[2020-09-27] Bloggbyte

   Eftersom min förra blogg blev utsatt för några vidriga inlägg som inte hade med numismatik att göra så raderade jag den idag. Försökte få admin att radera enbart inläggen men det kunde bara jag göra fick jag till svar. Eftersom jag inte har tillräcklig kunskap så tog jag bort hela innehållet och börjar om på nytt. 

[2024-02-05] Bra start på året, …

… lyckades ”ro-hem” en mycket sällsynt medalj ... i nära praktskick dessutom, från Karl XI med anledning av konungens död den 5 april 1697 och begravning den 24 november. 

   Medaljen är graverad av Anton Meybusch (1645-1702), har litteraturhänvisning Hildebrand 136. Den mäter 41 mm och är slagen i silver i få exemplar, hur många finns det inga uppgifter om.

   Saknas i stora samlingar som t.ex. Bonde, Crona, Ehrensvärd, Northumberland samt i Sven Svenssons samling. Oldenburg hade ett gjutet tennexemplar (efterpräglade medaljer i tenn hör inte hemma i min samling!).

   Hildebrand skriver (1875) att KMK har ett bronsex och att i Hertigliga Kabinettet i Gotha finns ett silverex.

   Karsten Kold skriver att i Det Konglige Myntkabinettet i Köpenhamn finns ett silverex. samt att KMK har ett ex i silver.

   Kold nämner inte något om Gotha i sitt stora verk över Anton Meybusch. Karsten Kold verkar ha koll på förekomsten och skulle känna till om det fanns ett exemplar i samlingarna där.

 

[2023-11-12] Myntkompaniet

   Igår såldes en stor samling med medaljer på Philea i Stockholm. Firman skriver att ”Vi har fått förtroendet att försälja en fantastisk samling med medaljer graverade av olika medlemmar ur familjen Fehrman. Det är ett omfattande utbud av silver- och bronsmedaljer, men även flera mycket sällsynta guldmedaljer”.

   Tyvärr var flertalet silvermedaljer i uruselt skick med hack, inristningar och repor. Det som var en överraskning var att av 8 st guldmedaljer kom 3 st från Kungliga Gåvan 1780. Den proveniensen nämndes inte med ett enda ord, men jag förmodar att några samlare kände till den. Alla tre finns avbildade i Riechmanns auktionskatalog nr 26 från 1924, med nästan exakt samma viktangivelse som i Phileas katalog. Oavsett om några kände till att guldmedaljerna kom från Kungliga Gåvan eller inte så betaldes alla högt, drygt 300.000 kr per styck.

Lite historia kring Kungliga Gåvan 1780:

   På Albert Reichmanns auktion nr 26 i Halle den 24 september 1924 såldes första delen av en märklig, ja, man kan säga en unik samling mynt och medaljer. Det var den s.k. Oldenburgska samlingen som skulle säljas, alltså efter storhertig Friedrich August von Oldenburg.

   Av auktionskatalogens 166 objekt var alla i guld, förutom en i platina. Den svenska avdelningen omfattade 83 objekt varav 34 stycken guldmedaljer var från Adolf Fredrik, 5 stycken från Lovisa Ulrika, 23 stycken från Gustav III samt 1 styck från vardera Sofia Magdalena, hertig Karl och Sofia Albertina, sammanlagt 65 stycken medaljer samtliga smakfullt avbildade vilket gör auktionskatalogen till ett värdefullt bildverk.

   Medaljernas bakgrund och orsak till försäljningen var den gåva Gustav III 1780 förärade sin besökande kusin Peter Fredrik av Holstein-Gottorp, sedermera regerande hertig av Oldenburg 1823-29. Guldmedaljerna presenterades i ett av Lovisa Ulrikas mynt- och medaljskåp ”uti Hans Maj: ts inre Cabinet”, som besöktes den 6 mars. Säkert var denna minst sagt storslagna gåva på 1200 dukater (omkring ca 4 kg) planerad, men för oss nutidsmänniskor också ett utslag av storhetsvansinne. Detta var dock ett nytt sätt för representation och dynastisk propaganda. Vid överlämnandet av den magnifika gåvan yttrade Gustav III till prins Peter: ”Denna samling (som) innehåller lovtal över Eder släkt skall Ni säkert finna behag i, min herr kusin”.

   Även om guldet ofta var den naturliga metallen i en kunglig representationsgåva, förundras man över det stora antalet medaljer (två-tre stora guldmedaljer ansågs tillräckligt för vilken hög utländsk dignitär som helst). Att alla 65 medaljerna fanns präglade i guld före 1780 är inte troligt.

   Efter första världskrigets slut skedde stora förändringar i Europa, både ekonomiska och politiska. Furstar abdikerade eller avsattes, så även i det Oldenburgska huset. Den kungliga gåvan, som alltså av sin samtid kritiserats för sitt överdåd behölls i släktens ägo till 1924. Sämre tider tvingade emellertid familjen att avyttra dessa klenoder. Den värdefulla mynt- och medaljsamlingen såldes på två auktioner 1924. Av det övriga svenska materialet kan nämnas en ”Gnadenpfennige”, en emaljerad och diamantbesatt medalj i grönt, lila och svart som Gustav II Adolf hade skänkt till greve Anthon Günther av Oldenburg.

