leif, följde med oss till hotellet där Anders genast slog upp en skvätt whiskey åt oss alla tre och sedan pratade vi bort ett par timmar kring objekten vi hade tittat på. 

  Lördag morgon började med en fantastisk god frukost innan Anders och jag promenerade bort till KMK och visningen av Haganders auktion del 4. Nu hade jag inget intresse av visningen, istället visade Andreas Kaijser mig en medalj ur Kungliga Gåvan som skulle säljas den 12 oktober. Den gissar jag går till en penningstark samlare i Norrköping.

   Efter visningen tog vi taxi till Garnisonen där auktionen skulle börja klockan 13.00. Auktionen startade med en litteraturdel ur Jan Anderssons kvarlåtenskap. Första objektet jag ropade in var Eliel Aspelins bok över Arvid Karlsteen. Sedan ropade jag in nr 17 eftersom den var så välbevarad och att jag gärna ville ha ett fint ex av Bukowskis velinupplagor. Andra objekt jag bjöd på var nr 31, 68, 82, 104 samt 112 utan att vara lyckosam. Nästa avdelning var medaljer utgivna av SNF, där jag ropade in nr 149, Robert Hartman. Andra numismatiska medaljer som fångade mitt intresse var nr 160 och 162 + nr 166. Sedan var det en kort återhämtning innan jag bjöd på nr 200, Nikodemus Tessin … som jag också tog hem. Ytterligare väntan tills auktionen kom fram till Börje Rådströms samlingar. Nr 334 blev nästa inrop följt av nr 339 och 342.

   Nästa avdelning ur Rådströms samlingar var polletter och där ropade jag in nr 390 och 404, den senare var ingen pollett utan en fraktsedel. Ett annat av Börjes samlarområde var spelpenningar och där hade jag mitt största intresse. ”Hönsmedaljen” hade jag som prio 1 men jag blev tyvärr överbjuden trots ett väldigt högt bud. Istället fick jag med mig 10 st andra i toppskick. I efterhand är jag väldigt nöjd med utfallet. Flera av medaljerna kommer från Sven Svenssons samling vilket känns bra.

   På myntsidan hade jag siktat in mig på några kopparmynt och eventuellt någon i silver. Således hamnade nr 541 i min samling liksom nr 599, båda ur Sten Törngrens samling.     

   På söndag var det mest mynt och ett mynt som jag hade bespetsat mig på var nr 1007, vilket jag också lyckades ta hem i konkurrens med en känd samlare från Norrköping. Avslutningsvis på auktionen ropade jag in två medaljer, nr 1416 och 1483.

   Det blev en lång numismatisk helg med många bra köp. Dessutom hade vi väldigt trevligt under fredag kväll och inte minst lördag kväll då vi var ute och käkade mycket gott på restaurang Arsenalen. Det blev en fantastiskt trevligt kväll med massvis av numismatiskt prat. Får avsluta med att säga att det blev en mycket lyckad helg i Stockholm.

 

[2012-05-14]. Invigning av Myntrummet i Sunne bibliotek.

   Idag tog jag tåget upp till Sunne för att få vara med på invigningen av en ny permanent myntutställning.

   Det var en myntsamling som Nils Olsson skänkte till Sunne kommun efter sin död 1917. Efter många års planering och arbete var det äntligen dags att visa upp delar av samlingen för allmänheten i det nya myntrummet i Sunne bibliotek. 100 mynt skall visas 2012 från Gustav Vasa till Karl XV. Samlingen innehåller 1300 mynt som kommer att visas framöver. Det blir en levande utställning som kommer att bytas ut förhoppningsvis varje år.

   Invigningstalare var Torbjörn Sundqvist från Kungliga Myntkabinettet i Stockholm, som dessutom planerat och lagt ner ett stor arbete på utställningen. "Den här samlingen står sig väl i konkurrensen med landets länsmuseer", sa Torbjörn innan han klippte det blågula bandet inför publiken i Galleri Björken.

