Blogg Mm

[2020-09-27] Bloggbyte

   Eftersom min förra blogg blev utsatt för några vidriga inlägg som inte hade med numismatik att göra så raderade jag den idag. Försökte få admin att radera enbart inläggen men det kunde bara jag göra fick jag till svar. Eftersom jag inte har tillräcklig kunskap så tog jag bort hela innehållet och får börja om på nytt. Återkommer.

 

[2022-05-11] Gustav III räddar Göteborg från den anfallande danska hären 1788

   Såg en film som den flitige författaren och mynthandlaren Roberto Delzanno lagt ut på Youtube och som handlar om en medalj från Gustav III:s dagar.

https://www.youtube.com/watch?v=-bOuBGIx1ow&t=155s

   Har en liten historia kring hur jag kom över mitt exemplar. På Ahlströms auktion nr 63, 2001, såldes att exemplar i praktskick. I katalogen är bilderna omkastade vilket jag naturligtvis såg. Bjöd förstås på nummer 2088 i katalogen och vann också budgivningen. När jag sedan skulle hämta ut medaljen stod jag i den ena kön av två. I kön bredvid mig stod mynthandlare Göran Mattsson från Pecunia Mynthandel. Jag expedierades av Jan Walldén och den andra kön sköttes av Dan Carlberg. När jag fick ut min medalj sa Göran: ”den där vann ju jag”. Berättade då att bilderna var omkastade och den du bjöd och vann var nr 2090.

/bild8.jpg

Medaljen är Hildebrand 72. Den mäter 57 mm och är slagen i 151 ex silver och 11 ex i guld.

 

[2022-05-08] FriMynt 2022

   Åter igen FriMynt. Senast jag var på mässan i Helsingborg var 2019. Efter uppehållet för pandemin var FriMynt något man såg fram emot. FriMynt har ju alltid varit i en klass för sig, med i särklass mest utställare. Nu var mitt 25:e besök, ett litet jubileum kanske. Väl på plats blev man ordentligt besviken. Det var den i särklass sämsta mässan jag varit på, jag talar inte om utställarna utan om själva lokalen. Det var inte mycket klass över den. Det såg mer ut som en stor "loppis", halvdan belysning, trång mellan utställarna och allmänt rörigt. Kommer aldrig att besöka Helsingborgsmässan mera. Det finns andra mässor på närmare håll som lockar och den nästa som jag ser fram emot är den i Stockholm i samband med MiSAB:s auktion i början av oktober.

   Över till det som var viktigt. Brukar sällan hitta något på mässor numera så jag hade inga direkta förhoppningar om att det skulle dyka upp något den här gången heller. Men ack vad jag bedrog mig! Fick ett erbjudande att köpa en stor raritet i praktskick med präglingsglans (som dock inte syns på bilderna), en Karl XII-medalj som såldes på Hirsch auktion nr 1, 1966, vilket betyder att den kommer från Sven Svensson samling. En sådan proveniens ger ett mervärde till medaljen och detta betyder en hel del enligt mig.

/hild-179.jpg

   Hildebrand skriver att medaljen gavs ut med anledning av att ”Konungen beger sig från Turkiet på hemväg och ankommer till Stralsund den 11 (22) november 1714”. Den har nummer 174 i litteraturen. Medaljen är graverad av D. G. von Hachten i Hamburg och den har också randskrift.       Medaljen är mycket sällsynt och extremt ovanlig i den här kvalitén. Har bara hittat et exemplar till försäljning och det var när ett sämre exemplar som såldes på Bondes auktion 2.

 

[2022-03-30] Vincent van Gogh, 169 år.

Willem van Gogh, född 30 mars 1853 och avled den 29 juli 1890. Han var nederländsk målare, tecknare och grafiker. Han tillhör den moderna konstens främsta föregångare.

Under loppet av knappt ett decennium skapade han ungefär 2100 konstverk, inklusive 860 oljemålningar, de flesta under sina sista två levnadsår. Efter år av fattigdom och mental sjukdom begick han självmord vid en ålder av 37 år.