   På auktionen såldes också fem Ädelforsdukater. Vidare fanns fem Smålandsdukater; 1765, 1766, 1771, 1796 och 1801 alla inköpta av huset Oldenburg på den (Johan) Scharpska auktionen i Stockholm i november 1851.

   Bland svenska budgivare och köpare på auktionen 1924 kan nämnas: Martin Andersson3, Bernhard Olofsson, Carl Sabelström, Sven Svensson (var på jakt efter Ädelforsdukaterna) och svenskamerikanen Robert Robertsson Grönwall (som sedermera blev en stor donator till KMK på 1930-talet). En stor del av de svenska guldmedaljerna köptes av auktionsfirman för vidarebefordran till Virgil Brand i Chicago (1925).

   Om jag återknyter till berättelsen om kungliga gåvan så finner man att en annan större post på 16 stycken medaljer fanns i L. Grabows auktionskatalog nr XII 1938. Samlingen hade tillhört Hinrich Müller Allinenhof i Tyskland – som personligen var närvarande vid auktionen 1924.

   Enstaka exemplar har senare då och då dykt upp på auktionsmarknaden, främst i Europa. På Ahlströms auktion nr 35, 1987, såldes fem exemplar. De kom från Brands samling och köptes i augusti 1950 av Gunnar Ekström från Adolf Hess Nachf. i Luzern. I KMK finns idag (troligen) ca 13-14 av de 65 medaljerna.

[2023-10-02] MiSAB 43 … + mässan dagen efter

Var lite osäker på om jag skulle klara av att närvara på den här auktionen och mässan på söndag. Är inte i bästa form just nu. Men resan blev av och det var tur det. På mässan i går erbjöds jag några riktigt fina medaljer från Karl XII. Det var ett svårslaget erbjudande från J. Pedersen Mynthandel … vem annars … som inte gick att tacka nej till!

I kommentaren dagen före Frimynt den 14 april skrev jag att det var en ”medaljmacka” jag blev erbjuden via mejl. Många skriver ”smörgåsbord” när någon handlare dukar upp något ur sina lager.    

Nu var det en helt annan dimension på erbjudandet, jag vet inte vad jag skall säga annat än ojojoj. Följaktligen fick jag med mig hem 5 st medaljer från Karl XII till min samling. Samtliga är mycket sällsynta och en är till och med en stor raritet som saknas i nästan alla stora samlingar, som t.ex. Bonde, Ehrensvärds och Svenssons samlingar. Den saknas dessutom i KMK:s samling, Oldenburg hade ett exemplar i brons utan randskrift, i Gothas kabinett finns ett exemplar, utan randskrift.

Om jag börjar med själva auktionen så hade jag bara en "måstemedalj" och det var den lilla ovala över Lorens Görges som måste betraktas som mycket sällsynt. Görges föddes 1722 och levde länge, avled 1803. Han var grosshandlare i Stockholm. Medaljen graverades av Carl Enhörning och slogs av Görges själv i några få exemplar.

På söndag var det så dags för mässa. Även i år tillämpades Early Bird, i år var inträdespriset 250 kronor ... som inte lockade fler än ca 10 personer!! Undrar om det inte var färre besökare totalt i år, det kändes så.

11.00 var insläppet för alla som inte föll för frestelsen att betala ett överpris för något som inte ger speciellt mycket. Efter en halvtimme stannade jag till vid J. Pedersens bord och nästan omgående plockade Peter Österlund fram "godsakerna" som jag i lugn och ro fick beskåda. Affären gjordes upp och följande medaljer fick följa med mig hem.

 

[2023-04-15] FriMynt 2023

I år hoppade jag över mässan, något som jag bestämde mig för efter fjolårets negativa intryck. Dagen före mässan jag fick en översiktsbild på en bricka med medaljer som skulle med på mässan. Det var den kunnige handlaren Peter Österlund från J. Pedersen Mynthandel som skickade bilden. Det var ett litet fint urval, en ”medaljmacka” med medaljer från Karl XII som alla härstammar ur ”Majorens samling”. Behövde ingen längre betänketid utan jag köpte fyra vackra medaljer till min samling – KUL!

Hild 12, med randskrift. Konungen medlar mellan Frankrike och Holland i Ryswik 1697.

Hild 169 RR  . Konungen beger sig från Turkiet på hemväg och ankommer till Stralsund den 11 (22) november 1714. Sällsynt, speciellt i hög kvalité. Hildebrand skriver: "Stamparne hafva remnat". Mitt ex felfritt.

Hild 188 R. Konungen landstiger på Skånska kusten den 13 (24) december 1715 och beger sig samma dag till Ystad. Landstigningen skedde i närheten av Trelleborg.

Hild 215, obetydliga kantmärken. Konungens död under belägringen av Fredrikstens fästning vid Fredrikshall i Norge den 30 november 1718.

Dagen efter mässan fick jag några reaktioner och fick veta att ”… du missade ingenting, möjligen den sedvanliga pizzan”.

 

[2022-10-03] MiSAB 41 … och mässan dagen efter

  Från början tänkte jag inte åka till auktionen men efter ett tag ändrade jag mig och bokade rum och köpte tågbiljetter.

  Anlände till Banérgatan strax efter 10.00 på fredagen. Gott om utrymmer vid borden, det var bara 3 personer som satt och besiktigade objekten. Hade noterat 8-10 medaljer som jag skulle granska och när den var klar blev min bild av objekten det samma som på nätet, och det var ”… inget som jag bara måste ha”.