   Om donatorn Nils Olsson 1846-1917: Nils Olsson tillhörde en gammal Fryksdalssläkt. Han föddes 28 december 1846 på gården Södra Sånebytorp, på gränsen mellan Västra Ämtervik och Sunne. Hans släkt var urmakare, ett hantverk som Nils också behärskade, men han flyttade emellertid till Göteborg, där han var förman på Bark & Warburgs snickerifabrik. Nils blev dock sjuk och levde ett stillsamt liv ända till sin död i en spårvagnsolycka 1917. Under sin sjukdomstid, som man inte vet så mycket om, började han med sin myntsamling. Han lade ner alla sina sparade slantar på dessa mynt, som han noggrant katalogiserade. Man kan i hans egna anteckningar se att han vid ett tillfälle betalade 375 kr för ett mynt.

   Innan sin död 26 augusti 1913 skrev Nils Olsson sitt testamente, där han donerade sin myntsamling till Sunne kommun "som början till ett historiskt åskådningsmaterial för socknens ungdom".

 

[2012-05-05/06]. SNF:s årsmöte.

   Den gångna helgen genomförde SNF årsmöte i Mariefred. Anders från Årjäng och jag bestämde oss tidigt att åka dit, det var första gången vi var med på ett årsmöte med Svenska Numismatiska Föreningen. Deltagarna, som var ett 40-tal, samlades på lördagen på Gripsholms slott. Den inledande programpunkten var ett mycket bra föredrag av Bengt Hemmingsson som handlade om myntningen 1598. Det var mäktigt att sitta i själva rikssalen på slottet och höra föredraget med en massa kungligheter runt omkring på väggarna.

  Efter föredraget var det en guidad rundvandring på slottet. Jag noterade speciellt två målningar, den ena var över den svenska numismatikens pionjärer, Johannes Loccenius (1598-1677) och den andra över Nils Keder (1659-1735). Eftersom Gripsholm innehåller statens porträttsamling kunde man se många kända porträtt av ämbetsmän och andra som också finns på medaljer. 

   I samband med lunchen presenterade Magnus Wijk en ny bok i SNF:s monogramserie en bok om brakteater författad av Roger Svensson. Alla SNF:s medhavda exemplar såldes slut under helgen.

   Årsmötesförhandlingarna avhandlades i relativt god fart. Efter visningen av Svenssonmaterialet ropades alla 91 objekt snabbt ut. För egen del fick jag bara med mig polletten med nr 75 med mig hem. Bland medaljerna var det ingen som jag fastnade för, därtill var alla i för dålig kvalité.

   På söndag förmiddag var det gemensam bussresa till Strängnäs och ett föredrag av Ragnar Hedlund om Roggesamlingen, som passande nog avhölls i rikssalen på Roggeborgen. Före och efter föredraget var det visning av valda delar av Roggesamlingen, som till vardags förvaras i KMK.

   Sista föredraget för helgen hölls av Jan-Olof Björk. Det var ett föredrag om svenska provmynt som är ett av Jan-Eriks specialområden. Flera exempel visades upp och en gissning är att de flesta i publiken inte hade någon större kunskap inom området. Ett mycket intressant föredrag som tyvärr stördes av ett trilskande ”maskineri” som slutade fungera då och då.

   På det hela taget var det en mycket trevlig tillställning med föredrag, myntprat och samkväm lång in på småtimmarna. Hoppas att nästa årsmöte förläggs på ett lika trevligt och spännade ställe som detta.

 

[2012-04-20]. FriMynt i Helsingborg den 14 april.

  Då var ännu ett FriMynt överstökat, det 17:e på raken om jag räknat rätt. De senaste veckorna var jag tvivlande huruvida jag skulle ta mig dit. Rehabiliteringen av min nya knäled går trögt. Men vad gör man inte för att närvara på årets i särklass största mässa. FriMynt är inte bara en mässa, man får också möjlighet att träffa likasinnade som blir lite av ”grädde på moset”. Mycket myntsnack blir det och flera visar gärna upp sina numismatiska förvärv.

  Jag visste att Peter Gartmark hade planer på att åka ner så jag kontaktade honom och hörde om det var okay att jag hängde på. Resan ner gick galant utan några problem. 

  Exakt 11.15 passerade vi insläppet. Mitt första intryck var att det var väldigt mycket besökare, fler än förra året … kändes det som. Om det var flera utställare i år som gjorde det vet jag inte, men alla handlare man ville se fanns på plats.

  Mitt första stopp blev hos Peter Österlund som hade lovat ta med några lådor ”enbart för mig” som han sa. Ur de plockade jag en handfull fina medaljer, inga dyra men alla med hög konserveringsgrad. Så mycket mera blev det inte före lunchen, tiden bara försvann. Alla bekanta ville höra hur det var med mig och jag fick dra samma visa för alla. Jag kände mig nästan som idrottsstjärna där alla reportrar ställer samma fråga ”berätta hur det känns”.