Han började måla år 1881 efter att ha flyttat tillbaka till sina föräldrar. Hans yngre bror Theo under-stödde honom finansiellt och de två upprätthöll en lång korrespondens.

van Gogh led av psykotiska episoder och vanföreställningar och trots att han oroade sig för sin mentala stabilitet misskötte han ofta sin hälsa genom att inte äta ordentligt och genom att dricka mycket alkohol. Den 27 juli 1890 sköt van Gogh sig själv i bröstet med en revolver (något som inte alla är överens om). Skadorna från detta skott gjorde att han dog två dagar senare.

Han sålde endast några få målningar under sin livstid. Berömmelsen kom först efter hans död. När Vincent dog 1890 ägdes nästan alla målningar som han gjorde av hans lillebror Theo, konsthandlare i Paris. Theo var den som ekonomiskt hade hållit Vincent under armarna i hela hans liv som konstnär. Även mentalt och rent fysiskt, när så behövdes

Men Theo överlevde bara sin bror med ett halvår. Därefter övertogs konstskatten av hans änka, Johanna van Gogh Bonger, som arrangerade en rad utställningar och förvaltade tavlorna fram till sin död 1925.

Då ärvde hennes son Vincent Wilhelm van Gogh, uppkallad efter Theos älskade bror och född samma år som denne gick bort, hela samlingen.

Wilhelm levde ända fram till 1978. Men 1962 sålde han sin farbrors samlade verk till den nybildade statliga Vincent van Gogh stiftelsen. Några år senare gav den Hederländska staten arkitekten Gerrit Rietveld i uppdrag att rita en utställningsbyggnad för tavlorna – van Gogh museet, som invigdes 1973.

/van-gogh.jpg

Självporträtt ca 1888

 

Medaljen

/bild4.jpg

   Medaljen över van Gogh mäter 98 mm och är gjuten 1953 i en liten upplaga. Medaljkonstnären är André Galtié, född i Toulouse 1908 och död i Paris 1984. Han utförde många trevliga medaljer för bland annat La Monnaie i Paris. Medaljen över Van Gogh fanns med på FIDEM utställningen i Rom 1953. Ulf Nordlind berättade att "på FIDEM i Stockholm 1955 var han själv på plats och lär ha sålt ett antal medaljer till KMK, och för pengarna köpt falu rödfärg som han blev mycket förtjust i för att ta med hem till Frankrike och måla något hus".

 

[2022-02-28] Nya ”stänkare” till samlingen

   Vilken kanonstart på året! Fick ett erbjudande att köpa ett par personmedaljer i praktskick, vilket jag naturligtvis inte kunde tacka nej till. Jakob Albrekt von Lantingshausen, född den 4 november 1699 i Reval, död den 6 december 1769 i Stockholm. Han var svensk friherre, generallöjtnant, serafimerriddare, politiker och överståthållare.

/bild1.jpg

   Sina första militära lärospår gjorde han i Karl XII:s armé. Som officer i Hallands infanteriregemente deltog han i det norska fälttåget och därefter i försvaret av Bohuslän mot danskarna och utmärkte sig särdeles i träffningen vid Ljung, där han med endast sjuttio man tillbakadrev de vida överlägsna danskarna. Han var närvarande i fälttåget mot Norge 1718–1719.

Den andra medaljen är över Nordenskiöld och Palander, som är mycket sällsynt i silver.

/bild2.jpg

   Nils Adolf Erik Nordenskiöld, född 18 november 1832 i Helsingfors, Finland, död 12 augusti 1901 på Dalbyö i Västerljungs socken, var en finlandssvensk adelsman upphöjd till friherre i Sverige, geolog, mineralog, polarfarare, upptäcktsresande, ledamot av Svenska Akademien samt även ledamot av Sveriges Riksdag. Hans främsta mål som upptäcktsresande var att finna nordostpassagen, och det blev Vegaexpeditionen, resan med skeppet Vega mellan 1878 och 1880, då han fann denna passage, något som kom att bli den gärning han blev mest känd för.

