Hur det började

   Mitt samlarintresse väcktes för 51 år sedan, närmare bestämt 1962. Det var två stycken 2 kronor som min mor hade och som fångade mitt intresse, årtalen var 1876 och 1878. Men att samla på 1 och 2 kronor var i början uteslutet eftersom veckopengen inte var större än 2 kronor. Inriktningen fick istället bli 1, 2 och 5 öre. Inriktning är nog fel ord, för någon röd tråd hade jag inte utan det fick bli mynten jag fick i kiosken. Men så småningom lyckades jag spara ihop så att jag kunde komma över några silvermynt från Oscar II. 

Det är en historia som jag gissar stämmer in på alla myntsamlare.

   Sedan låg samlande nere 8-10 år. I samband med att jag var konvalecent efter en knäoperation tändes intresset på nytt. 1975 gick jag med i Nordstjärnans Myntavdelning i Karlstad. Hösten 1977 anordnades en resa till Kungliga Myntkabinettet som blev en smärre chock för mig. Vilka mynt! Kunde inte drömma om att gamla mynt var så fina. Ett mynt som definitivt kom att påverka mitt sätt att samla var 1 riksdaler 1707 ”med eget hår” ... i superkvalité, den kvalitén kom att prägla mitt samlande.

   Sommaren 1978 besökte jag några handlare i Stockholm. Första var det Hirsch Mynthandel. Av någon anledning fastnade jag för romerska mynt ... trots att jag ville ha svenska stormynt. Men de romerska verkade mycket intressanta och välgjorda, speciellt de i silver var fantastisk fina. Sedan bar det av till Nordlinds Mynthandel på Nybrogatan. Inne i den något trånga butiken möttes jag av Hans Hirsch som omgående plockade fram några brickor med fina mynt ... och som han la ut texten kring. Efter en del våndor köpte jag en 2 Carolin från 1718 i 1+/01, samt ytterliggare några romerska mynt, också de i fina kvalitéer. Hade som sagt tänkt köpa någon riksdaler i samma kvalité som de jag sett på KMK hösten före. Men det visade sig inte vara så enkelt. Fick veta att riktiga toppexemplar gick knappt att uppbringa och de kostade också femsiffriga belopp vilket var ouppnåligt för mig. Lite besviken blev jag, ville ju gärna ha fina mynt - i kvalitén ”kabinettstück” . Efter avslutad affär fick jag följa med en trappa upp till andra våningen där Ulf Nordlind hälsade mig välkommen och bjöd på kaffe. Det första som slog mig var alla bokhyllor fullproppade med böcker. Jag fick lära mig att man måste ha litteratur för att ha nytta och glädje av sitt samlande. Mitt första besök hos Nordlinds Mynthandel slutade med att jag gick därifrån med en kasse böcker som då blev början på ett litet nyttobibliotek. Varje gång jag besökte Stockholm hälsade jag på hos Ulf och jag fick alltid med mig någon litteratur hem. 

   Redan vid mitt första besök hos Nordlinds Mynthandel fick jag en lektion i medaljens underbara värld. Ulf Nordlind visade och berättade med inlevelse om medaljer. Det var mycket intressant och lärorikt minns jag, men det var ju mynt jag ville ha. Men efter fem år hade jag gått från att vara myntsamlare till att bli medaljsamlare. Från 1983 tog intresset för medaljer över allt mer och mellan 1988 och 1994 köpte jag bara två mynt. Det faktum att jag inte kunde komma över gamla mynt i toppkvalité var en av orsakerna till varför jag började samla medaljer. Medaljer gick att köpa i lyxkvalité och till någorlunda överkomliga priser. Jag har sedan under årens lopp fått många fina erbjudanden av handlare att köpa flera sällsyntheter och har också lyckats bygga upp en hyggligt representativ samling av svensk medaljkonst. Genom att ha samlat på kungliga medaljer har jag fått en mycket spännande tillbakablick kring svensk historia. 

   En höjdpunkt i mitt samlande var när jag fick erbjudandet att ställa ut och representera medaljsamlarna i Sverige i samband med att Svenska Numismatiska Föreningen fyllde 125 år 1998. Varje utställare förfogade över en stor monter där man kunde arrangera sina alster precis som man ville. Att få var med bland utställare som Julius Hagander och sju andra kändes riktigt stort.

 

bild400.jpg/hernqvist-018.jpg/hernqvist-019.jpg

 

 

Välkommen

Välkommen till www.hassesmedaljsida.se.

Nyhetsbrev

Länkar