  Lunchen intogs också i år på myntkrogen La Petite, en krog som har gästats av samlare i ett kvarts sekel, för mig var det bara den fjärde gången. Lunchen var den klassiska Bookmaker toast, en rätt som jag tror inte serveras så ofta, men alltid i samband med FriMynt! I år var vi flera än förra året; Jan-Olof B, Leif S, Jonny E, Bengt G, Stefan Z, Anders F, Ingemar S och Dan C med fru och nyfödd bebis. Det blev en trevlig stund bland kunniga samlare. Efter en dryg timme lämnar vi La Petite mätta och belåtna och redo att sätta in slutspurten bland handlarna.

  Nu var det dags för Ulf Nordlind och den roliga tavlan som jag hade för avsikt att köpa och hänga över mitt fina Holmgrensskåp. Men när Ulf N sa att han ville ha 10´ svalnade mitt intresse. Erbjöd fem men det gick inte alls. Hade också mailat Birger Strandberg för att höra om han hade några medaljer i etuier med tryck. Birger hade gjort ett bra försök att plocka med en liten samling om ca 10 medaljer. Han ville först ha 5´, när jag sa att det var för högt sänkte han priset till 3500. Även det var på tok för högt med tanke på att min värdering låg på 1500.-.

  Efter att kammat noll träffade jag min gode kamrat Leif S från Linköping och gjorde upp en affär kring tidskriften The Medal som jag hade med mig. Leif var helnöjd med sviten, en liten fin medalj över Nils Keder (fågel Fenix) fick också följa med till Linköping.

  När klockan passerat 16.00 var det så dags att vända åter till Karlstad. Avslutningsvis vill jag säga att det blev en toppendag i Helsingborg.

 

[2012-03-10]. MiSAB auktion 6.

  Det blev inte som jag skrev efter Nordlinds auktion i november "...man längtar redan till vårens första begivenhet ... MiSAB 6!". Två veckor före MiSAB 6 fick jag nämligen en ny knäled inopererad vilket ställde allt på ända. Trist att missa en så fin auktion men samtidigt skönt att få en ny knäled så man slipper ha ont och svårt att gå. Kunde dock inte motstå att skicka några skriftliga bud. Av fem bud vann jag två, vilket jag är nöjd med.

  Får se om jag tar mig till FriMynt, en mässa som jag inte missat på 16 år.

 

[2012-02-16]. Johan Frans Podolyn

  En ny liten skrift från Göteborgs Numismatiska Förening anlände till mig i dag. Det var nr 29 i raden av föreningens serie Småskrifter. En mycket trevlig skrift på 70 sidor över denne märklige man. Författare är Bo Gustavsson.

 

[2011-12-27]. Ericsbergs 10-daler

  Idag fick jag höra att en mynthandlare i Stockholm köpt frihere Bondes 10-daler. Priset var "med råge åttasiffrigt"!!

 

[2011-10-26/27]. Nordlinds auktion

  Hemma igen efter ett nytt besök i Stockholm. Väl framme vid KMK hälsade jag på några kända ansikten innan jag satte mig till rätta för att börja genomgången av det jag var intresserad av. Nr 170 tyckte jag var trevlig och skulle gärna försöka införliva i min samling, likaså nr 386. Personmedaljerna hade jag redan kollat igenom när jag var på besök hos Ulf Nordlind i mitten av oktober. 

  12.30 satt jag på plats i auktionslokalen där alla stolar verkade var upptagna. Ulf Nordlind hälsade oss hjärtligt välkomna och efter några standardfraser lämnade han över ordet till auktionsförrättaren Ulf Ström som på sitt sedvanligt lättsamma och professionella sätt genomförde auktionen på ett galant sätt.

  Hur gick det då? Nr 170 drog iväg till 50 000 och det var långt över vad jag hade tänkt mig, likaså nr 391 samt också kastmyntet från Karl XII. Således var min budget helt intakt inför söndagens avdelning med personmedaljer.

 Senare på lördagskvällen var vi ett glatt gäng (Christer med fru, Sonny, Johnny, Anders och jag) samlade och åt en god middag på Hotell Strand. Att det diskuterades numismatik mellan tuggorna är inte svårt att gissa. Efter tre timmars ätande och diskussioner mellan rätterna var det dags att ta sig hem till hotellet.