   Adolf Arnold Louis Palander af Vega, född 2 oktober 1842 i Karlskrona, död 7 augusti 1920 i Djursholm i Danderyds församling, var en svensk sjöofficer; adlad 9 april 1880, amiral 1900. Han har främst kommit att bli känd för eftervärlden som kapten på Adolf Erik Nordenskiölds Vegaexpedition.

   En annan medalj, den tredje, är också ny i min samling. Det är en som förekommer ytterst sparsamt, egentligen inte alls. Det är en över Karl XII och till minnet av dennes död 1718.

/hild-218.jpg

   Det är Hild 218. Skicket är att betrakta som ett praktexemplar. Ett förgyllt bronsexemplar, i dåligt skick, såldes på Bondes auktion 2. Några andra, förutom det här exemplaret, har jag inte hittat. Möjligen fanns det ett exemplar i Oldenburgs samling, men är inte helt säker. Saknas alltså i Crona, the Duke of Northumberland och Otto Smiths samlingar (Ahlström 6). Den avbildade exemplaret kommer från Sven Svenssons samling.

 

[2021-12-25] Fin medalj

   Att komma över en medalj från Karl XII:s tid i absolut praktkvalité, eller som man skriver i utländska auktionskataloger, Kabinettstück, är inte så vanligt. Desto roligare när man lyckas … det blev också en riktig fin julklapp. Den har nummer 221 i Hildebrand och är graverad av Christian Wermuth i Gotha. Den är utgiven till konungens död 30 november 1718 och begravning 26 februari 1719. (Födelsedagen på konungen är oriktigt angiven). 

/hild-221.jpg

 

[2021-10-05] Nytt igen

   Från mässan i går på Sheraton fick jag med mig en riktig ”rysare”, en medalj i guld som jag gissar är UNIK. Den finns inte upptagen av Hildebrand. Man kan hitta den i Ludwig Schultze 1896 nr 109 (151,30.-) > ? > Bank Leu AG Zürch auktion 37, 1985, nr 413 > Josef Hackl (1930-2017) > Gorny & Mosch auktion 217, 2013, nr 5067 > ? > Künker > ?

/p1110151.jpg/p1110152.jpg

   Gjuten, delvis emaljerad, utan årtal (1631/1632). Osignerad, men tillskriven Hans von der Pütt, Nürnberg. I den nedre öglan kan pärla anbringas, eller ett litet rör som urnyckel.

 

[2021-09-15] Nytt

De här medaljerna anslöt sig till min samling i förrgår.

   Gustav III. Hild 24 a. Konungen framlägger sin nya regeringsform för Rikets Ständer, som utan motsägelse antar densamma, på rikssalen den 21 augusti 1772.

/hild-24-a.jpg

   Silver 64 mm och graverad av Kasper Josef Schwendimann i Venedig år 1781 på föranstaltande av baron Didaco Bodissoni, som någon tid hade vistats i Sverige och hyste stor beundran för konungen.

   Gustav III. Hild 74. Borgerskapets privilegier stadfästade under riksdagen år 1789. Graverad av C. Enhörning. Slagen enligt Borgarståndets beslut under 1789 års riksdag och åt Konungen lämnad den 20 december 1790. Silver 56,5 mm och graverad av Carl Enhörning.

 /hild-74.jpg

   Gustav III. Hild 111. Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien. Graverad av C. G. Fehrman 1788. Akademiens antikvariska prismedalj. Har någon gång blivit som aktningsbevis av Akademien utdelad till icke tävlande personer. Silver 42 mm, gravör Carl Gustav Fehrman.

/hild-111.jpg

 

[2021-08-15] Axel Romdahl

   Det tycks bli allt mer ovanligt att hitta några riktigt ”bra” medaljer på nätet. Men för en tid sedan hade jag turen att komma över en ytterst sällsynt medalj över konsthistorikern Axel Romdahl. Egentligen inte alls ovanlig i den vanliga storleken 56 mm. Men den här mäter 146 mm och är gjuten i brons i en ytterst liten upplaga, kanske 3-4 ex. Konstnär är Bror Hjort.