  På söndag var det dags för mässan som jag hade lite förväntningar på. Flera med mig satt nere i foajén och väntade på att klockan skulle bli 11.00 då insläppet för ”B-laget” skulle ske. Att dela in samlarna i ett A- och B-lag förstår jag inte. Alla samlare borde behandlas likvärdigt och få komma in samtidigt, nästan i varje fall. För handlarna spelar det väl ingen roll om besökare nr 1 eller nr 100 köper ett mynt eller något annat. Sätt inträdet till kanske 150 kr om det är kosingen det handlar om och värdesätt alla samlare lika. Jag fick biljett nummer 26, och jag var inte först i kön. Skulle gissa att det var ett 10-tal som betalade 250 kr för att komma in klockan 10.00. En liten gåva, så långt den räckte, lockade man med för de som var först, ett enkelt bokpaket som skulle vara värd 300 kr. När jag fick min påse, ca 10.10 såg det ut som om att 50 st till skulle få varsin gåva. Fullständigt värdelöst att locka med en påse med onödiga gamla tidskrifter och annat. Att tro att man skall göra de där stora fynden under ”Early Bird” är rena tramset. Hur många affärer görs upp innan mässan öppnar klockan 10.00 kan man undra? Jag hörde talas om flera. Hur många affärer görs upp på fredag och lördag kväll/natt på hotellen, väldigt många skulle jag säga.

  För egen del hade jag inget att hämta kvällarna/natten före mässan, det har aldrig hänt mig någon gång så därför såg jag fram emot mässan. Jag blev heller inte besviken utan kunde komplettera min samling med 4 fina medaljer, som ingen ”A-lagare” eller för den delen andra före "A" hade sett. Två Gustav II Adolf (guld och silver) och två i silver från Karl XII, varav en sällsynt från Svenssons samling som såldes på Hirsch auktion 1966.

 

[2022-07-26] Ett rar nyhet i min samling

  Trots lite stiltje i samlande under sommaren har samlingen utökats med en stor rariteter. En brakteatpräglad personmedalj i silver från 1683 som är synnerligen ovanlig. Elias Brenner, NM 17.1.112.1.

  Medaljen förekommer mycket sparsamt, Hyckert har satt den i RRR. De försäljningar jag har hittat är inte många. Att alla exemplar skulle var olika är inte troligt, troligen är det samma exemplar vid några tillfällen:

Adolf Hess, 22 oktober 1892, nr 525 sålde ett silverexemplar för 35 mark - ett mycket högt pris. Vikt 0,6 gram. Exemplaret kommer ur J C Hedlingers samling som var resterna av hans samlingar som såldes av Adolf Hess 1892. 

Astley Levin, silver, såld på Bukowski 90, 1894 nr 91 för 20:50 (Köpare Holmberg enl. Sonny Serrestam)

KMK:s dubblettförsäljning. silver, såld på Bukowski 94, 1895 nr 44

Johan Henrik Oldenburg, silver, såld på Bukowski 107, 1897 nr 75 för 70:-

Gustaf Carl Lehnberg, silver, såld på Bukowski aukt. 144 1902 ... på sid 27 som nr 60 finns den med och tillsammans med två andra medaljer såldes till Palm för 2:75. (Carl Ulrik Palm var vid den här tiden, tillsammans med Sigrid Lindqvist, ägare av Bukowskis konsthandel)

Carl Augustin Ehrensvärd, silver, såld på Bukowski 184 b, 1910 nr 2047 för 5:-

Bror Edvard Hyckert skall enligt hans beskrivning haft ett ex i silver men på hans efterlämnade auktion hos Appelgren 7, 1910 fanns den inte med.

Carl Wilhelm Burmester, silver, såld på Appelgren 44, 1922 nr 124 för 2:40

Sven Svensson, tenn, såld på SNF:s auktion 24/4 1990 nr 463 för 500:- (Torbjörn S köpare).

I kabinettet på Växjö museum finns ett exemplar.

Ingemar Carlssons ex. såldes på Ahlström auktion 22 oktober 1995 (2185.-)

Bonde hade inget ex.

Mitt ex saknar proveniens men kanske kan vara Ehrensvärds exemplar, eller KMK:s dubblettexemplar, eller Levins, Lehnbergs, Burmesters eller Hyckerts exemplar. 

  På mässan i Stockholm den 2 oktober fanns det ett infattat exemplar till salu. Ett tennexemplar (tror jag) infattat i 18 k guld med stämpeln O 5 (1868). Proveniens troligen Axel Wahlstedts samling. 

Köpte inte nålen utan tipsade en annan samlare att den fanns till salu.

 

[2022-05-11] Gustav III räddar Göteborg från den anfallande danska hären 1788

   Såg en film som den flitige författaren och mynthandlaren Roberto Delzanno lagt ut på Youtube och som handlar om en medalj från Gustav III:s dagar.

https://www.youtube.com/watch?v=-bOuBGIx1ow&t=155s

   Har en liten historia kring hur jag kom över mitt exemplar. På Ahlströms auktion nr 63, 2001, såldes att exemplar i praktskick. I katalogen är bilderna omkastade vilket jag naturligtvis såg. Bjöd förstås på nummer 2088 i katalogen och vann också budgivningen. När jag sedan skulle hämta ut medaljen stod jag i den ena kön av två. I kön bredvid mig stod mynthandlare Göran Mattsson från Pecunia Mynthandel. Jag expedierades av Jan Walldén och den andra kön sköttes av Dan Carlberg. När jag fick ut min medalj sa Göran: ”den där vann ju jag”. Berättade då att bilderna var omkastade och den du bjöd och vann var nr 2090.