  Klockan 10.00 startade andra delen av auktionen. Ulf Nordlind inledde med att säga att firman bjuder de närvarande på lunchbuffé på Myntkrogen, det serverades kycklingspett som smakade förträffligt. Efter lunchen var det så dags för ”min” avdelning, personmedaljer! Nr 946 blev min samt huvudnumret för min del, nr 952; likkistbärarmedaljen av Hedlinger. Kunde heller inte motstå att bjuda på nr 959, 970 samt 1010. Hade egentligen tänkt bjuda högt på den första Eugen Erhardmedaljen men Andreas Kaiser från Künker satte stopp för det. Samtliga Gustav II Adolfmedaljerna med porträtt gick till Tyskland.

  Det blev en helt fantastig helg i Stockholm och man längtar redan till vårens första begivenhet ... MiSAB 6!. 

 

[2011-09-10]. MiSAB auktion 5.

  Höstens första evenemang! Tog bilen till Stockholm och MiSAB:s auktion tidigt på morgonen för att undvika rusningstrafiken och samtidigt hitta en bra parkering nära Banérgatan och Garnisonen där auktionen skulle genomföras. 

  Ända sedan katalogen kom ut den 17 augusti (fullständigt demolerad) har jag bläddrat i den fram och tillbaka och gjort lite anteckningar på flera objekt som jag gärna ville titta på. Jag tycker MISAB åter igen har fått in en bra blandning av mynt, medaljer och polletter. Det är bra att medaljerna ligger i anslutning till respektive regent. För köparna med
tjocka plånböcker fanns en rad trevliga och svåra mynt att lägga i sina samlingar.

  Första anhalten på lördag var ett besök på KMK där Nordlinds Mynthandel hade visning av Haganders mynt del 2. Begärde fram nr 5001, 5051, 5093, vilka var mynt i miljonklassen. Kul att få hålla i dyrgriparna en enda gång i livet. Efter visningen promenerade jag bort till kvarteret Myntet där Kungliga Myntverket en gång låg. Fina byggnader som har bevarats i fint skick, men trist att företagen som hyr kontor och annat får sätta upp sina företagsskyltar på fasaden alldeles intill den fina portalen med Oscar II monogram. Sedan bar det av till Banérgatan för att titta på medaljerna och mynten jag prickat för. Den förste jag träffade på Peter Gartmark från Karlstad som under lupp nogsamt granskade ett mynt. Efter en kort stund blev det en ledig plats vid visningsbordet. Keder i silver var lika fin som jag hade föreställt mig. 1 mark 1721 var också en pärla som jag fastnade för. Christinas kröningsmedalj var praktfull, men något sa mig att den såg ut att vara senare präglad, jag vet inte.

  Lördagens auktion började klockan 14.00, det var en tunn katalog innehållande sedlar och litteratur. Jag var närvarande mest för att "komma i stämning" inför söndagens auktion 

  Vaknade på söndag och kände att "formen" var god inför drabbningen senare under dagen. 09.30 började så auktionen  och som alltid med medeltidsmynt. När medaljen över Christinas kröning kom upp så ryckte det till lite i budfingret, eftersom ingen bjöd direkt. Men efter några sekunder öppnade Dan C budgivningen på 84 000 och efter en rätt lång budgivning stannade budgivningen på 116 000 + 20 % och då var det Andreas Kaiser från Künkers auktionsfirma som ropade in medaljen. Efter lunchen var det dags att försöka "ro hem" Keder. Efter en kort budgivning hade jag ropat in den, "motbjudande" var en privatperson från Göteborg och en handlare från södra delen av Sverige. Ropade också in knappen med Gustav III:s bild på.

  Hela resan till Stockholm var som alltid väldigt lyckad. Från visningen på lördagen och själva auktionen som genomfördes på ett lättsamt sätt av auktionsförrättaren Bosse Tellström.

 

[2011-09-10]. Boktryckarfadäs.

   I samband med visningen av Haganders auktion nr 2 passade jag på att titta om det fanns någon ny litteratur att köpa på KMK. Till min stora förvåning fick jag se att boken över Lea Ahlborn fanns att köpa. Har ingen information att delge, men de som fanns till salu såg alla ut att vara helt okay. Några dubbelpräglade ryggtryck syntes inte till, kan det vara just dessa som plockats bort och resterande upplaga godkänts?   