/p1110141.jpg/p1110142.jpg

   Axel Ludvig Romdahl, född 18 mars 1880 i Linköping, död 14 maj 1951 i Göteborg, var en svensk konsthistoriker och museiman. Romdahl blev fil. kand. i Uppsala 1900, fil. lic. och fil. dr 1905, e.o. amanuens vid Nationalmuseum i Stockholm 1903 och vid Nordiska museet 1904. Han kom till Göteborg den 30 april 1906 och blev intendent vid Göteborgs konstmuseum och docent vid Göteborgs högskola. Den 9 april 1920 blev han professor.

 

[2021-07-30] Sällsynta Göteborgsmedaljer

   Igår och idag fördrev jag tiden, under allt regnande, med att läsa en småskrift från Göteborgs Numismatiska Förening, nr 29, som handlade om handelsmannen i Göteborg Johan Frans Podolyn (1739-1784) skriven av Bo Gustavsson. En trevlig småskrift som gav mersmak kring medaljsamlandet, köp den!

   Podolyn hade en stor myntsamling, bl.a. den stora 10 dalern som möjligtvis, efter hans död, hamnade hos Bonde på Ericsberg. 

   Blev inspirerad att lägga ut några medaljer ur min egen samling som omnämns i skriften. Den första är just en över Podolyn. Gravör Carl Enhörning och slagen 1784 av bröderna, friherrarna Patrik och Klas Alströmer. /17-1-287-4.jpg

   Den andra medaljen är över Jonas Alströmer (1685-1761). NM 17.1.197.1. Han var Industriidkare. Graverad av Daniel Fehrman, slagen 1753 av riksrådet greve Carl Gustaf Tessin efter hemkomsten från Alingsås där han sett Alströmers fabriksanläggningar.

/17-1-197-1.jpg  

   En tredje medalj är den över Patrik Ahlströmer (1733-1804). NM 17.2.8.1. Han var direktör vid Ostindiska kompaniet, och bl.a. stiftare av Musikaliska akademien. Graverad av Carl Enhörning, slagen av Alströmers vänner som överlämnade den på hans namnsdag 16/4 1784.

/alstromer-patrik-140314.jpg 

   Samtliga tre medaljer får anses mycket sällsynta, och speciellt den över Patrik Alströmer är en stor raritet som ”knappt existerar på marknaden”.

 

[2021-07-29] Skolpojkarnas minnesmedalj

   På julafton 1784 avled domprosten i Göteborg Olof Ekebom (född 1716). Med anledningen av det lät den studerande ungdomen vid gymnasiet beställa en medalj med Ekeboms bild, antingen av konstnären eller hos en knappmakare. Gravör var Carl Enhörning. Medaljen mäter bara 24 millimeter i diameter, men trots den lilla diametern sprack stampen efter att ett fåtal exemplar hann slås. En ny, förändrad, fick beställas och nu kunde präglingen fortsätta, tydligen i tenn.

Här originalmedaljen, NM 17.1.291.1 RR:

/17-1-291-1.jpg 

Den här NM 17.1.291.2 RR, i tenn, ersatte den första:

/17-1-291-2.jpg 

   En tredje variant finns, NM 17.1.291.2a, den här är i silver, med lite annorlunda åtsida. Hyckert skriver RRR i sitt verk över personmedaljer, min gissning är att det kanske är det enda exemplaret på marknaden. De två nedersta kommer från Bondes medaljsamling och är i ypperlig kvalité, liksom den första som kommer från Sven Svenssons megasamling.

/bild4.jpg

   Harald Widén skriver i Myntkontakt 1982 på sidan 239: ”…existerande silverexemplar kan inte vara många”

[2021-06-20] Sebastian Dadler

   Lyckades komma över en sällsynt medalj idag. Den är till minnet av Gustav II Adolfs död och är graverad av Sebastian Dadler. Medaljen finns inte upptagen i Hildebrand men är däremot beskriven i Hermann Maués verk över Dadler (2008). Där finns den med i förgyllt silver, min är försilvrad brons och mäter 42 x 52 mm. En riktig pärla alltså!

/p1090365.jpg/p1090366.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

[2021-06-18] Fint besök

Under dagarna tre hade jag ett fint besök hemma hos mig.