Medaljen är Hildebrand 72. Den mäter 57 mm och är slagen i 151 ex silver och 11 ex i guld.

 

[2022-05-08] FriMynt 2022

   Åter igen FriMynt. Senast jag var på mässan i Helsingborg var 2019. Efter uppehållet för pandemin var FriMynt något man såg fram emot. FriMynt har ju alltid varit i en klass för sig, med i särklass mest utställare. Nu var det mitt 25:e besök, ett litet jubileum kanske. Väl på plats blev man ordentligt besviken. Det var den i särklass sämsta mässan jag varit på, jag talar inte om utställarna utan om själva lokalen. Det var inte mycket klass över den. Det såg mer ut som en stor "loppis", halvdan belysning, trång mellan utställarna och allmänt rörigt. Kommer aldrig att besöka Helsingborgsmässan mera. Det finns andra mässor på närmare håll som lockar och den nästa som jag ser fram emot är den i Stockholm i samband med MiSAB:s auktion i början av oktober.

   Över till det som var viktigt. Brukar sällan hitta något på mässor numera så jag hade inga direkta förhoppningar om att det skulle dyka upp något den här gången heller. Men ack vad jag bedrog mig! Fick ett erbjudande att köpa en stor raritet i praktskick med präglingsglans (som dock inte syns på bilderna), en Karl XII-medalj som såldes på Hirsch auktion nr 1, 1966, vilket betyder att den kommer från Sven Svensson samling. En sådan proveniens ger ett mervärde till medaljen och detta betyder en hel del enligt mig.

  Hildebrand skriver att medaljen gavs ut med anledning av att ”Konungen beger sig från Turkiet på hemväg och ankommer till Stralsund den 11 (22) november 1714”. Den har nummer 174 i litteraturen. Medaljen är graverad av D. G. von Hachten i Hamburg och den har också randskrift.  Medaljen är mycket sällsynt och extremt ovanlig i den här praktkvalitén. Har hittat tre exemplar och en var ett sämre exemplar som såldes på Bondes auktion 2. Ett andra exemplar i kv. 1+ såldes på Thomas Höjlands auktion 133, 2010, nr 3468. Det tredje såldes på Künker auktion 289, 2017. nr 1877.

 

[2022-03-30] Vincent van Gogh, 169 år.

  Willem van Gogh, född 30 mars 1853 och avled den 29 juli 1890. Han var nederländsk målare, tecknare och grafiker. Han tillhör den moderna konstens främsta föregångare.

  Under loppet av knappt ett decennium skapade han ungefär 2100 konstverk, inklusive 860 oljemålningar, de flesta under sina sista två levnadsår. Efter år av fattigdom och mental sjukdom begick han självmord vid en ålder av 37 år.

  Han började måla år 1881 efter att ha flyttat tillbaka till sina föräldrar. Hans yngre bror Theo under-stödde honom finansiellt och de två upprätthöll en lång korrespondens.

  van Gogh led av psykotiska episoder och vanföreställningar och trots att han oroade sig för sin mentala stabilitet misskötte han ofta sin hälsa genom att inte äta ordentligt och genom att dricka mycket alkohol. Den 27 juli 1890 sköt van Gogh sig själv i bröstet med en revolver (något som inte alla är överens om). Skadorna från detta skott gjorde att han dog två dagar senare.

  Han sålde endast några få målningar under sin livstid. Berömmelsen kom först efter hans död. När Vincent dog 1890 ägdes nästan alla målningar som han gjorde av hans lillebror Theo, konsthandlare i Paris. Theo var den som ekonomiskt hade hållit Vincent under armarna i hela hans liv som konstnär. Även mentalt och rent fysiskt, när så behövdes

  Men Theo överlevde bara sin bror med ett halvår. Därefter övertogs konstskatten av hans änka, Johanna van Gogh Bonger, som arrangerade en rad utställningar och förvaltade tavlorna fram till sin död 1925.

  Då ärvde hennes son Vincent Wilhelm van Gogh, uppkallad efter Theos älskade bror och född samma år som denne gick bort, hela samlingen.

  Wilhelm levde ända fram till 1978. Men 1962 sålde han sin farbrors samlade verk till den nybildade statliga Vincent van Gogh stiftelsen. Några år senare gav den Hederländska staten arkitekten Gerrit Rietveld i uppdrag att rita en utställningsbyggnad för tavlorna – van Gogh museet, som invigdes 1973.

Självporträtt ca 1888

 

Medaljen

   Medaljen över van Gogh mäter 98 mm och är gjuten 1953 i en liten upplaga. Medaljkonstnären är André Galtié, född i Toulouse 1908 och död i Paris 1984. Han utförde många trevliga medaljer för bland annat La Monnaie i Paris. Medaljen över Van Gogh fanns med på FIDEM utställningen i Rom 1953. Ulf Nordlind berättade att "på FIDEM i Stockholm 1955 var han själv på plats och lär ha sålt ett antal medaljer till KMK, och för pengarna köpt falu rödfärg som han blev mycket förtjust i för att ta med hem till Frankrike och måla något hus".

