Blogg Mm

[2020-09-27] Bloggbyte

   Eftersom min förra block blev utsatt för några vidriga inlägg som inte hade med numismatik att göra så raderade jag den idag. Försökte få admin att radera enbart inläggen men det kunde bara jag göra fick jag till svar. Eftersom jag inte har tillräcklig kunskap så tog jag bort hela innehållet och får börja om på nytt. Återkommer.

[2020-12-01] Anton Meybusch

   På Bonde auktion del 6 träffade jag en dansk samlare som presenterades sig som Karsten Kold. Han berättade att han höll på med ett bokverk över medaljgravören Anton Meybusch och undrade om jag hade några medaljer av Meybusch. Sa att jag hade några och fick frågan om jag ville skicka bilder på dem.                                                                                                                 I mitten av november i år fick jag veta att bokverket var färdigt och hade lanserats den 28 oktober. Mejlade Danska Numismatiska Föreningen och beställde boken och efter knappt en vecka anlände den ända fram till dörren. Då hade jag väntat i ganska exakt 10 år på boken. Bonde auktion 6 gick av stapeln den 19 november 2010. Det var värt att vänta, ett riktigt praktverk med fina färgbilder och värdefull information, kommer bli ett referensverk över medaljer och mynt av Anton Meybusch. Som en parentes kan nämnas att Karsten Kold köpte Køgebugt medaljen på Bonde 2, framsidans pärm, för EURO 100.000.-

/anton-meybusch.jpg

[2020-11-22] Ulrica

   I går fick jag se att drottning Ulrica Eleonora avled den här dagen i smittkoppor för 279 år sedan, den 21 november 1741.

/ulrica.jpg

Ulrika Eleonora som drottninggemål efter 1720.

   Ulrika Eleonora d.y. föddes den 23 januari 1688 som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d. ä. av Danmark. Hon beskrivs som vänlig, anspråkslös och värdig, men hon var blyg och tillbakadragen och ansågs varken vacker eller intelligent.

   Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare. Redan 1710 begärde Fredrik av Hessen hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. 

   Då Ulrika Eleonora den 5 december 1718 underrättades om sin brors död visade hon stor sinnesnärvaro, i det hon via en fältriksdag på torget i Uddevalla lät hälsa sig som drottning på grund av arvsrätt.

  Även i riksdagskallelsen av 15 december 1718 vidhöll hon sina anspråk på arvsrätt. Krigsbefälet, den enda kraftiga myndigheten efter Karl XII:s död, var fast beslutet att underkänna arvsrätten, avskaffa suveräniteten och välja Ulrika Eleonora till drottning.

   Sedan Ulrika Eleonora avsagt sig sin arvsrätt valdes hon till drottning den 23 januari 1719, för övrigt hennes 31-årsdag.

/hild-8.jpg

Medalj till minnet av kröningen i Uppsala domkyrka 17 mars 1719. Hild 8. Gravör Johann Carl Hedlinger.

   Ulrika Eleonora, som var uppfostrad i enväldets grundsatser, råkade snart i oenighet med rådets dugligaste man, kanslipresident Arvid Horn, vilken, missnöjd, avgick från sitt ämbete.

/bild9.jpg

Arvid Horn (1664-1742). Greve, generallöjtnant. Av Carl Johann Hedlinger, slagen av Ridderskapet och adeln vid 1720 års riksdag.

   Arvid Horn hade sedan sagt att man inte "kunde vänta sig något annat under ett fruntimmers regemente", något som hade förolämpat henne och gjort henne ovänligt stämd mot Horn.  

   I en ny skrivelse, av 29 februari 1720, avsade hon sig regeringen till förmån för sin gemål. Den 24 mars 1720 hyllades Fredrik av Hessen som kung.

/bild1.jpg

Medalj till minnet av konungens kröning i Stockholm den 3 maj 1720. Hild 8. Gravör Johann Carl Hedlinger.