/210615-1.jpg

Peter Gartmark och Sonny Serrestam

   Det var en mycket givande och lärorikt träff som inträffar allt för sällan. Den mesta tiden ägnades åt min medaljsamling som jag inte visar upp speciellt ofta. Men nu var det läge tyckte jag, speciellt när den med rätta blir uppskattad av en kunnig samlare.                                         Vid sidan om studerande av medaljer gjorde vi också några bytesaffärer som var till glädje för oss båda.                                                                                                                                 Eftersom avståndet mellan oss, Kalmar – Karlstad, är avsevärt så blir inte träffarna så ofta som man skulle önska. Men kul var det och man kan hoppas på en träff nere i Kalmar framöver.

[2020-12-01] Anton Meybusch

   På Bonde auktion del 6 träffade jag en dansk samlare som presenterades sig som Karsten Kold. Han berättade att han höll på med ett bokverk över medaljgravören Anton Meybusch och undrade om jag hade några medaljer av Meybusch. Sa att jag hade några och fick frågan om jag ville skicka bilder på dem.                                                                                                                 I mitten av november i år fick jag veta att bokverket var färdigt och hade lanserats den 28 oktober. Mejlade Danska Numismatiska Föreningen och beställde boken och efter knappt en vecka anlände den ända fram till dörren. Då hade jag väntat i ganska exakt 10 år på boken. Bonde auktion 6 gick av stapeln den 19 november 2010. Det var värt att vänta, ett riktigt praktverk med fina färgbilder och värdefull information, kommer bli ett referensverk över medaljer och mynt av Anton Meybusch. Som en parentes kan nämnas att Karsten Kold köpte Køgebugt medaljen på Bonde 2, framsidans pärm, för EURO 100.000.-

/anton-meybusch.jpg

[2020-11-22] Ulrica

   I går fick jag se att drottning Ulrica Eleonora avled den här dagen i smittkoppor för 279 år sedan, den 21 november 1741.

/ulrica.jpg

Ulrika Eleonora som drottninggemål efter 1720.

   Ulrika Eleonora d.y. föddes den 23 januari 1688 som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d. ä. av Danmark. Hon beskrivs som vänlig, anspråkslös och värdig, men hon var blyg och tillbakadragen och ansågs varken vacker eller intelligent.

   Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare. Redan 1710 begärde Fredrik av Hessen hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. 

   Då Ulrika Eleonora den 5 december 1718 underrättades om sin brors död visade hon stor sinnesnärvaro, i det hon via en fältriksdag på torget i Uddevalla lät hälsa sig som drottning på grund av arvsrätt.

  Även i riksdagskallelsen av 15 december 1718 vidhöll hon sina anspråk på arvsrätt. Krigsbefälet, den enda kraftiga myndigheten efter Karl XII:s död, var fast beslutet att underkänna arvsrätten, avskaffa suveräniteten och välja Ulrika Eleonora till drottning.

   Sedan Ulrika Eleonora avsagt sig sin arvsrätt valdes hon till drottning den 23 januari 1719, för övrigt hennes 31-årsdag.

/hild-8.jpg

Medalj till minnet av kröningen i Uppsala domkyrka 17 mars 1719. Hild 8. Gravör Johann Carl Hedlinger.

   Ulrika Eleonora, som var uppfostrad i enväldets grundsatser, råkade snart i oenighet med rådets dugligaste man, kanslipresident Arvid Horn, vilken, missnöjd, avgick från sitt ämbete.

/bild9.jpg

Arvid Horn (1664-1742). Greve, generallöjtnant. Av Carl Johann Hedlinger, slagen av Ridderskapet och adeln vid 1720 års riksdag.

   Arvid Horn hade sedan sagt att man inte "kunde vänta sig något annat under ett fruntimmers regemente", något som hade förolämpat henne och gjort henne ovänligt stämd mot Horn.  

   I en ny skrivelse, av 29 februari 1720, avsade hon sig regeringen till förmån för sin gemål. Den 24 mars 1720 hyllades Fredrik av Hessen som kung.