 

[2022-02-28] Nya ”stänkare” till samlingen

   Vilken kanonstart på året! Fick ett erbjudande att köpa ett par personmedaljer i praktskick, vilket jag naturligtvis inte kunde tacka nej till. Jakob Albrekt von Lantingshausen, född den 4 november 1699 i Reval, död den 6 december 1769 i Stockholm. Han var svensk friherre, generallöjtnant, serafimerriddare, politiker och överståthållare.

   Sina första militära lärospår gjorde han i Karl XII:s armé. Som officer i Hallands infanteriregemente deltog han i det norska fälttåget och därefter i försvaret av Bohuslän mot danskarna och utmärkte sig särdeles i träffningen vid Ljung, där han med endast sjuttio man tillbakadrev de vida överlägsna danskarna. Han var närvarande i fälttåget mot Norge 1718–1719.

Den andra medaljen är över Nordenskiöld och Palander, som är mycket sällsynt i silver.

   Nils Adolf Erik Nordenskiöld, född 18 november 1832 i Helsingfors, Finland, död 12 augusti 1901 på Dalbyö i Västerljungs socken, var en finlandssvensk adelsman upphöjd till friherre i Sverige, geolog, mineralog, polarfarare, upptäcktsresande, ledamot av Svenska Akademien samt även ledamot av Sveriges Riksdag. Hans främsta mål som upptäcktsresande var att finna nordostpassagen, och det blev Vegaexpeditionen, resan med skeppet Vega mellan 1878 och 1880, då han fann denna passage, något som kom att bli den gärning han blev mest känd för.

   Adolf Arnold Louis Palander af Vega, född 2 oktober 1842 i Karlskrona, död 7 augusti 1920 i Djursholm i Danderyds församling, var en svensk sjöofficer; adlad 9 april 1880, amiral 1900. Han har främst kommit att bli känd för eftervärlden som kapten på Adolf Erik Nordenskiölds Vegaexpedition.

   En annan medalj, den tredje, är också ny i min samling. Det är en som förekommer ytterst sparsamt, egentligen inte alls. Det är en över Karl XII och till minnet av dennes död 1718.

   Det är Hild 218. Skicket är att betrakta som ett praktexemplar. Ett förgyllt bronsexemplar, i dåligt skick, såldes på Bondes auktion 2. Ett andra exemplar, silver 1+, såldes på Thomas Höjlands auktion 133, 2010, nr 3487, ett tredje såldes på Ahlströms auktion 57, 1998, nr 1837. Några andra har jag inte hittat. Möjligen fanns det ett exemplar i Oldenburgs samling, men är inte helt säker. Saknas alltså i Crona, the Duke of Northumberland och Otto Smiths samlingar (Ahlström 6). Den avbildade exemplaret kommer från Sven Svenssons samling.

 

[2021-12-25] Fin medalj

   Att komma över en medalj från Karl XII:s tid i absolut praktkvalité, eller som man skriver i utländska auktionskataloger, Kabinettstück, är inte så vanligt. Desto roligare när man lyckas … det blev också en riktig fin julklapp. Den har nummer 221 i Hildebrand och är graverad av Christian Wermuth i Gotha. Den är utgiven till konungens död 30 november 1718 och begravning 26 februari 1719. (Födelsedagen på konungen är oriktigt angiven). 

 

[2021-10-05] Nytt igen

   Från mässan i går på Sheraton fick jag med mig en riktig ”rysare”, en medalj i guld som jag gissar är UNIK. Den finns inte upptagen av Hildebrand. Man kan hitta den i Ludwig Schultze 1896 nr 109 (151,30.-) > ? > Bank Leu AG Zürch auktion 37, 1985, nr 413 > Josef Hackl (1930-2017) > Gorny & Mosch auktion 217, 2013, nr 5067 > ? > Künker > ?

   Gjuten, delvis emaljerad, utan årtal (1631/1632). Osignerad, men tillskriven Hans von der Pütt, Nürnberg. I den nedre öglan kan pärla anbringas, eller ett litet rör som urnyckel.

 

[2021-09-15] Nytt

De här medaljerna anslöt sig till min samling i förrgår.

   Gustav III. Hild 24 a. Konungen framlägger sin nya regeringsform för Rikets Ständer, som utan motsägelse antar densamma, på rikssalen den 21 augusti 1772.

   Silver 64 mm och graverad av Kasper Josef Schwendimann i Venedig år 1781 på föranstaltande av baron Didaco Bodissoni, som någon tid hade vistats i Sverige och hyste stor beundran för konungen.

   Gustav III. Hild 74. Borgerskapets privilegier stadfästade under riksdagen år 1789. Graverad av C. Enhörning. Slagen enligt Borgarståndets beslut under 1789 års riksdag och åt Konungen lämnad den 20 december 1790. Silver 56,5 mm och graverad av Carl Enhörning.

 

   Gustav III. Hild 111. Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien. Graverad av C. G. Fehrman 1788. Akademiens antikvariska prismedalj. Har någon gång blivit som aktningsbevis av Akademien utdelad till icke tävlande personer. Silver 42 mm, gravör Carl Gustav Fehrman.