 

[2011-06-17]. En trevlig helg.

   För tredje året i rad var jag hembjuden till Bjarne Ahlström på hans sommarställe utanför Nyköping, och för tredje året blev det en spännande och gemytlig helg där Bjarna berätta om sin långa karriär som mynthandlare. Måste erkänna att maken till personlighet får man leta efter, vilken auktoritet han var och fortfarande är.  Man blir helt tagen av alla händelser han berättar och vad han varit med om, jag skulle behöva ha ett mycket bättre minne för att komma ihåg ens en bråkdel.

   Bjarne berättade som sagt mycket, den här gången om hans många möten med Carl-Gustav Lindstedt, Povel Ramel, en ur Bonnierfamiljen (vilken han arrenderar sommarstället av), höga bankdirektörer på SEB, händelser kring sina egna auktioner, om flera resor till utlandet (senast till Haganderauktionen nere i Osnabrück) samt Bengt Ulfvot och försöket att mynta 90.5 kilo guld (man kan läsa hela storyn i SNT 2009 på sidan 24). Om professor Segerdahl hade han också mycket att berätta om, och det gjorde Bjarne på ett högst trevligt och roande sätt.

 

[2011-06-08]. Boktryckarfadäs.

   Boken över Lea Ahlborn har blivit en "raritet". Hela upplaga på 500 ex. har dragits tillbaka. KMK påstår att ryggtrycket är dubbeltryckt, något som jag inte kan se på mitt exemplar. Papperet är heller inte godtagbart, boken är tryckt på för tjockt papper. Det var rätt kul  att jag hann köpa ett exemplar, troligvis såldes inte många innan felen upptäcktes. Själv noterar jag ett annat fel. Det är medaljen på sidan 105 över Gustav Ekman ... som var stor brukspatron på Storforsverken i Värmland. Medaljen över Oscar Ekman är något helt annat! Vet inte om korrekturläsarna har upptäckt felet, men man får väl hoppas det och att tryckeriet kan byta ut medaljen utan att det medför ökade kostnader. Kostnaden för fadäsen måste bli avsevärd ändå för tryckeriet.

Hur som helst så tycker jag boken är bra. Riktigt intressant läsning och fina bilder.

 

[2011-05-28]. Numismatisk träff.

   Idag hade jag bjudit hem Anders, Göran, Krister, Lars, Peter och Tony för en tillbakablick på samlaråret 2010/2011. Som väntat kom inte alla, en hade missat att läsa mitt mail och två andra, som inte hänger med i datavärlden, fick inbjudan via "snigelposten”, men det hjälpte inte … ingen av dem kom! Nu spelade det mindre roll eftersom vi andra hade en väldigt trevlig eftermiddag.

   Först lite allmänt "mingel", därpå kaffe med dopp och sedan var det dags att visa upp nyförvärv eller annat som var och en ville visa och berätta kort om. Det var minsann ingen ”kattskit” som visade upp! Flera av mynten var inte bara sällsyntheter, många var också i absolut toppskick, allt från Gustav Vasa och hans efterträdare till mera moderna mynt. Själv visade jag min lilla samling av gamla myntpåsar och även den likaledes lilla samlingen av mynt jag äger. Några timmar senare, efter att de andra hade gått, ville Anders se något av min medaljsamling vilket jag gärna gjorde eftersom det är min "grej". Tänk att 3-4 timmar går så fort när man pratar numismatik, timmarna försvinner nästan obemärkt. 

   Avslutningsvis vill jag också tacka för uppvaktningen, kul!  

 

[2011-05-15]. Myntkompaniets auktion den 14 maj 2011.

   Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag skrev efter FriMynt i april att medaljsamlandet skulle få en välbehövlig vila. Men istället blev det en resa till Stockholm och Myntkompaniets auktion den 14 maj. Så kan det gå!

   För tre veckor sedan fick jag en fråga från min samlarkompis i Växjö Sonny om jag hade för avsikt att åka till Stockholm den 14 maj. Svarade nej eftersom jag inte tyckte det fanns något som passade mig. En jättelott med okända medaljer fanns … plus en fin Karl X Gustav medalj i brons, tåget över Stora Bält.