   Relationen mellan Ulrika Eleonora och Fredrik beskrivs i början som lycklig. Paret tillbringade sin smekmånad på Karlbergs slott, och Fredrik ska åren före sin egen tronbestigning ha nöjt sig med att vara hennes make och ställningen som prinsgemål. Deras relation förändrades då Fredrik blev kung, och det sades, att då Ulrika Eleonora gav Fredrik kronan, gav hon honom också friheten.

   Då Fredrik I år 1731 tog Hedvig Taube(1714-1744) till mätress uppvisade Ulrika Eleonora först tolerans. Ulrika Eleonora uppges ha efter en tid tagit mycket illa vid sig av denna förbindelse och gråtit och beklagat sig över den privat för sina förtrogna.

   Föresatsen att inte utåt visa sitt missnöje över makens förhållande till Hedvig Taube försvagades under hennes sista år. Hennes attityd ska också ha förvärrats efter att förbindelsen mellan Fredrik och Taube resulterade i barn.

    Under Fredriks resa till Hessen juli-november 1731 och under hans sjukdom från juli till september 1738 förde Ulrika Eleonora rikets styre och visade sig då som en duglig regent. Hon vann då respekt hos riksrådet genom att visa sig insatt i alla ärenden i förväg, och regerade fram till nyåret 1739.

   Efter Ulrica Eleonoras död förekom det rykten om förgiftning. Dessa rykten skingrades dock under hennes lit-de-parade, eftersom fläckarna efter sjukdomen tydligt kunde ses av besökarna.

/hild-19.jpg

Medalj till minnet av drottningens död den 24 november 1741 och begravning i Riddarholmskyrkan den 1 december 1742. Hild 19. Gravör Johann Carl Hedlinger.

 

[2020-11-06] Prins Fredriks seger vid Trarbach 1704

   En stor händelse i arvprinsens liv var kuppen i Trarbach vid Mosel och intagandet av fästningen Grævensburg den 18 december 1704, efter det att hessiska trupper redan i slutet av oktober hade stängt inne den franska garnisonen.

   Under det s.k. Spanska successionskriget gick Fredrik i Nederländernas tjänst och förde som general befälet i slaget vid Hochstedt i augusti 1704. Redan 1703 belägrade han Trarbach men måste dra sig tillbaka pga. den överlägsna franska armén.

   Året därpå återtog han försöket att belägra staden och den 6 november 1704 intog han staden. Nästa steg var att angripa den närliggande fästningen Grævensburg som också kapitulerade den 18 december.

/f1-hild-5.jpg

Hild 5

   Medaljen är den första med Fredriks, ungdomliga, porträtt på. Graverad av Philipp Heinrich Müller i Berlin (signerad P.H.M. under armen). Fredrik är här benämnd landgr(eve) och inte arvprins. Frånsidan visar Moseldalen med den av Fredrik erövrade staden och fästningen högt upp på berget.

 

[2020-11-01] Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp

   Hon föddes 23 oktober 1636 och avled 24 november 1715. Hennes äktenskap arrangerades som en allians mellan Sverige och Holstein-Gottorp. Äktenskapet föreslogs av drottning Kristina då hon passerade Holstein-Gottorp på väg till Rom. 

/bild2.jpg

Medalj till minnet av drottningens förmälning den 24 och kröning i Stockholm 26/10 1654. Hild 1. Graverad i Tyskland. Proveniens: Sune Eberhard Crona > Felix Schlessinger auktion 27, 1937.

   Kristina rekommenderade Hedvig Eleonoras syster Magdalena Sibylla av Holstein-Gottorp, men då Karl Gustav fick se porträtt av båda systrarna valde han Hedvig Eleonora på grund av hennes utseende.

/kxg-hild-5.jpg

Medalj till minnet av Karl Gustavs anträde till regeringen och kröning den 6/6 1654. Hild 5. Graverad av Johan Rethe.