 

[2021-08-15] Axel Romdahl

   Det tycks bli allt mer ovanligt att hitta några riktigt ”bra” medaljer på nätet. Men för en tid sedan hade jag turen att komma över en ytterst sällsynt medalj över konsthistorikern Axel Romdahl. Egentligen inte alls ovanlig i den vanliga storleken 56 mm. Men den här mäter 146 mm och är gjuten i brons i en ytterst liten upplaga, kanske 3-4 ex. Konstnär är Bror Hjort.

   Axel Ludvig Romdahl, född 18 mars 1880 i Linköping, död 14 maj 1951 i Göteborg, var en svensk konsthistoriker och museiman. Romdahl blev fil. kand. i Uppsala 1900, fil. lic. och fil. dr 1905, e.o. amanuens vid Nationalmuseum i Stockholm 1903 och vid Nordiska museet 1904. Han kom till Göteborg den 30 april 1906 och blev intendent vid Göteborgs konstmuseum och docent vid Göteborgs högskola. Den 9 april 1920 blev han professor.

 

[2021-07-30] Sällsynta Göteborgsmedaljer

   Igår och idag fördrev jag tiden, under allt regnande, med att läsa en småskrift från Göteborgs Numismatiska Förening, nr 29, som handlade om handelsmannen i Göteborg Johan Frans Podolyn (1739-1784) skriven av Bo Gustavsson. En trevlig småskrift som gav mersmak kring medaljsamlandet, köp den!

   Podolyn hade en stor myntsamling, bl.a. den stora 10 dalern som möjligtvis, efter hans död, hamnade hos Bonde på Ericsberg. 

   Blev inspirerad att lägga ut några medaljer ur min egen samling som omnämns i skriften. Den första är just en över Podolyn. Gravör Carl Enhörning och slagen 1784 av bröderna, friherrarna Patrik och Klas Alströmer. 

   Den andra medaljen är över Jonas Alströmer (1685-1761). NM 17.1.197.1. Han var Industriidkare. Graverad av Daniel Fehrman, slagen 1753 av riksrådet greve Carl Gustaf Tessin efter hemkomsten från Alingsås där han sett Alströmers fabriksanläggningar.

  

   En tredje medalj är den över Patrik Ahlströmer (1733-1804). NM 17.2.8.1. Han var direktör vid Ostindiska kompaniet, och bl.a. stiftare av Musikaliska akademien. Graverad av Carl Enhörning, slagen av Alströmers vänner som överlämnade den på hans namnsdag 16/4 1784.

 

   Samtliga tre medaljer får anses mycket sällsynta, och speciellt den över Patrik Alströmer är en stor raritet som ”knappt existerar på marknaden”.

 

[2021-07-29] Skolpojkarnas minnesmedalj

   På julafton 1784 avled domprosten i Göteborg Olof Ekebom (född 1716). Med anledningen av det lät den studerande ungdomen vid gymnasiet beställa en medalj med Ekeboms bild, antingen av konstnären eller hos en knappmakare. Gravör var Carl Enhörning. Medaljen mäter bara 24 millimeter i diameter, men trots den lilla diametern sprack stampen efter att ett fåtal exemplar hann slås. En ny, förändrad, fick beställas och nu kunde präglingen fortsätta, tydligen i tenn.

Här originalmedaljen, NM 17.1.291.1 RR:

 

Den här NM 17.1.291.2 RR, i tenn, ersatte den första:

 

   En tredje variant finns, NM 17.1.291.2a, den här är i silver, med lite annorlunda åtsida. Hyckert skriver RRR i sitt verk över personmedaljer, min gissning är att det kanske är det enda exemplaret på marknaden. De två nedersta kommer från Bondes medaljsamling och är i ypperlig kvalité, liksom den första som kommer från Sven Svenssons megasamling.

   Harald Widén skriver i Myntkontakt 1982 på sidan 239: ”…existerande silverexemplar kan inte vara många”

 

[2021-06-20] Sebastian Dadler

   Lyckades komma över en sällsynt medalj idag. Den är till minnet av Gustav II Adolfs död och är graverad av Sebastian Dadler. Medaljen finns inte upptagen i Hildebrand men är däremot beskriven i Hermann Maués verk över Dadler (2008). Där finns den med i förgyllt silver, min är försilvrad brons och mäter 42 x 52 mm. En riktig pärla alltså!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

[2021-06-18] Fint besök

Under dagarna tre hade jag ett fint besök hemma hos mig.

Peter Gartmark och Sonny Serrestam

   Det var en mycket givande och lärorikt träff som inträffar allt för sällan. Den mesta tiden ägnades åt min medaljsamling som jag inte visar upp speciellt ofta. Men nu var det läge tyckte jag, speciellt när den med rätta blir uppskattad av en kunnig samlare. Vid sidan om studerande av medaljer gjorde vi också några bytesaffärer som var till glädje för oss båda. Eftersom avståndet mellan oss, Kalmar – Karlstad, är avsevärt så blir inte träffarna så ofta som man skulle önska. Men kul var det och man kan hoppas på en träff nere i Kalmar framöver.