   Någon dag senare ringde Anders från Årjäng och frågade; ”hänger du med till Stockholm den 14 maj”. Då började jag tveka. Det vore ju rätt trevligt att träffa likasinnade en sista gång innan sommaruppehållet. Samtidigt var det ett bra tillfälle, och praktiskt, att genomföra en affär som jag haft på gång i flera månader. Men det är en annan historia.

   Från att ha tänkt trappa ner blev det istället en kul helg med auktion, plus en trevlig lördagskväll med olika samlare. Den första anhalten, när vi kom till Stockholm runt kl. 10.00 var ett besök på KMK. Skulle köpa ett par nya böcker som jag visste hade kommit ut, en sprillans ny bok över Carl von Linné samt en lika ny bok över Lea Ahlborn. Den senare skulle inte släppas förrän den 19 maj, men en välvilligt kassörska lyckades ordna så att jag fick köpa ett exemplar.

   Efter mellanlandningen på KMK tog vi oss till Phileas lokaler på Svartensgatan 6. Myntauktionen startade 15.30, så vi hade gott om tid att titta på objekten. Själva visningsrummet var ett litet rum som var allt annat än trevligt, det var trångt och varmt, och trögt att få titta på objekten. Auktionslokalen var inte mycket bättre, ett avlång och trång rum utan märkbar ventilation. Auktionisten var det heller ingen fart på, han mumlade så man knappt hörde vad han sa.   

   Något jag reagerade på var att man efter klubbslaget upptäckte vid flera tillfällen att det fanns högre bud som gjorde att man tog upp numret igen. Ett mynt togs upp en hel timme efter klubbslag, kan man göra så, är det rätt?  

   Många kända ansikten var närvarande, jag tror i stort sett att ”alla” var där. Antalet objekt var dryga 400 och ca 180 st av dem kom från lektor Lars Bruns samling. Brun hade strävat efter att förvärva mynt av yppersta kvalitet. Han köpte flera mynt på Hirsch auktion nr 1 och 2 samt också flera andra på SNF-auktioner under 70/80-talet. Det var alla auktioner som innehöll det bästa man kan komma över, nämligen mynt ur Sven Svensson samling!

    Ett mynt som jag själv fastnade för var nr 1525. Under Gustav IV Adolf tar Hildebrand upp konungen besök vid kopparmyntverket i Avesta den 4 juli 1794. Myntet var beskrivet i auktionskatalogen som ”01 praktexemplar”. Myntet finns numera i min ägo och känslan av att ta hem ett efterlängtat objekt är något som man till och med kan leva på ett tag. Det bästa av det bästa kostar som alla vet men man får trösta sig med känslan av att tillhöra det exklusiva fåtal som ägt en eller annan raritet är "obetalbar". Men NU får det vara stopp på köpandet, plånboken behöver återhämta sig!           

 

[2011-04-22]. FriMynt i Helsingborg den 16 april 2011.

   Mitt 17:e FriMynt … oj vad åren går. I år hade jag privata ärenden så därför reste jag ner ensam. CNF var också representerad av Lars Lundell från Munkfors och Niklas Danielsson från Årjäng, som jag bara hejade på och sedan inte såg till mera.

   Som regel brukar jag förbereda mig något genom att ringa ett par handlare och höra mig för om de kan tänkas ha något som skulle intressera mig. Eftersom jag inte fick veta något var det med spänd förväntan jag reste ner. Det var ”säkra” handlare som jag tillfrågade så förhoppningarna var rätt hög.

   Strax före insläppet försökte jag tänka ut en plan hur jag skulle ”attackera” handlarna.  Eftersom alla handlare i stort sett är placerade på samma ställe år efter år var frågan; medsols eller motsols? Beslöt mig för att gå rakt fram! Men väl nere ändrade jag mig direkt och gick omgående till Pedersen Mynthandel. Österlund hade aviserat på sin hemsida att han hade med ett stort lager av medaljer, så det var anledningen till att jag ändrade min ”plan”.