/bild1.jpg

Medalj till minnet av konungens kröning i Stockholm den 3 maj 1720. Hild 8. Gravör Johann Carl Hedlinger.

   Relationen mellan Ulrika Eleonora och Fredrik beskrivs i början som lycklig. Paret tillbringade sin smekmånad på Karlbergs slott, och Fredrik ska åren före sin egen tronbestigning ha nöjt sig med att vara hennes make och ställningen som prinsgemål. Deras relation förändrades då Fredrik blev kung, och det sades, att då Ulrika Eleonora gav Fredrik kronan, gav hon honom också friheten.

   Då Fredrik I år 1731 tog Hedvig Taube(1714-1744) till mätress uppvisade Ulrika Eleonora först tolerans. Ulrika Eleonora uppges ha efter en tid tagit mycket illa vid sig av denna förbindelse och gråtit och beklagat sig över den privat för sina förtrogna.

   Föresatsen att inte utåt visa sitt missnöje över makens förhållande till Hedvig Taube försvagades under hennes sista år. Hennes attityd ska också ha förvärrats efter att förbindelsen mellan Fredrik och Taube resulterade i barn.

    Under Fredriks resa till Hessen juli-november 1731 och under hans sjukdom från juli till september 1738 förde Ulrika Eleonora rikets styre och visade sig då som en duglig regent. Hon vann då respekt hos riksrådet genom att visa sig insatt i alla ärenden i förväg, och regerade fram till nyåret 1739.

   Efter Ulrica Eleonoras död förekom det rykten om förgiftning. Dessa rykten skingrades dock under hennes lit-de-parade, eftersom fläckarna efter sjukdomen tydligt kunde ses av besökarna.

/hild-19.jpg

Medalj till minnet av drottningens död den 24 november 1741 och begravning i Riddarholmskyrkan den 1 december 1742. Hild 19. Gravör Johann Carl Hedlinger.

 

[2020-11-06] Prins Fredriks seger vid Trarbach 1704

   En stor händelse i arvprinsens liv var kuppen i Trarbach vid Mosel och intagandet av fästningen Grævensburg den 18 december 1704, efter det att hessiska trupper redan i slutet av oktober hade stängt inne den franska garnisonen.

   Under det s.k. Spanska successionskriget gick Fredrik i Nederländernas tjänst och förde som general befälet i slaget vid Hochstedt i augusti 1704. Redan 1703 belägrade han Trarbach men måste dra sig tillbaka pga. den överlägsna franska armén.

   Året därpå återtog han försöket att belägra staden och den 6 november 1704 intog han staden. Nästa steg var att angripa den närliggande fästningen Grævensburg som också kapitulerade den 18 december.

/f1-hild-5.jpg

Hild 5

   Medaljen är den första med Fredriks, ungdomliga, porträtt på. Graverad av Philipp Heinrich Müller i Berlin (signerad P.H.M. under armen). Fredrik är här benämnd landgr(eve) och inte arvprins. Frånsidan visar Moseldalen med den av Fredrik erövrade staden och fästningen högt upp på berget.

 

[2020-11-01] Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp

   Hon föddes 23 oktober 1636 och avled 24 november 1715. Hennes äktenskap arrangerades som en allians mellan Sverige och Holstein-Gottorp. Äktenskapet föreslogs av drottning Kristina då hon passerade Holstein-Gottorp på väg till Rom. 

/bild2.jpg

Medalj till minnet av drottningens förmälning den 24 och kröning i Stockholm 26/10 1654. Hild 1. Graverad i Tyskland. Proveniens: Sune Eberhard Crona > Felix Schlessinger auktion 27, 1937.

   Kristina rekommenderade Hedvig Eleonoras syster Magdalena Sibylla av Holstein-Gottorp, men då Karl Gustav fick se porträtt av båda systrarna valde han Hedvig Eleonora på grund av hennes utseende.

/kxg-hild-5.jpg

Medalj till minnet av Karl Gustavs anträde till regeringen och kröning den 6/6 1654. Hild 5. Graverad av Johan Rethe.