 

[2020-12-01] Anton Meybusch

   På Bonde auktion del 6 träffade jag en dansk samlare som presenterades sig som Karsten Kold. Han berättade att han höll på med ett bokverk över medaljgravören Anton Meybusch och undrade om jag hade några medaljer av Meybusch. Sa att jag hade några och fick frågan om jag ville skicka bilder på dem.                                                                                                                 I mitten av november i år fick jag veta att bokverket var färdigt och hade lanserats den 28 oktober. Mejlade Danska Numismatiska Föreningen och beställde boken och efter knappt en vecka anlände den ända fram till dörren. Då hade jag väntat i ganska exakt 10 år på boken. Bonde auktion 6 gick av stapeln den 19 november 2010. Det var värt att vänta, ett riktigt praktverk med fina färgbilder och värdefull information, kommer bli ett referensverk över medaljer och mynt av Anton Meybusch. Som en parentes kan nämnas att Karsten Kold köpte Køgebugt medaljen på Bonde 2, framsidans pärm, för EURO 100.000.-

 

[2020-11-22] Ulrica

   I går fick jag se att drottning Ulrica Eleonora avled den här dagen i smittkoppor för 279 år sedan, den 21 november 1741.

Ulrika Eleonora som drottninggemål efter 1720.

   Ulrika Eleonora d.y. föddes den 23 januari 1688 som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d. ä. av Danmark. Hon beskrivs som vänlig, anspråkslös och värdig, men hon var blyg och tillbakadragen och ansågs varken vacker eller intelligent.

   Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare. Redan 1710 begärde Fredrik av Hessen hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. 

   Då Ulrika Eleonora den 5 december 1718 underrättades om sin brors död visade hon stor sinnesnärvaro, i det hon via en fältriksdag på torget i Uddevalla lät hälsa sig som drottning på grund av arvsrätt.

  Även i riksdagskallelsen av 15 december 1718 vidhöll hon sina anspråk på arvsrätt. Krigsbefälet, den enda kraftiga myndigheten efter Karl XII:s död, var fast beslutet att underkänna arvsrätten, avskaffa suveräniteten och välja Ulrika Eleonora till drottning.

   Sedan Ulrika Eleonora avsagt sig sin arvsrätt valdes hon till drottning den 23 januari 1719, för övrigt hennes 31-årsdag.

Medalj till minnet av kröningen i Uppsala domkyrka 17 mars 1719. Hild 8. Gravör Johann Carl Hedlinger.

   Ulrika Eleonora, som var uppfostrad i enväldets grundsatser, råkade snart i oenighet med rådets dugligaste man, kanslipresident Arvid Horn, vilken, missnöjd, avgick från sitt ämbete.

Arvid Horn (1664-1742). Greve, generallöjtnant. Av Carl Johann Hedlinger, slagen av Ridderskapet och adeln vid 1720 års riksdag.

   Arvid Horn hade sedan sagt att man inte "kunde vänta sig något annat under ett fruntimmers regemente", något som hade förolämpat henne och gjort henne ovänligt stämd mot Horn.  

   I en ny skrivelse, av 29 februari 1720, avsade hon sig regeringen till förmån för sin gemål. Den 24 mars 1720 hyllades Fredrik av Hessen som kung.

Medalj till minnet av konungens kröning i Stockholm den 3 maj 1720. Hild 8. Gravör Johann Carl Hedlinger.

   Relationen mellan Ulrika Eleonora och Fredrik beskrivs i början som lycklig. Paret tillbringade sin smekmånad på Karlbergs slott, och Fredrik ska åren före sin egen tronbestigning ha nöjt sig med att vara hennes make och ställningen som prinsgemål. Deras relation förändrades då Fredrik blev kung, och det sades, att då Ulrika Eleonora gav Fredrik kronan, gav hon honom också friheten.

   Då Fredrik I år 1731 tog Hedvig Taube(1714-1744) till mätress uppvisade Ulrika Eleonora först tolerans. Ulrika Eleonora uppges ha efter en tid tagit mycket illa vid sig av denna förbindelse och gråtit och beklagat sig över den privat för sina förtrogna.

   Föresatsen att inte utåt visa sitt missnöje över makens förhållande till Hedvig Taube försvagades under hennes sista år. Hennes attityd ska också ha förvärrats efter att förbindelsen mellan Fredrik och Taube resulterade i barn.

    Under Fredriks resa till Hessen juli-november 1731 och under hans sjukdom från juli till september 1738 förde Ulrika Eleonora rikets styre och visade sig då som en duglig regent. Hon vann då respekt hos riksrådet genom att visa sig insatt i alla ärenden i förväg, och regerade fram till nyåret 1739.

   Efter Ulrica Eleonoras död förekom det rykten om förgiftning. Dessa rykten skingrades dock under hennes lit-de-parade, eftersom fläckarna efter sjukdomen tydligt kunde ses av besökarna.

Medalj till minnet av drottningens död den 24 november 1741 och begravning i Riddarholmskyrkan den 1 december 1742. Hild 19. Gravör Johann Carl Hedlinger.

 

[2020-11-06] Prins Fredriks seger vid Trarbach 1704

   En stor händelse i arvprinsens liv var kuppen i Trarbach vid Mosel och intagandet av fästningen Grævensburg den 18 december 1704, efter det att hessiska trupper redan i slutet av oktober hade stängt inne den franska garnisonen.

   Under det s.k. Spanska successionskriget gick Fredrik i Nederländernas tjänst och förde som general befälet i slaget vid Hochstedt i augusti 1704. Redan 1703 belägrade han Trarbach men måste dra sig tillbaka pga. den överlägsna franska armén.