   Nordlind och Pedersen hade båda med sig ett bra "smörgåsbord" av medaljer. Men jag måste ändå säga att jag blev besviken, det fanns inte mycket som direkt lockade till köp. Men en ovanlig personmedalj blev i alla fall facit hos Pedersen Mynthandel. Nordlind hade med sig en liten samling aluminiummedaljer och en ovanlig Carl Hårleman av Hedlinger, visserligen gjuten i bly men väldigt sällsynt. Snabbt som ögat avverkade jag sedan de andra handlarna utan att hitta något trevligt att köpa. Själv hade jag med mig ett litet antal medaljer som jag sålde privat. Sedan en ny runda igen och nu var det dags att stanna till och hälsa och prata lite med några bekanta ansikten

   Lunchen intog jag tillsammans med sex andra samlare på restaurang LaPetite. Det var Jan-Olof B, Leif S, Sonny S, Jonny E, Bengt G och Stefan Z. Det blev en trevlig stund bland glada och kunniga samlare, Vi lämnar La Petite mätta och belåtna. Det här är krogen där man får kvalitet på maten till ett hyggligt pris. När man kliver in i matsalen på La Petite känns det som man går rakt in i en tavla av Auguste Renoir. La Belle Epoque, röda sammetsgardiner, mjukt sken från flera lampskärmar och väldigt högt i taket.

   Åter tillbaka till mässan för en sista runda bland handlarna och lite mingel innan det var dags att vända kosan mot Växjö och hotell Scandic. Anledningen till besöket i Växjö var att jag skulle köpa ett synnerligen fint myntskåp av en samlarkompis. Det blev ett besök väl värt att minnas, förutom skåpet köpte jag också ett mynt av yppersta kvalité och sällsynthetsgrad. Hela lördagskvällen bara rusade iväg, tänk vad tiden går fort när ämnet numismatik kommer upp! Vid midnatt var det dags att ta en taxi till hotellet för en god natts sömn. Tidig söndag förmiddag hade jag lastat myntskåpet i bilen och surrat fast det och begav mig hem. Det blev en fin avslutning på årets FriMynt, lite slitsamt men oj vad kul och lärorikt det var. Snart är det sommar och medaljsamlandet får en välbehövlig paus. I september drar det igång igen; MiSAB 5 inleder höstens alla begivenheter.

 

[2011-03-15]. Myntauktioner i Sverige AB, auktion nr 4, 12-13 mars 2011.

   MiSAB: s auktion 4 är ett minne blott, men oj vilken trevlig numismatisk helg det blev. Kom till Stockholm redan vid lunchtid på fredag, tog en promenad från Centralen till Selins Mynthandel där jag stannade till en stund för att kolla om det fanns något som kunde locka till köp, men den nonchalanta inställningen till medaljer gjorde att jag vände och gick därifrån.  

   Fortsatte sedan till Strandbergs Mynthandel som inte heller kunde erbjuda något förutom en svit ensidiga avslag i tenn. Gick nästan omgående därifrån eftersom viljan att plocka fram något trevligt inte fanns. Dessutom uppstod en mindre dispyt mellan en ryss? och Strandberg själv om betalningen vilket gjorde att uppmärksamheten vändes från mig.   

   Eftersom båda besöken gick så fort hann jag också helt kort titta in hos Nordlinds Mynthandel som stängde klockan 13.00. Hälsade på Hans och Ulf och fick köpa en ovanlig gjuten medalj av Nils Olsson samt en Oscarsmedalj i etui.     

   Promenerade sedan vidare till Skepparegatan för att checka in på Hotell Karlaplan. Nästan omgående fick jag ett telefonsamtal från mina kamrater från Växjö som hade anlänt till samma hotell. Där bjöds det på förfriskningar som gjorde att tiden rusade iväg, efter dryga timmens prat var det hög tid att promenera iväg till SNF: s kansli. Efter den obligatoriska autografen i gästboken var det dags att kolla in vilka som var på plats. Såg flera kända ansikten som satt koncentrerade med auktionskatalogen framför sig och studerade mynt för mynt. Jag hälsade och utbytte några artighetsfraser med ett par kända ansikten. Efter den inledande proceduren var det dags att börja studera mynten och annat som intresserade mig.

   På kvällen var vi ett trevligt gäng som besökte restaurang Arsenalen. Det blev förutom mycket god mat en och annan ”stänkare”. Sedan gick hela kvällen i numismatikens tecken. Vi pratade om mynten på MiSAB och mycket annat, flera mer eller mindre sanna historier drogs så stämningen var minst sagt uppsluppen.

   Lördagen inleddes med en lång frukostsittning på nästan tre timmar! Det visade sig att nästan ”alla” samlare hade tagit in på samma hotell och därför blev det en lång diskussion om mynt och annat. Sedan var det dags att promenera bort till Garnisonen där Svenska Pollettföreningen hade årsmöte klockan 13.00. Jag hade också en ouppklarad pollettaffär med en känd dalasamlare att klara av.