   Hedvig Eleonora anlände till Dalarö den 5 oktober 1654, där hon välkomnades av kungen. Hon togs emot vid Stockholms slott av änkedrottning Maria Eleonora, som vid bröllopet 24 oktober gjorde sitt sista offentliga framträdande.

/bild15.jpg

   Efter Karl X Gustavs död i februari 1660 var Hedvig Eleonora Sveriges regent som förmyndare för sin son Karl XI fram till sonens myndighetsförklaring 1672. Enligt makens testamente skulle Hedvig Eleonora bli ordförande och regent med två röster.

/bild1.jpg

Konungen och hans gemål Hedvig Eleonora samt deras son Karl XI. Hild 63. Proveniens: Sven Svensson.

   Testamentet mötte direkt motstånd från rådet. Dagen efter Karl X:s död sände hon ett krav till rådet med begäran att testamentet skulle respekteras. Rådet svarade då att de skulle underrätta henne sedan de fått besked av ständerna.

   Då rådet sammanträdde efter ankomsten till Stockholm den 13 maj 1660, försökte rådet hindra henne från att delta i rådsförsamlingarna.

   Hedvig Eleonora svarade att rådet kunde sammanträda utan henne, men underrätta henne då hennes närvaro var nödvändig. Trots detta besked närvarade hon själv i rådssammanträdet redan nästa dag. Hedvig Eleonora närvarade vid vartenda rådssammanträde under hela sitt regentskap från 1660 till 1672, utom då hon befann sig på något av sina lantslott.

   Hon deltog inte aktivt i politiken. Hon var medveten om att hon saknade kunskap och stöd för att själv bedriva politik. Hon försökte dock skaffa sig kunskap och hålla sig uppdaterad. Hon beskrivs som insatt, brukade ta sig tid att sätta sig in i statsaffärerna och kom någon gång med ett förslag.

   Hon ägnade sig främst åt att säkra sonens uppfostran och ställning fram till hans myndighets-dag. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv.

/kxi-hild-131.jpg

Konungens död den 5 april 1697 och begravning i Riddarholmskyrkan. Hild 131. Graverad av Arvid Karlsteen.

[2020-09-30] Raritet

   Nyligen såldes en mycket intressant och sällsynt medalj på auktion i Tyskland. Den slogs till minnet av Adolf Fredrik, drottningen och kronprins Gustavs besök i Falu Koppargruva den 21 juni 1755. Hild 26 a. (Kostade köparen ca 90.000 kr)

/580.jpg

   Frånsidan visar en genomskärning av gruvan med schakt, gångar, trappor, stegar och arbetare. Namnen på de olika schakterna och orterna finns i fördjupad skrift. En kunglig krona (liten) på bergväggen (till höger) utmärker stället där kronprinsen stannade, och två kronor längre ner stället där kungen och drottningen vände om.

/580-kopia-2.jpg

Bokstäverna S T på grundpelaren betyder bergmästare Samuel Troilius.

   Graverad av Karl Johan Wikman. Slagen på bergslagens bekostnad av silver hopsamlad i malmprover i gruvan. Den lilla mängden silver räckte till att prägla 3 exemplar vilka bergsrådet Daniel Tilas överlämnades till kungen, drottningen och kronprinsen på konungens födelsedag den 14 maj 1758.  

   Exemplaret som sålde nyligen, Hild 26 a, med obetydlig omarbetat åtsida, saknar randskrift och bör vara präglad 20 år senare än den första, Hild 26, där också frånsidans stamp var spräckt.

   I Kungliga Gåvan 1780 finns ett exemplar (i guld) avbildad utan stampsprickor, alltså gissar jag att stampen till Hild 26 a blev färdig 1779 eller i början av 1780.

/580-kopia-4.jpg/580-kopia.jpg

   Det här exemplaret uppvisar tydliga sprickor och då kan man gissa att medaljen kanske slogs ytterligare 20 år senare, i slutet av 1790-talet.

 

 

 

                                                       

 

Välkommen

Välkommen till www.hassesmedaljsida.se.

Facebook

Nyhetsbrev

Länkar