   Året därpå återtog han försöket att belägra staden och den 6 november 1704 intog han staden. Nästa steg var att angripa den närliggande fästningen Grævensburg som också kapitulerade den 18 december.

Hild 5

   Medaljen är den första med Fredriks, ungdomliga, porträtt på. Graverad av Philipp Heinrich Müller i Berlin (signerad P.H.M. under armen). Fredrik är här benämnd landgr(eve) och inte arvprins. Frånsidan visar Moseldalen med den av Fredrik erövrade staden och fästningen högt upp på berget.

 

[2020-11-01] Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp

   Hon föddes 23 oktober 1636 och avled 24 november 1715. Hennes äktenskap arrangerades som en allians mellan Sverige och Holstein-Gottorp. Äktenskapet föreslogs av drottning Kristina då hon passerade Holstein-Gottorp på väg till Rom. 

Medalj till minnet av drottningens förmälning den 24 och kröning i Stockholm 26/10 1654. Hild 1. Graverad i Tyskland. Proveniens: Sune Eberhard Crona > Felix Schlessinger auktion 27, 1937.

   Kristina rekommenderade Hedvig Eleonoras syster Magdalena Sibylla av Holstein-Gottorp, men då Karl Gustav fick se porträtt av båda systrarna valde han Hedvig Eleonora på grund av hennes utseende.

Medalj till minnet av Karl Gustavs anträde till regeringen och kröning den 6/6 1654. Hild 5. Graverad av Johan Rethe.

   Hedvig Eleonora anlände till Dalarö den 5 oktober 1654, där hon välkomnades av kungen. Hon togs emot vid Stockholms slott av änkedrottning Maria Eleonora, som vid bröllopet 24 oktober gjorde sitt sista offentliga framträdande.

   Efter Karl X Gustavs död i februari 1660 var Hedvig Eleonora Sveriges regent som förmyndare för sin son Karl XI fram till sonens myndighetsförklaring 1672. Enligt makens testamente skulle Hedvig Eleonora bli ordförande och regent med två röster.

Konungen och hans gemål Hedvig Eleonora samt deras son Karl XI. Hild 63. Proveniens: Sven Svensson.

   Testamentet mötte direkt motstånd från rådet. Dagen efter Karl X:s död sände hon ett krav till rådet med begäran att testamentet skulle respekteras. Rådet svarade då att de skulle underrätta henne sedan de fått besked av ständerna.

   Då rådet sammanträdde efter ankomsten till Stockholm den 13 maj 1660, försökte rådet hindra henne från att delta i rådsförsamlingarna.

   Hedvig Eleonora svarade att rådet kunde sammanträda utan henne, men underrätta henne då hennes närvaro var nödvändig. Trots detta besked närvarade hon själv i rådssammanträdet redan nästa dag. Hedvig Eleonora närvarade vid vartenda rådssammanträde under hela sitt regentskap från 1660 till 1672, utom då hon befann sig på något av sina lantslott.

   Hon deltog inte aktivt i politiken. Hon var medveten om att hon saknade kunskap och stöd för att själv bedriva politik. Hon försökte dock skaffa sig kunskap och hålla sig uppdaterad. Hon beskrivs som insatt, brukade ta sig tid att sätta sig in i statsaffärerna och kom någon gång med ett förslag.

   Hon ägnade sig främst åt att säkra sonens uppfostran och ställning fram till hans myndighets-dag. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv.

Konungens död den 5 april 1697 och begravning i Riddarholmskyrkan. Hild 131. Graverad av Arvid Karlsteen.

[2020-09-30] Raritet

   Nyligen såldes en mycket intressant och sällsynt medalj på auktion i Tyskland. Den slogs till minnet av Adolf Fredrik, drottningen och kronprins Gustavs besök i Falu Koppargruva den 21 juni 1755. Hild 26 a. (Kostade köparen ca 90.000 kr)

   Frånsidan visar en genomskärning av gruvan med schakt, gångar, trappor, stegar och arbetare. Namnen på de olika schakterna och orterna finns i fördjupad skrift. En kunglig krona (liten) på bergväggen (till höger) utmärker stället där kronprinsen stannade, och två kronor längre ner stället där kungen och drottningen vände om.

Bokstäverna S T på grundpelaren betyder bergmästare Samuel Troilius.

   Graverad av Karl Johan Wikman. Slagen på bergslagens bekostnad av silver hopsamlad i malmprover i gruvan. Den lilla mängden silver räckte till att prägla 3 exemplar vilka bergsrådet Daniel Tilas överlämnades till kungen, drottningen och kronprinsen på konungens födelsedag den 14 maj 1758.  

   Exemplaret som sålde nyligen, Hild 26 a, med obetydlig omarbetat åtsida, saknar randskrift och bör vara präglad 20 år senare än den första, Hild 26, där också frånsidans stamp var spräckt.

   I Kungliga Gåvan 1780 finns ett exemplar (i guld) avbildad utan stampsprickor, alltså gissar jag att stampen till Hild 26 a blev färdig 1779 eller i början av 1780.

   Det här exemplaret uppvisar tydliga sprickor och då kan man gissa att medaljen kanske slogs ytterligare 20 år senare, i slutet av 1790-talet.