   Klockan 14.00 startade så själva auktionen. Först var det utländska mynt, sedan kom litteraturen, sedlarna och sist medaljerna. Hade fastnat för den lilla medaljen av Magnus Lagerberg över besöket på myntverket. Men en Göteborgssamlare skulle ha den till varje pris så jag la ner spaden strax under 2000.– . (Hörde efteråt att han var villig att gå ända upp till 5000.-!)  Istället ropade jag hem fyra poster med Stockholmspolletter till överkomliga priser.

   Efter auktionen på lördag promenerade vi tillbaka till hotellet för att helt kort prata igenom vad vi köpt. Stärkta av köpet, och annat, bar det av till samma restaurang som kvällen före. Flera timmar senare låg man utslagen i sängen på hotellet, det kostar minsann på att vara på auktioner.

   Söndagens frukost blev inte lika utdragen, auktionen startade 09.30 och det gällde att få en bra plats. På förmiddagspasset, före lunchen, fick jag ett ”återfall” … jag ropade nämligen in ett mynt vilket jag inte gjort på 18 år. Det var klippingen 1625 (lot 874) med en tillhörande mycket fin myntpåse samt ett kastmynt från Karl X Gustav (lot 963). Kastmyntet finns upptaget av Hildebrand som nr 48 så man kanske kan kalla den för medalj också. Klippingen låg i en myntpåse där självaste Appelgren hade antecknat historien kring inköpet, mycket intressant och värdefullt att få äga både påsen och myntet.

   Efter lunchen satsade jag åter igen på ett mynt, det var lot 1151, ett kastmynt från Ulrica Eleonora i praktskick. Den finns också upptagen av Hildebrand som nr 9.

   Sammantaget fick jag det jag hade tänkt mig förutom den lilla medaljen dagen före. Men som ”tröst” ropade jag hem den superfina begravningsmyntet från Karl X Gustaf, vilket jag inte hade tänkt före auktionen.

   För övrigt blev slutpriserna över utrop och mestadels långt över. Dyrast på auktionen blev Weimartalern från 1631 (lot 897) som efter en hård och utdragen budgivning via telefon slutade på 225000.- + provision (utrop 30000.-).

   Hela utflykten till Stockholm var på det hela taget väldigt lyckad. Från visningen på fredagen och den spännande auktionen som genomfördes på ett galant sätt av auktionsförrättaren Bosse Tellström.

   Nu skall jag smälta alla intryck och bara njuta av mina fina nyförvärv. Sedan är det bara att invänta nästa begivenhet innan man varvar ner inför sommaren - FriMynt 2011 i Helsingborg den 16 april.

  Mina nyförvärv, samtliga med en fin proveniens, alla ur Appelgrens samling:

misab-4-874.jpg

misab-4963.jpg

misab-41151.jpg

 

[2011-01-25]. Under 2010 kom det ut flera nya böcker om medaljer. Här ett urval:

  • Thomas Hernqvist. Sparrar på medaljer. (Om släkten Sparre på medaljer). 50 sidor.
  • Bo Svensén. Ärans och minnets valuta. Svenska Akademiens minnespenningar 1786-2009. 488 sidor.
  • Cecilia Bergström. För efterkommande. Kungl Vetenskapsakademiens medaljer 1747-2007. 556 sidor.
  • Thomas Hernqvist, Lars O. Lagerqvist. Kunglig kärlek i förevigad form. 48 sidor.
  • Bo Gustavsson. Karl Hultström – medaljkonstnär och mångsysslare. GNF:s Småskrifter nr 27. 209 sidor.
  • Karin Gustavsson. En ärans och lärdomens man. Bror Emil Hildebrand och Krapperud. 207 sidor.

Några finns att köpa på t.ex. www.adlibris.se till förmånliga priser. Andra köper man via Kungliga Myntkabinettet. På adlibris kan man också hitta många nytryck, bl.a. Hildebrand: Sveriges och Svenska Konungahusets minnespenningar, del I och II. Även andra numismatiska böcker finns att hitta där.

 

 

 

 

 

Välkommen

Välkommen till www.hassesmedaljsida.se.

Nyhetsbrev

Länkar