   Hedvig Eleonora anlände till Dalarö den 5 oktober 1654, där hon välkomnades av kungen. Hon togs emot vid Stockholms slott av änkedrottning Maria Eleonora, som vid bröllopet 24 oktober gjorde sitt sista offentliga framträdande.

/bild15.jpg

   Efter Karl X Gustavs död i februari 1660 var Hedvig Eleonora Sveriges regent som förmyndare för sin son Karl XI fram till sonens myndighetsförklaring 1672. Enligt makens testamente skulle Hedvig Eleonora bli ordförande och regent med två röster.

/bild1.jpg

Konungen och hans gemål Hedvig Eleonora samt deras son Karl XI. Hild 63. Proveniens: Sven Svensson.

   Testamentet mötte direkt motstånd från rådet. Dagen efter Karl X:s död sände hon ett krav till rådet med begäran att testamentet skulle respekteras. Rådet svarade då att de skulle underrätta henne sedan de fått besked av ständerna.

   Då rådet sammanträdde efter ankomsten till Stockholm den 13 maj 1660, försökte rådet hindra henne från att delta i rådsförsamlingarna.

   Hedvig Eleonora svarade att rådet kunde sammanträda utan henne, men underrätta henne då hennes närvaro var nödvändig. Trots detta besked närvarade hon själv i rådssammanträdet redan nästa dag. Hedvig Eleonora närvarade vid vartenda rådssammanträde under hela sitt regentskap från 1660 till 1672, utom då hon befann sig på något av sina lantslott.

   Hon deltog inte aktivt i politiken. Hon var medveten om att hon saknade kunskap och stöd för att själv bedriva politik. Hon försökte dock skaffa sig kunskap och hålla sig uppdaterad. Hon beskrivs som insatt, brukade ta sig tid att sätta sig in i statsaffärerna och kom någon gång med ett förslag.

   Hon ägnade sig främst åt att säkra sonens uppfostran och ställning fram till hans myndighets-dag. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv.

/kxi-hild-131.jpg

Konungens död den 5 april 1697 och begravning i Riddarholmskyrkan. Hild 131. Graverad av Arvid Karlsteen.

[2020-09-30] Raritet

   Nyligen såldes en mycket intressant och sällsynt medalj på auktion i Tyskland. Den slogs till minnet av Adolf Fredrik, drottningen och kronprins Gustavs besök i Falu Koppargruva den 21 juni 1755. Hild 26 a. (Kostade köparen ca 90.000 kr)

/580.jpg

   Frånsidan visar en genomskärning av gruvan med schakt, gångar, trappor, stegar och arbetare. Namnen på de olika schakterna och orterna finns i fördjupad skrift. En kunglig krona (liten) på bergväggen (till höger) utmärker stället där kronprinsen stannade, och två kronor längre ner stället där kungen och drottningen vände om.

/580-kopia-2.jpg

Bokstäverna S T på grundpelaren betyder bergmästare Samuel Troilius.

   Graverad av Karl Johan Wikman. Slagen på bergslagens bekostnad av silver hopsamlad i malmprover i gruvan. Den lilla mängden silver räckte till att prägla 3 exemplar vilka bergsrådet Daniel Tilas överlämnades till kungen, drottningen och kronprinsen på konungens födelsedag den 14 maj 1758.  

   Exemplaret som sålde nyligen, Hild 26 a, med obetydlig omarbetat åtsida, saknar randskrift och bör vara präglad 20 år senare än den första, Hild 26, där också frånsidans stamp var spräckt.

   I Kungliga Gåvan 1780 finns ett exemplar (i guld) avbildad utan stampsprickor, alltså gissar jag att stampen till Hild 26 a blev färdig 1779 eller i början av 1780.

/580-kopia-4.jpg/580-kopia.jpg

   Det här exemplaret uppvisar tydliga sprickor och då kan man gissa att medaljen kanske slogs ytterligare 20 år senare, i slutet av 1790-talet.                                                        

 

Välkommen

Välkommen till www.hassesmedaljsida.se.

Nyhetsbrev

Länkar